- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
9-10

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mill. 2. John Stuart - Milla, spansk mil (se Mil) - Millais, John Everett

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af de ekonomiska företeelserna, har han i
»Principles of political economy» hufvudsakligen
sammanfört resultaten af den föregående engelska
forskningen. Större betydelse ega hans bidrag till
frågan om statens uppgifter inom näringslifvet och
rörande den sociala frågan. Han betonar, att man vid
tillämpning af teoriens resultat för praktiska frågors
lösning städse bör behålla i sigte, ej blott att
hvarje praktisk ekonomisk reformfråga har äfven andra
sidor än den rent ekonomiska, hvilka fordra beaktande,
utan äfven att den politiska ekonomiens lärosatser,
hvilka på grund af den gängse metoden vunnits
genom en långt gående abstraktion, icke få utan
vederbörliga modifikationer i hvarje särskildt fall
tillämpas. Ehuru M. icke lyckades tillfredsställande
lösa denna uppgift, innehåller dock hans arbete
värdefulla ansatser i den angifna riktningen. Han var
sålunda ingen anhängare af den s. k. manchesterskolan,
ehuru han tillmätte det enskilda initiativet och
den ekonomiska friheten mycket stor betydelse. Han
söker ej blott visa, att de uppgifter, som nödvändigt
och under alla förhållanden böra tillkomma staten
eller det allmänna, äro omfångsrikare än hvad
manchesterskolan antagit, utan han framhåller äfven,
att under vissa förutsättningar statens ingripande
i näringslifvet bör sträcka sig ännu längre. Hans
uttalanden om i hvilka fall och i hvilken utsträckning
en sådan utvidgning af statens uppgifter utöfver de
under alla förhållanden nödvändiga är på sin plats äro
mycket försigtigt hållna och afse icke att lemna någon
uttömmande behandling af ämnet. Han erkände sålunda,
att, ehuru skyddstullar i allmänhet verka skadligt,
fall dock kunna förekomma, i hvilka en skyddstull
äfven i näringslifvets intresse kan vara af behofvet
påkallad, nämligen för att inom landet uppfostra nya
industrigrenar, som derstädes finna förutsättningarna
för att i en framtid med framgång bedrifvas,
men hvilkas uppkomst skulle vara omöjlig, i fall
den utländska konkurrensen finge ohejdadt råda. Han
förordade fabrikslagstiftningen, såvidt densamma afser
barns och minderårigas skydd mot öfveransträngning och
skadligt arbete, men gillade deremot icke obetingadt,
att detta skydd utsträcktes till fullvuxna qvinnor och
ännu mindre till män. Att mot arbetarnas egen vilja
inskränka arbetstiden, ansåg han vara ett otillbörligt
ingrepp i fullmyndiga personers handlingsfrihet. Om
åter större delen af arbetsklassen skulle önska en
begränsning af arbetstiden, och denna begränsning
vore för det allmänna nyttig, ansåg han det vara
statens skyldighet att med sin lagstiftning inskrida,
i fall arbetarna sjelfva ej kunna genomföra sina
önskningsmål. Rörande sådana företag, som (i
likhet med vissa kommunikationsanstalter, gasverk,
vattenledningar i städer och dyl.), om de öfverlåtas
åt den enskilda företagsamheten, endast kunna utföras
af stora aktiebolag, hvilka merendels erhålla faktiska
monopol på sin rörelse, är M:s åsigt den att staten
antingen sjelf bör öfvertaga dem eller ock ingripa
i deras verksamhet för att dels kontrollera att
de betjena allmänheten på tillbörligt sätt, dels
tillförsäkra staten vederbörlig
andel i deras vinst. Han förordade vidare, att
staten skulle främja och leda utvandringen till och
koloniseringen af nya land m. m. – M:s bedömande af
socialismen utmärker sig för större fördomsfrihet,
än som bland hans samtida var vanlig. Han erkänner
socialismens kritik af våra bestående sociala
förhållanden i flere punkter vara ganska träffande. I
afseende å socialismens positiva förslag gjorde han
en bestämd skilnad emellan två slag af socialism,
nämligen å ena sidan den, hvilken framträder i Owens
och Fouriers förslag och går ut på att bilda en mängd
små socialistiska samhällen, och å andra sidan den
form af socialism, som åsyftar att lägga ledningen
af alla ekonomiska företag uti statens händer. Det
senare slaget fördömde M. afgjordt. Med afseende å
det förra slaget åter medgifver han, att denna form
af socialism, om den kunde förverkligas, skulle kunna
uthärda en jämförelse med våra nuvarande förhållanden,
ja t. o. m. vara bättre än dessa. Men dels betviflade
han, att ens denna form af socialism skulle kunna vara
möjlig att genomföra, enär en nödvändig förutsättning
derför vore en sådan omskapning af menniskans natur,
på hvilken man först i en mycket långt aflägsen
framtid kan hoppas. Dels var M. lifligt öfvertygad
om, att en reformerad enskild eganderätt vore vida
att föredraga framför hvarje slag af socialism. Såsom
nödvändiga reformer af nuvarande egendomsförhållanden
framhöll han bl. a. en betydlig inskränkning af
arfsrätten, så att endast bröstarfvingar skulle
ega arfsrätt och äfven dessa blott till en del af
föräldrarnas förmögenhet, samt ganska vidtgående
inskränkningar i den enskilda eganderätten till
jord. I sistnämnda hänseende framhöll han, att
den enskilde jordegaren icke eger någon ovilkorlig
rätt till den förhöjning af jordegendomens värde,
som haf sin grund i folkmängdstillväxt och dylika
andra, af jordegarens åtgöranden alldeles oberoende
konjunkturer, hvarför det vore önskligt, att staten
genom en lämpligt afpassad skatt tillförsäkrade
det allmänna frukterna af nämnda värdestegring af
jorden. Han förnekade derjämte det berättigade i en
lika obetingad eganderätt till jord som till andra
föremål, enär jorden till sin väsentligaste del är en
naturprodukt. Så snart en jordegare använder sin jord
så, att samhällets intressen deraf blifva lidande,
eger staten, enligt M:s åsigt, rätt att expropriera
densamma och öfverlemna den i andra händer. Såsom ett
exempel derpå anförde han jordegendomsförhållandena
på Irland och fordrade, att de irländske torparna
skulle förvandlas till jordegande bönder, hvilka
till de nuvarande egarna skulle erlägga en bestämd
oföränderlig årlig ränta. M. var i allmänhet en varm
vän af ett jordegande bondestånd. Han förordade vidare
införande af kooperationssystemet, särskildt i form
af produktionsföreningar. L. H. Å.         D. D.

Milla [mi’lja], spansk mil (se Mil).

Millais [milä], John Everett, engelsk målare,
f. 1829 i Southampton, började tidigt sin utbildning
och kom 1840 till akademien i London. Han uppträdde
första gången offentligen 1846 och erhöll följande
år guldmedaljen för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free