- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1573-1574

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miladinov, bröderna Demetrius och Konstantin, bulgariska folklorister och martyrer för sitt folks sak - Milan I, konung af Serbien - Milanesiska ediktet, ett toleransedikt - Milano, fordom sjelfständigt hertigdöme i öfre Italien - Milano, hufvudstad i ofvannämnda provins liksom förut i konungariket Lombardiet-Venezia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skollärare i Kukusj (nära Salonikij, der han lyckades
få den slaviska liturgien införd och slutligen
i Struga. Genom sin verksamhet skaffade han sig
en oförsonlig fiende i den grekiske biskopen i
Poljana. (Det grekiska presterskapet, fanarioterna,
har i alla tider mot bulgarerna öfvat ett blodigt
förtryck, ej lättare än turkens.) Sommaren 1861 blef
Demetrius, på angifvelse för landsförräderi, fängslad
och förd till Konstantinopel. Konstantin hade då i
Moskva afslutat sina studier och i Agram ombesörjt
tryckningen af den samling folkvisor, som båda
bröderna i gemenskap sammanbragt. Han skyndade till
Konstantinopel och blef der, genom sin oförsigtighet
att besöka brodern i fängelset, sjelf fast. Åtgärder
vidtogos af österrikiska och ryska regeringarna
för brödernas befriande, men när befallning
ändtligen gafs af Porten om deras lössläppande,
var det försent. De hade, på grekernas anstiftan,
blifvit förgiftade i fängelset (1861). Vis-samlingen,
som utgafs på bekostnad af den kroatiske patrioten
biskop Strossmayer under titeln Bulgarski narodni
pesni sobrani od bratja Miladinovci, Dimitrija
i Konstantina
(Agram 1861), är till omfattning
och pålitlighet den mest betydande man ännu eger.
Lll.

Milan I, konung af Serbien, den fjerde regerande
fursten af dynastien Obrenovitj (se d. o.),
född i Jassy d. 22 (n. st.) Aug. 1854, var
efter mordet å furst Mikael (d. 10 Juni 1868)
den ende öfverlefvande af familjen. Sedan han
d. 2 Juli 1868 af en sammankallad stor skupsjtina
(nationalförsamling) blifvit proklamerad till furste
af Serbien, hemvände han från Paris, der han sedan
1864 fått sin uppfostran. Den 22 Aug. 1872 öfvertog
han såsom myndig sjelf regeringen och förmälde
sig d. 17 Okt. 1875 med en rysk öfverstedotter,
Natalia Kesjko (f. 1859), med hvilken han eger sonen
Alexander (född d. 14 Aug. 1876). I ledningen af
Serbiens inre och yttre politiska lif har M. icke
gjort sig personligen gällande, och lika litet
skördade han under de båda krigen mot Turkiet
(1876–78) samt under det serbisk-bulgariska kriget
(1885) någon personlig ära. Men de allmänna politiska
förhållandena och händelserna på Balkan-halfön hafva
visat sig mycket gynsamma för M:s och serbernas
ärelystnad. Berlinkongressen (1878) tillerkände
Serbien en landtillökning af 11,097 qvkm., med 367,000
innev. Den 22 Aug. s. å. meddelade M. sitt folk, att
Serbien fullständigt inträdt i de suveräna staternas
krets; och sedan han 1881 besökt hofven i Wien, Berlin
och Petersburg, kunde han d. 6 Mars 1882 låta utropa
sig af skupsjtinan till konung af Serbien.

Milanesiska ediktet, ett toleransedikt, som Konstantin
den store och Licinius gemensamt utfärdade från
Milano 313. Det upprepade och utvidgade ett 312 af
dem utgifvit edikt om allmän religionsfrihet samt
bestämde, att kyrkor och gods, som fråntagits de
kristne, skulle åt dem återlemnas

Milano (T. Mailand, Lat. Mediolanum). 1. Fordom
sjelfständigt hertigdöme i öfre Italien (se nedan),
sedermera till 1859 ett
guvernement i österrikiska konungariket
Lombardiet-Venezia, nu en provins i konungariket
Italien (Lombardiet), med en areal af 2,992 qvkm. och
1,125,553 innev. (1881). Provinsen tillhör nästan
fullständigt den lombardiska slätten. Den saknar
större floder, men eger ett rikt förgrenadt nät af
kanaler samt lands- och jernvägar. Hufvudnäringar
äro ladugårdsskötsel, som lemnar betydande afkastning
af smör och ost, ris-, vin- och olivodling samt
silkeskultur. – 2. Hufvudstad i ofvannämnda provins
liksom förut i konungariket Lombardiet-Venezia, ligger
nästan midt på den lombardiska slätten vid ån Olona,
som genom kanaler står i förbindelse med Ticino,
Adda och Pavia, samt vid jernvägen till Venezia,
hvilken från den stora centralbangården i M. utsänder
bibanor i alla riktningar. M:s kommun består sedan
1873 af den egentliga staden inom vallarna (612
har) och de s. k. Corpi santi (förstäderna) utanför
vallarna (6,240 har). Folkmängden i hela kommunen
har under århundradet ökats från 134,528 (1800) till
321,839 (1881), inom murarna från 110,884 (1800)
till 214,004 (1881). – M. har en nästan cirkelrund
form, med katedralen i midten, och omgifves af breda,
trädplanterade vallar af 12 km. längd. Gatorna äro
till större delen smala och krokiga. Hufvudgatorna
äro Corso Vittorio Emrnanuele med fortsättningen
Corso Venezia, Strada S. Margherita, Via Manzoni,
Corso Porta Ticinese och Corso Porta Romana. Det
största bland de i allmänhet små torgen är Piazza
del Duomo, som nyligen utvidgats och omgifvits med
storartade palats, hvilka med domen bilda ett värdigt
arkitektoniskt helt. Vester om staden ligga de öppna
platserna Foro Bonaparte och Piazza d’armi, skilda
af Castello, fordom säte för hertigarna af husen
Visconti och Sforza, nu kasern. Vid Piazza d’armi
ligga en 1806 af Napoleon I byggd elliptisk arena
för kapplöpningar o. d., som rymmer 30,000 åskådare,
samt den af marmor byggda Arco del Sempione l. Arco
della Pace, som påbörjades 1804 af Napoleon såsom
en afslutning af den af honom anlagda Simplonvägen
och fullbordades 1838, sedan den erhållit en annan
bestämmelse (att vara ett fredens vårdtecken). Den är
bildad efter de senare romerska triumfbågarna och bär
på platformen fredens gudinna på en med sex hästar
förspänd segervagn. Norr om Piazza d’armi ligger
den 1866 invigda kyrkogården, en af de ståtligaste
uti Italien, omgifven af pelarhallar och sedan 1876
försedd med ett af A. Keller till staden skänkt
krematorium, det äldsta uti Italien.

Den förnämsta bland stadens omkr. 80 kyrkor är den
h. o. h. af hvit marmor byggda domkyrkan, som i det
femskeppiga långhuset, den treskeppiga tvärbyggnaden,
koromgången och pelarnas täta sammanställning visar en
afgjordt tysk karakter (påminnande om Köln-dômen),
i höjdutvecklingen deremot, i pelarnas form, i
tabernakelarkitekturen öfver pelarna röjer italiensk
stil. Kyrkans längd utgör 148 m., midtskeppet är
18 m. bredt, 50 m. högt, de inre sidoskeppen 34,
de yttre 27 m. höga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaj/0793.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free