- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1547-1548

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Migne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emellan de båda målarna. Vid 80 års ålder fick
M. i uppdrag att yttra sin tanke om Invaliddômens
prydande med målning. Han svarade med att på ett par
månader göra ett fullständigt utkast, och han åtog
sig äfven utförandet, men döden hindrade honom att
realisera planen. Han afled 1695. Af hans arbeten i
Louvre märkas den berömda och vackra altarbilden La
vierge à la grappe,
flere andra religiösa målningar
samt allegorier och porträtt, såsom af Ludvig
XIV:s son och barnbarn, af M:me de Maintenon och af
honom sjelf. Berlin eger af honom ett förträffligt
porträtt af kardinal Mazarins nièce, Maria Mancini.
C. R. N.

Migne [minj], Jacques Paul, fransk katolsk teolog,
f. 1800, d. 1875, anlade i Petit Montrouge, vid
Paris, ett storartadt boktryckeri (nedbrunnet 1868),
från hvilket bl. a. utgåfvos den flere hundra band
omfattande samlingen Cours complet de théologie
et d’Écriture sainte
och (sedan 1833) religiösa
tidningar, såsom »L’univers religieux» och »La
vérité».

Mignet [minje], François Auguste Marie, fransk
historiker, född i Aix i Provences d. 8 Maj 1796, knöt
under sin studietid en innerlig vänskapsförbindelse
med Thiers. Båda debuterade 1818 såsom advokater
i Aix, men sysselsatte sig samtidigt och med
större framgång med literära, särskildt historiska
ämnen. 1821–31 var M. medarbetare i den liberala
paristidningen »Courrier français» och fortsatte
derjämte sina historiska forskningar. 1824 utgaf
han sitt berömda arbete Histoire de la Révolution
française de 1789 à 1814
(2 bd, många uppl.;
»Franska revolutionens historia från år 1789 till
år 1814», 1863). M. lemnar i detta verk icke en
detaljerad skildring af revolutionens gång, utan
en glänsande och kortfattad resumé, späckad med
filosofiska slutledningar. M. tillhör nämligen,
liksom Guizot, den s. k. filosofiska skolan,
hvilken i historien gerna försummar berättandet,
och som anför de historiska tilldragelserna blott
för att ur dem utleta de ledande idéerna. Den för en
sådan skildring nära liggande faran att konstruera
har M. ej alldeles undgått, och man har sagt,
att han framställer för läsaren icke menniskor,
utan idéer. – I början af 1830 upprättade M. jämte
Thiers och A. Carrel tidningen »National». Efter
Julirevolutionen s. å. utnämndes han till »conseiller
d’état» och arkivarie i utrikesministeriet, hvilken
syssla han förlorade genom Februarirevolutionen
(1848). Efter 1830 sysselsatte han sig icke vidare
med politiken. Han afled i Paris d. 24 Mars 1884. –
M. var sedan 1832 medlem af Académie des sciences
morales et politiques, hvars ständige sekreterare han
blef 1837, samt sedan 1836 af Franska akademien. Af
hans öfriga arbeten märkas Histoire de Marie
Stuart
(1851), »Maria Stuarts historia», 1864–65),
Rivalité de François I et Charles-Quint (1854),
den vigtiga urkundssamlingen Négociations relatives
à la succession d’Espagne
(1836–42) samt en mängd
biografier. Under mer än 30 år var han sysselsatt med
förberedelserna till en historia öfver reformationen.
J. Fr. N.

Mignon [minjå’ng], Fr., (egentl. intagande, söt,
småtäck, af Fht. minni, kärlek), namn på en af
hufvudpersonerna i Göthes roman »Wilhelm Meisters
lehrjahre», en ungmö, som genom sina barndomsöden och
sitt halfmedvetna själslifs fägring framstår såsom
en af de mest poetiska företeelser i den moderna
literaturen. M. har senare gjorts till ämne för
en omtyckt opera af Ambroise Thomas. – Den franske
konungen Henrik III:s gosse-älsklingar, deltagare i
hans utsväfningar, kallades hans »mignons».

Mignon [michnå’n], Abraham, holländsk blomstermålare,
f. i Frankfurt a. M. 1639, d. 1679, hade först till
lärare Jakob Murel, en blomstermålare i Frankfurt,
men kom under en resa med sin lärare till Holland
och insattes af honom i David de Heems atelier
(omkr. 1660), der lärjungen snart förvärfvade sig
stor skicklighet. Han intogs i Utrechts Lukas-gille
1669. I Louvre finnas af honom 6 arbeten, i Amsterdams
riksmuseum 4, i Dresden 15, o. s. v. C. R. N.

Migrän (Fr. migraine, af Grek. hemi, half, och
kranion, hufvudskål) l. hemikrani, med., anfallsvis
påkommande hufvudvärk, vanligen endast å ena sidan
af hufvudet och företrädesvis vid tinningen samt
af kort varaktighet (några timmar till ett, högst
två dygn). Den förekommer mest hos svaga, nervösa,
klorotiska eller hysteriska qvinnor, vanligast emellan
20:de och 40:de året, men äfven hos män. Benägenheten
beror på ärftliga anlag, dålig blodblandning,
nervöst temperament m. m., och de tillfälliga
anfallen framkallas af sinnesrörelser, upphettning af
hufvudet, tankeansträngning, förkylning, dietfel
(somliga menniskor äro ytterst känsliga för
sprithaltiga drycker), sömnlöshet m. m. Anfallen,
som ej beledsagas af feber, föregås ofta af frysning,
pustning för öronen, retlighet o. d. Hufvudvärken är
i början dof och mera allmän, fixerar sig ofta på
en punkt vid tinningen, tilltager i intensitet och
utstrålar sedan till halfva hufvudet samt upphör
stundom hastigt, då den är som mest intensiv. Ett
anfall i ena hufvudhalfvan efterföljes ofta ett
par dagar senare af ett anfall i den andra
halfvan. Under anfallet blifva vanligen sinnesorganen
ytterst känsliga. Ljus och buller verka pinsamt, och
den sjuke måste ofta intaga sängen i ett tyst, mörkt
rum. Matlusten upphör. Stundom inställa sig äfven
äckel och kräkningar. Ofta stå anfallen i sammanhang
med menstruationerna, hvilka de både föregå och
efterfölja. Man antager tvänne anatomiskt skilda
former: en beroende på kärlparalys eller hyperemi,
en på kärlkramp eller anemi. Åkomman, ehuru icke
farlig för lifvet, är ytterst pinsam och svår att
bota. Hufvudmedlen äro förbättring af blodblandningen
(jern vid anemi), frisk luft, bergsklimat, god sömn,
ett lugnt, sorgfritt lif, god diet samt botande af
lifmoderåkommor. De enskilda anfallen lindras eller
afbrytas i sin början bl. a. genom starkt kaffe
eller koffein eller te. Man har vändt sig direkt mot
nervus sympathicus på halsen medelst elektricitet och
massage. S. k. »migränstift» (af kamfer och tymol)
torde endast i de lindrigaste fallen hafva någon
verkan. De svåraste trotsa all

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaj/0780.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free