Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mezö-Hegyes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock denna konstart i England, der den började att
öfvas redan på 1600-talet, och der under det följande
årh. en mängd förträffliga konstnärer arbetade
i densamma: J. Mac-Ardell, Th. Frye, Th., J. och
Caroline Watson, V. Green och framför alla R.
Earlom. I Sverige har den med framgång öfvats af
A. U. Berndes (1757–1844) och dennes son J. B. Berndes
(1792–1834). Upk.
Mezö-Hegyes [hä’djesj], en i ungerska komitatet Csanád
belägen s. k. puszta, bekant genom det storartade,
af kejsar Josef II 1785 anlagda stuteriet med öfver
3,000 hästar.
Mezö-Túr, stad i ungerska komitatet
Jász-Nagy-Kun-Szolnok, vid Berettyó, en biflod till
Körös, och jernvägen emellan Arad och Szolnok. 21,213
innev. (1880), mest magyarer. Jordbruk och
boskapsskötsel äro hufvudnäringar.
Mi, musikt., solmisationsnamnet på tonen e. Den
s. k. »tritonus», eller intervallet mi-fa (näml. mi =
h i hexachordum durum, fa = f i hexachordum naturale;
se Hexakord), var i den äldre kontrapunktiken strängt
förbjuden både som melodisteg och, i vissa fall,
som harmoniförhållande, hvilket gaf anledning
till minnesversen: »Mi contra fa est diabolus in
musica». A. L.
Miami, nord-amerikansk indianstam, tillhörande
algonkin-indianerna (se Indianer, sp. 518), lefver
nu spridd uti Indiana (omkr. 250 pers.) samt på
en »reservation» uti Indianterritoriet. Efter
densamma äro uppkallade tvänne bifloder till Ohio
samt Miami-kanalen (287 km.), som förenar Cincinnati
vid Ohio med Defiance vid Wabash-Erie-kanalen.
Mian Mir. Se Lahor 3.
Miao-tse (»jordens söner», d. v. s. autoktoner)
kallas de till thai- eller sjanfolken hörande
urinnevånarna i de bergiga delarna af åtskilliga
provinser i Kina, såsom Se-tsjuan, Kuei-tsjeu,
Hu-nan, Hu-pe, Jun-nan och Kuang-si, samt på
nordvestra gränsen af Kuang-tung. De innehade fordom
en betydlig del af de bördiga landsträckor, som nu
bilda det kinesiska rikets centrala provinser; men
alltefter som kineserna trängde söderut, drefvos de,
liksom ainoerna i Japan, undan till ofvannämnda,
mera otillgängliga trakter. Flere kejsare hafva
företagit eröfringståg mot dem, men utan att lyckas
fullständigt kufva dem. Miao-tse erkänna visserligen
kejsarens öfverhöghet, men i sjelfva verket sträcker
sig hans myndighet ej långt. De styras patriarkaliskt
af sina äldste och äro delade i 40–50 stammar, hvilka
äro vidt skilda i kultur, i det somliga nästan stå på
vildarnas bildningsgrad, medan andra, som mera varit
i beröring med kineserna, visat sig mottagliga för
deras civilisation. Deras literatur tyckes, så vidt
hittills är kändt, vara mycket obetydlig. Till sitt
yttre äro miao-tse mera småväxta och mörkhyade än
kineserna; deras ansigten äro mera runda och deras
anletsdrag skarpare. Med afseende på lynnet äro de
ock mycket olika sina civiliserade grannar. De äro
tappra, passionerade, misstänksamma, hämdlystna samt
likgiltiga för hunger och köld. De äro fria i sitt
sätt och lika bullersamt glada, som kineserna äro
allvarliga och lugna.
Miasma (Grek. miasma, af miainein, fläcka,
orena), med., smittämne. Se Endemi, Epidemi,
Infektionssjukdomar. – Miasmatisk, innehållande
ett smittämne, uppkommen af miasma.
Miaulis. 1. Andreas Vokos M., grekisk amiral, född
omkr. 1770 på Eubea, började sin bana såsom matros
och erhöll sitt namn M. af det turkiska ordet miaul
(feluck). Senare slog han sig ned på Hydra efter att
hafva samlat förmögenhet på spanmålsfrakter. Han
slöt sig 1821 med sitt skepp »Leonidas» till den
nationella rörelsen och gjorde såsom flottbefalhafvare
turkarna och de 1825 på Morea landstigna egypterna
stort afbräck. Då lord Cochrane 1827 utnämndes till
Greklands öfveramiral, trädde M. tillbaka, men 1828
återgafs honom befälet öfver flottan af presidenten
G. Kapodistrias. Då hydrioterna 1831 reste sig
mot dennes styrelse, ingick M. i den provisoriska
regering, som tillsattes, bemäktigade sig krigshamnen
Poros och lät (d. 13 Aug.) der uppbränna Greklands
bästa krigsskepp, på det de icke skulle råka i den
ryske amiralen Ricords händer. Han placerades 1833
såsom konter-amiral i grekiska flottan och blef 1835
vice-amiral. Han dog s. å. i Athen. – 2. Athanasios
M., grekisk statsman, den föregåendes son, blef 1855
marinminister och var från Nov. 1857 till Juni 1862
ministerpresident. Död i Paris 1867.
Mica, de romanska språkens namn på glimmer.
Micha. Se Mika.
Michael, en af ärkeänglarna. Se Mikael.
Michael, dansk prest, anställd vid S:t Albans kyrka
i Odense, död 1514, författade tre religiösa dikter:
om jungfru Marias rosenkrans och dess broderskap, om
skapelsen och syndafallet samt om menniskans lefnad,
hvilka utkomma från trycket 1514–15. De utgöra fria
bearbetningar af latinska skaldestycken samt röja
djup religiös känsla och en icke obetydlig språklig
färdighet, hvarför man också kallat dem »katolicismens
svanesång i Danmark». Den förstnämnda dikten är en
samling af utdrag ur den franske dominikanmunken
Alanus de Rupes skrifter om den heliga jungfruns
»psalterium», d. v. s. anvisningar till att bedja
efter rosenkransen, och författades 1496 på uppmaning
af drottning Kristina. Spridda delar deraf omarbetades
under reformationstiden till kyrkopsalmer. »Herr
Michaels tre danske rimværker» utgåfvos på nytt
af K. Molbech (1836) och delvis af K. J. Brandt
(1860–62). E. Ebg.
Michaëli, Louise Charlotte Helene, född Michal,
sångerska, föddes i Stockholm d. 17 Maj 1830 och var
dotter till kantorn i Jakobs församling derstädes,
Henrik Gustaf Michal. Genom I. Dannström blef hon elev
vid k. teatern 1849, debuterade s. å. såsom Elvira i
»Don Juan» och anställdes 1852 vid lyriska scenen,
der J. Günther då ledde sångundervisningen. 1854
bereddes henne tillfälle att resa till Paris och
London, der hon studerade för Garcia. Vid hemkomsten
nämndes hon till hofsångerska och blef ledamot af
Musikaliska akademien (1854). Åren 1855–56 gästade
hon Köpenhamn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
