- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1551-1552

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Migne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och vara påverkad af Van Dyck. Han var flere år
anställd som hofmålare i England, der en följd
af porträtt af honom finnes. Han målade flere
gånger Karl I. Af dessa sistnämnda porträtt finnes
ett i Köpenhamn, signeradt 1624. Han dog i Haag
efter 1658. – 3. Arnold M., de jonge (d. y.), den
föregåendes son, lefde 1612–60 i Haag, der han målade
porträtt. – 4. Jan (Johannes) M., den föregåendes
broder, upptogs i Haags Lukas-gille 1639 samt var en
bland stiftarna af Haags brödraskap »Pictura» 1656
och dettas ordförande 1669–71. Han dog 1671 (eller
72). Bland hans arbeten må nämnas porträtt af amiralen
Corn. Tromp och dennes fru i Amsterdams riksmuseum. –
Af honom finnes ett intressant qvinnoporträtt i
Antwerpen och ett af skalden Oats med sin systerdotter
(sign. J. Mijtens 1650) i Rotterdam. – 5. Daniel M.,
de jonge
(d. y.), den föregåendes son, f. i Haag
1636 (47?), d. 1688, studerade i Rom, men återvände
till Haag och blef direktör för dess akademi samt
målade historietaflor och porträtt. Af honom finnes i
Sveriges Nationalmuseum ett porträtt, sign. 1681. –
6. Martinus M. (orätt kallad Peter Martin Meytens),
porträttmålare, son af porträttmålaren Isaak M. och
sonson till M. 2, f. i Haag 1648, kom till Stockholm
före eller under år 1677 och fann der ett så tacksamt
fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681
satte bo. Af hans första manér finnas prof i Vibyholms
och andra samlingar. De visa, att han hade en fin
pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt liflig
och karakteristisk uppfattning af de skildrade. Med
sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna
och den enkla, naiva framställningen bildar M. vid
denna tid en bestämd motsats till Ehrenstrahl. Men
dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit
voro så stora, att äfven M. måste böja sig. Småningom
blifva hans bilder något anspråksfullare och båldare,
åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare,
tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten
försummas eller karnationen öfverger den varma,
åt gult dragande hållningen. Många bilder från
denna hans andra period, som ungefär omfattar åren
1685–1700, finnas på Sko, der Nils Bielke och
hans grefvinna, Eva Horn (i landskap), höra till
mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Upsala
(professor Schwedes porträtt i Upsala museum och Olof
Rudbeck d. ä:s
förträffliga bild, 1696, i medicinska
fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på
ej få andra händer. Konstnärens vana att högst sällan
signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta
och intill senaste tid förblandats med Ehrenstrahls
och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken
äro emellertid draperierna, som hos M. sakna stil
och ofta synas tämligen slappt tecknade, äfvensom
det lifligare åtbördsspelet. Man vet, att M., trots
sin medtäflares anseende, var mycket eftersökt som
porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst,
så att han kunde bl. a. förvärfva ett ej obetydligt
målningsgalleri. Han var äfven alltifrån 1692 och
ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska
församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog
han resor till hembygden, den förra gången åtföljd
af sin unge lärjunge Lukas von Breda. Utom denne
ej obetydande konstnär utbildade M. äfven sin son,
den under det i Tyskland antagna namnet van Meytens
berömde målaren (se denne), samt G. de Marées och
möjligen flere. Man kan säga att omkr. år 1700 vidtog
M:s tredje manér. Karnationen får en dragning åt
rödt, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i
Fabritius’ och prins Alexanders af Georgien porträtt
å Gripsholm), teckningen vårdslösas mer, och de
granna röda eller djupblå draperierna äro stillösare
och hårdare målade än förr. Dock lefver ännu ej
litet af den forna kraften i karaktersteckningen,
och anordningen bibehåller i mycket den förra
prydligheten. Äfven denna hans nedgång finnes ej
sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är
ett sjelfporträtt (nu å Fånö i Upland), emedan det
enligt sägnen skall vara måladt på hans höga ålderdom
och under sinnessvaghet (om denna vet man för öfrigt
intet). Utom måleriet idkade han äfven gravyr samt
utförde ett porträtt af Karl XI i svart manér och
möjligen ett par andra blad i samma art (G. A. de la
Gardie, Stiernhielm). M. skall, enligt gammal uppgift,
aflidit i Stockholm 1736; enligt en urkund lefde han
ännu i Juli 1730. Hans målningssamling såldes af hans
arfvingar till preussiske öfverstemarskalken grefve
Gotter och kom ej långt derefter till storhertigen
af Würtemberg. Tessin, som synes hyst mycken
ringaktning för M., omtalar dock, att denna samling
på sin tid ansågs som den enda framstående i riket
(utom grefve J. G. Stenbocks). Att Tessin vid samma
tillfälle kallar M. »en gammal färgskämmare» och
äfven annanstädes missfirmar hans konst, synes visa,
att M. vid midten af 1700-talet var fullkomligt
förgäten, åtminstone sådan han varit under sitt
förnämsta skede. Sedan finnes han ej häller mycket
omtalad. Först genom konstföreningens utställning
1841 och Arfwidssons anmälan af densamma i »Frey»
återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i
honom egt en konstnär af sådan betydenhet, att han
kan mäta sig äfven med våra störste mästare. Hans
inflytande på den svenska konstens fortbildning
blef dock ej särdeles stort. Ehrenstrahl och Krafft
ställa honom i det afseendet fullkomligt i skuggan.
6. -rn.

Mika (Hebr. Micha, »hvem är som
Jehova?»). 1. M.. Jimlas son, profet i Israels rike
under konung Ahab (918–897 f. Kr.). Då denne i förbund
med konung Josafat i Juda ämnade bekriga Benhadad
i Syrien, rådfrågade han M., som i motsats till de
falske profeterna, hvilka förutsagt idel framgång,
förkunnade härens nederlag och Ahabs död. M. blef
af Ahab kastad i fängelse, men hans profetia gick i
fullbordan (1 Kon. 22: 8 o. f.). – 2. M. från Moreset
i närheten af Gat, s. v. från Jerusalem, var en
af de s. k. 12 mindre profeterna i Gamla test. och
utöfvade sin profetiska verksamhet i Juda rike under
konungarna Jotam, Ahas och Hiskia samt var således
samtidig med profeten Esaias (senare hälften af 8:de
årh. f. Kr.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0782.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free