- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1531-1532

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michelianer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stränder höra till Förenta staterna. Den begränsas
i n. och ö. af staten Michigan, i s. af Indiana
och Illinois, i v. af Illinois och Wisconsin. Dess
form är oval. Största längden i n. och s. utgör
540 km., största bredden 140 km., största djupet
302 m., höjden öfver hafvet 176 m., ytinnehållet
omkr. 60,000 qvkm. Sjön står i förbindelse med Huron
genom Mackinawsundet och är skild från Lake Superior
genom en lång landtunga. På östra stranden resa sig
höga sandkullar, men för öfrigt äro omgifningarna
vanligen låga. De största vikarna äro Green bay
i v. samt Grand och Little Traverse bay i ö. Goda
naturliga hamnar saknas. Chicago och Milwaukee äro de
vigtigaste af de vid dess stränder liggande städerna.

Michoacan, en af de vestra kuststaterna i Mejico,
begränsas i s. v. af Stilla hafvet, i n. v. och n. af
staterna Colima och Jalisco, i n. ö. af Guanajuato och
Queretaro samt i s. ö. af Mejico och Guerrero. Areal
omkr. 60,000 qvkm. Omkr. 780,000 innev., de fleste
indianer. Landet tillhör till större delen vestra
sluttningen af Anahuacs högslätt samt ligger i
n. och ö. nära 2,000 m. öfver hafvet. Ungefär i
midten ligger det 3,858 m. höga, snöbetäckta Pic de
Tancitaro, i södra delen den 1759 uppståndna vulkanen
Jorullo. Bevattningen är riklig, ehuru floderna
äro små. Flere större sjöar förekomma. Hufvudstad
är Morelia.

Micipsa, konung i Numidien, Masinissas’ äldste son,
hade till en början sina bröder Mastanabal och
Gulussa till medregenter, dock på det sätt, att han
sjelf i verkligheten hade nästan allt att säga. Efter
sina bröders död blef han ensam herskare. M. var en
trogen anhängare af Rom och särskildt nära förbunden
med den scipionska familjen. År 134 f. Kr. sände
han romarna hjelptrupper i kriget mot Numantia
under anförande af sin brorson Jugurtha. M. dog 118
f. Kr. efter att hafva insatt Jugurtha och sina två
söner till herskare i Numidien. Han egde god bildning
samt var vän och främjare af den grekiska odlingen.
R. Tdh.

Mickiewicz [mitskje’itj], Adam Bernard, polsk
författare, de slaviska folkens mest betydande skald,
är den polska romantikens främste representant,
och efter honom heter tidskiftet 1822–48 i polska
literaturhistorien »Mickiewicz’ tidehvarf». M. föddes
julaftonen 1798 i byn Zaosie nära Nowogródek
(guvern. Minsk) och blef 1815 student i Vilna, der
han studerade i den filologiska fakulteten. Hans
första poetiska alster, Zyma miejska (En vinter
i staden), som 1818 offentliggjordes i en tidning,
hyllade ännu de klassiska mönstren. Zan och Zjukovski
öppnade hans ögon för andra ideal, och han blef snart
en fullblodig romantiker. I Vilna utkom 1822 den
första samlingen af hans dikter (ballader grundade
på gamla litaviska sagomotiv), med ett företal »om
den romantiska poesien», hvilket gaf uppslag till
en förbittrad strid emellan klassicitetens och den
nya riktningens målsmän. I balladen Romantycznésé
(Romantiken) framlade han romantikens program. 1820–23
var M. lärare i latinsk
literatur vid gymnasiet i Kovno, men stod fortfarande
i liflig förbindelse med vännerna i Vilna
(»filareterna»). Under tiden hade han personligen
genomlefvat sin första, för hela hans lif
betydelsefulla roman, kärleken till »Maryla». Hans
lidelsefulla hängifvenhet möttes med vänskap och
beundran, men Maria Wereszczak gifte sig med
en annan. M. kände sig djupt olycklig och blef
menniskoskygg. Men med hans känslighet förenade
sig skaldens förmåga att omedelbart omforma sina
känslor till konstverk. Fjerde delen (utg. 1823)
af det stora, ofullbordade och eljest till sin
komposition oklara diktverket Dziady (Förfäderna)
innehåller hans historia och har för honom samma
betydelse som »Werthers leiden» för Göthe. Han blef
led vid böcker och läsning. Endast Byron tilltalade
honom, och denne öfvade ett omisskänligt inflytande
på hans skaldskap. Blott 2:dra delen af »Dziady», som
rör sig kring dödsoffret, hvilket af folket hembäres
de aflidne på Alla själars dag (d. 2 Nov.), motsvarar
genom sitt innehåll diktens titel. Till det första
skedet i skaldens alstring hör ännu Gralyna, ett epos,
som förenar klassisk formfulländning och klassiskt
lugn med den mest lyriska värme. Ämnet är hemtadt
ur det hedniska Litavens historia. M. förenar i sin
diktning ett utprägladt sinne för verkligheten med
känslans djup; hans mystiskt färgade religiositet
reagerar mot upplysningstidehvarfvets ytliga
rationalism. I ingifvelsens ögonblick är han
improvisatör. – Novosiltsovs förföljelse
mot »filareterna» nådde äfven M. Ur fängelset
flyttades han 1824 till tjenstgöring i det inre
Ryssland. Han sökte först förgäfves en lärareplats
vid ett lyceum i Odessa. Ett besök på Krim (1825) och
studiet af Orientens literatur gåfvo ämne och form
åt hans »Krimska sonetter». Något senare fick han
anställning i Moskva i generalguvernörens kansli. I
Moskva författade han Konrad Wallenrode (utg. 1828),
det djupsinnigaste arbetet från första skedet af hans
fullt sjelfständiga alstring, karakteristiskt för
hans uppfattning af förhållandet emellan Ryssland
och Polen (»slavens vapen är förräderiet»). I Konrad
Wallenrodes känslor mot tyskarna igenkänner man M:s
egna mot ryssarna. I Moskva umgicks M. förtroligt
med den tidens förnämsta literatörer i Ryssland. Han
fick 1827 tillåtelse att flytta till Petersburg och
förde der ett muntert lif, liksom förut i Moskva,
samt stod i vänskaplig förbindelse med Pusjkin och
Zjukovski. De 5 år, som M. tillbragte i Ryssland,
hade för hans konstnärskap stor betydelse, i det att
hans blick vidgades och han lärde känna vänner och
fiender. Emellertid ville han lära, känna vestra och
södra Europa i dess konst och odling. 1829 styrde han
kosan till Dresden för att der sammanträffa med sin
vän och lärjunge Odyniec. Tillsammans besökte de
Göthe i Weimar och begåfvo sig sedan till Italien. Jämte
det att M. der ifrigt bedref sina arkeologiska
studier, umgicks han i ett kosmopolitiskt sällskap
af konstnärer och lärde. Ochså gjorde han i Rom
bekantskap med grefve Ankwicz-Skarbeks dotter
Henriette Eva. Dea unga grefvinnan, som i mycket
påminde om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free