Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mezö-Hegyes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkundervisningen voro vårterminen 1885 i verksamhet 59
fasta folkskolor, deraf 53 på landsbygden med 1,871
lärjungar. Länet har 4 provinsialläkare, 1 stadsläkare
(i Nyslott) och 1 lasarettsläkare (i S:t Michel) samt
3 veterinärer. 5,536 personer åtnjöto 1883 understöd
af den kommunala fattigvården för en beräknad kostnad
af 190,256 mark. Sparbankernas antal utgjorde 10 med
1,070 insättningsböcker och en ansvarssumma af 231,542
mark. Antalet jordegare inom länet utgjorde 9,031,
af hvilka nära tre fjerdedelar egde jord af en ytvidd
af 4,5–24,5 har (10–50 tnld) och ej fullt en fjerdedel
var egare af jord under 4,5 har. Jordtorpare funnos
samtidigt till ett antal af 6,472. – Länet bildades
genom en länsreglering af 1831, hvarigenom delar,
som fordom tillhört Kymmenegårds samt Savolaks
och Karelens län, fördelades emellan Nylands,
det nybildade Tavastehus, S:t Michels och Kuopio
län. Det kallades i början äfven Heinola län efter
staden Heinola, der länsresidenset var förlagdt
till 1843. – 2. Domsaga, under Viborgs hofrätt,
utgöres af 3 tingslag och omfattar S:t Michels
och Kangasniemi socknar samt Haukivuori kapell
af Pieksämäki pastorat. Areal 3,173 qvkm. 26,448
innev. (1883). – 3. Härad i ofvannämnda län, utgöres
af 5 länsmansdistrikt samt omfattar socknarna
Kristina, Kangasniemi, Hirvensalmi och S:t Michels,
utom en del af Anttola bönehusförsamling i sistnämnda
socken. Areal omkr. 4,150 qvkm. Omkr. 34,000
innev. (1883). – 4. Landsförsamling, bildar med staden
S:t Michel och Anttola bönehusförsamling ett imperielt
pastorat af 1:sta kl. Areal 1,290 qvkm. 12,835
innev. (1883). Antalet svensktalande innev.
uppgafs 1880 till 115 pers. S:t Michels pastorat,
1,298 qvkm. med 14,553 innev., är ett af de äldsta
i Finland. Inom socknen ligger, icke långt från S:t
Michels stad, Sairila (Sairiala) gods, under Gustaf I
inrättadt till kungsgård. Sairiala fogdeskap omfattade
då Hauho och Lampis samt en tid äfven Tuulois och
Rautalampi socknar. – 5. Prosteri, i ofvannämnda
län, lyder under Borgå stift och omfattar socknarna
S:t Michel, Kristina, Hirvensalmi, Kangasniemi och
Mäntykarja. Areal 5,670 qvkm. 29,538 innev. (1883).
A. G. F.
Michel, Sankt, residensstad för guvernören i S:t M:s
län, ligger vid en långt inskjutande, tämligen grund
vik af Saimen. Staden med underlydande jord upptager
8 qvkm.; stadsplanen är omkr. 33 har. Innevånarnas
antal 1883 var 1,718, boningshusens 183, af hvilka
endast 8 voro uppförda af sten. Handlandenas
antal var s. å. 27, och handelsflottan bestod af
14 segelfartyg, om 723 tons, samt 4 ångfartyg,
om 73 tons. S. å. inklarerades med last 27 fartyg,
deraf 8 från utlandet (Ryssland; genom Saima kanal),
och utklarerades 3, deraf 1 till Ryssland. Stadens
inkomster stego 1883 till 32,007 mark och dess
utgifter till ungefär samma belopp; dess skuld
belöpte sig till 4,344 mark. I staden finnas
bankkontor (filial af Föreningsbanken i Finland),
fullständigt 7-klassigt lyceum (svenskt och finskt),
lägre elementarskola (finsk) samt en svensk och en
finsk enskild flickskola. I staden utkommer en finsk tidning »Mikkelin
sanomat» (S:t Michels tidning) med 1 nummer i
veckan. Staden bildar med S:t Michels landsförsamling
ett imperielt pastorat af 1:sta kl. 1880 uppgafs
antalet svensktalande innevånare vara 389 pers. I
närmaste framtid skall staden blifva indragen i
Finlands jernvägsnät genom en bana, som från S:t
Petersburg–Riihimäki-banan kommer att gå upp till
Kuopio. – S:t M. grundlades genom fundationsbref
af d. 7 Mars 1838, då S:t Michels kyrkoby, sedan
gammalt en af Savolaks’ allmoge mycket besökt
marknadsplats, erhöll stadsprivilegier. Redan
långt tidigare (sedan 1743) funnos derstädes ett
postkontor och en gränstullkammare, samt hade
fråga varit om anläggandet af en stad. Sedan
1843 har staden varit länsstyrelsens säte.
A. G. F.
Michel [-sjä’ll], Claude Etienne, fransk general,
f. 1772, avancerade från simpel soldat (1791)
till divisionsgeneral (1813), i hvilken egenskap
han utmärkte sig särskildt vid Montmirail
(d. 11 Febr. 1814). Efter Napoleons fall
(1814) slöt M. sig till Ludvig XVIII, men
öfvergick till den afsatte kejsaren efter dennes
återkomst (1815). I spetsen för »unga gardet»
stupade han vid Waterloo d. 18 Juni 1815.
C. O. N.
Michel [-sjä’ll], Francisque Xavier, fransk
literatur- och kulturhistoriker, f. i Lyon 1809,
fick 1835 i uppdrag af Guizot att söka efter
fornfranska skrifter i Englands och Skotlands
bibliotek. Han blef 1839 professor i utländsk
literatur vid Faculté des lettres i Bordeaux och
1854 korresp. ledamot af Franska institutet. M. har
verkat förtjenstfullt såsom utgifvare af franska,
engelska och angelsachsiska krönikor, diktverk och
andra arbeten från 1000–1300-talet. Derjämte har
han sjelf författat flere om vidsträckt forskning
vittnande kulturskildringar, af hvilka de vigtigaste
äro Histoire des races maudites de la France et de
l’Espagne (2 bd, 1847), Histoire des hôtelleries
(2 bd, 1850–54; med E. Fournier), Recherches sur
les étoffes de soie, d’or et d’argent au moyen âge
(2 bd, 1852–54), Étude de philologie comparée
sur l’argot (1856) och Histoire du commerce et de
la navigation à Bordeaux (2 bd, 1867–71), de tre
sistnämnda prisbelönta af Franska institutet. M. har
öfversatt Sternes och Goldsmiths arbeten, valda verk
af Shakspeare och dikter af Tennyson. Senast har han
utgifvit A critical inquiry into the scottish language
(1882).
Michel [-sjä’ll], Marc Antoine Amédée, kallad
Marc-Michel, fransk lustspelsförfattare, f. i
Marseille 1812, d. 1868, slog sig ned i Paris 1834
och skref först vemodig poesi, men gjorde sig
snart känd såsom en annan andas barn genom sina
lustiga polisreferat i tidningar. 1838 började han
att (i samarbete med E. Labiche och andra) för
vådevillteatrarna författa pjeser, hvilkas framgång
hade sin grund i de farsartade öfverdrifterna i
situationer och dialog. Några bland de mest kända af
hans till mer än ett 100-tal uppgående stycken äro
La chanteuse des rues (1840), Le bonheur en bouteille
(»Sällhet på flaskor», 1847), Un tigre du Bengale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
