- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1569-1570

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mikroskop, fys., ett optiskt instrument, medelst hvilket man kan se små föremål förstorade och derigenom tydligare än med blotta ögat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»korrektionsobjektiv», dels sådana, som äro konstruerade
för införandet af en aberrationen förminskande
vätskedroppe mellan täckglaset och objektivet,
s. k. »immersionsobjektiv».

illustration placeholder
Fig. 2.


Fig. 2 visar en ofta förekommande form på stativet. tt
är mikroskopröret (tuben) med okularet, c, inskjutet
i öfre änden och objektivet, o, fastskrufvadt i den
nedre. Tuben kan medelst drifhjulet z föras upp och
ned i hylsan r och instrumentet på detta sätt »groft»
(ungefärligen) inställas. Den »finare» inställningen
sker medelst mikrometerskrufven m. Dennes axel, som
har en mängd fina gängor vid muttern n, går upp i den
ihåliga ståndaren dd, der den är fäst vid hylsan r, åt
hvilken vid skrufvens kringvridande meddelas ytterst
fina rörelser rätt upp eller ned. Ståndaren dd är med
en led fäst vid pelaren g och dennas hästskoformade
fot ff’. En tjock, fyrkantig metallplatta, bordet p, är
orubbligt förenad med dd. Bordet har i förlängningen
af mikrometerrörets axel en rund öppning för
den underifrån kommande belysningen. Öfver denna
öppning lägges preparatet emellan sina täckglas. I
samma mån som den mikroskopiska bilden förstoras,
minskas dess ljusstyrka, ty de från föremålet kommande
ljusstrålarna fördelas dervid på en så mycket större
yta. För att bilden skall blifva tydlig, måste derför
dels objektivet hafva en stor öppningsvinkel, dels
föremålet starkt belysas, och detta dess starkare,
ju större förstoringen är. Öppningsvinkeln är den
vinkel, som bildas af de linier, hvilka sammanbinda
ett objektivsystems brännpunkt med två diametralt
motstående punkter på den öfversta objektivlinsens
omkrets. Denna vinkel bestämmer antalet
ljusstrålar, som från föremålet kunna intränga i
instrumentet. Belysningsapparaten består af en liten
rund dubbelspegel, som på den ena sidan är plan
(att användas vid svagare förstoring) och på den
andra konkav samt kan medelst häfarmen h vridas
i alla möjliga riktningar. På det att man efter
behof må kunna ändra belysningsstyrkan, är bordet på
undre sidan försedt med tvänne lister, mellan hvilka
en metallskifva med tillhjelp af handtagen aa kan
inskjutas. Skifvan bär en mot bordets öppning svarande
hylsa, b, i hvilken man kan insätta antingen en
bländcylinder, i, upptill försedd med ett diafragma,
eller en kondensor, en samlingslins, medelst hvilken
man kan samla det från spegeln kommande ljuset på
hvilken punkt man önskar af föremålet. På detta
sätt erhålles centralt genomfallande ljus. Vill man
hafva snedt genomfallande ljus, anordnas detta, sedan
hela bländskifvan blifvit borttagen, genom lämplig
ställning af spegeln. Är föremålet ogenomskinligt,
måste det belysas uppifrån med s. k. påfallande
ljus, hvilket enklast åstadkommes med tillhjelp af
den samlingslins med stativ, som vanligen åtföljer
instrumentet. – Ett mikroskops förstoringsförmåga
mätes af förhållandet emellan föremålets (rs) och
bildens (S’R’) längder. Den förstoring, som vinnes
genom objektivet är vigtigast, ty okularet förstorar
endast objektivbilden, ej sjelfva föremålet. Ett
godt torrobjektiv förstorar ända till 600 gånger,
ett immersionsobjektiv ända till 1,700 gånger, och
mikroskop konstrueras, hvilka förstora öfver 6,000
gånger. Men förstoringsförmågan är ej den vigtigaste
egenskapen hos ett mikroskop. Vigtigare är dess
förmåga att begränsa och upplösa, d. v. s. att lemna
klara och tydliga bilder med skarpa gränslinier
och tydligt framstående detaljer. För att pröfva
ett mikroskops begränsnings- och upplösningsförmåga
använder man profobjekt, fina delar af djur eller
räxter, eller ock Noberts profskifva, en glasskifva,
i hvilken grupper af fina streck äro etsade med olika
afstånd emellan strecken. Inom den lägsta gruppen
är afständet emellan strecken 0,002256 mm., inom den
högsta gruppen 0,000282 mm.; inom de öfriga grupperna
ligga strecken på afstånd emellan dessa gränser. Ju
högre nummer den gruppen har, som instrumentet förmår
upplösa, d. v. s. hvars streck det förmår skarpt och
tydligt skilja, dess bättre är instrumentet. Förmågan
att upplösa beror i hög grad på öppningsvinkelns
storlek och kan ökas genom sned belysning. Till ett
fullständigt mikroskop hör en del biapparater, såsom
en camera lucida (för mikroskopbilders aftecknande
och förstoringens uppmätande), två nicolska prismer
(för undersökningar i polariseradt ljus) m. fl. –
Man har mikroskopet att tacka för de intressantaste
upptäckter inom naturvetenskaperna, och äfven
inom industrien börjar detsamma alltmer användas, i
synnerhet vid undersökningar af lifsmedel och tyger. –
Se vidare Mikrometriskt mikroskop och Solmikroskop.
A- Bi-n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0791.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free