Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval / 35-36 (1887) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mimik ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbindelse med hvarandra. På senare tider har
man i flere mariner försökt att utdrifva minan
med användning af krutgas, och otvifvelaktigt
torde detta eller något liknande sätt blifva det
allmännast antagna utskjutningssättet. Man kan
derigenom förenkla apparaten och minska faran vid
handteringen.
1. 2. O. A. B.         3. H. Cdt.

Mina, indisk stam. Se Kolh.

Mina. 1. Francisco Espoz y M., spansk
guerrillahöfding och generalissimus, f. 1786, inträdde
vid Napoleon I:s invasion i Spanien (1808) i en sin
brorsons (se M. 2) guerrillaband och framstod, sedan
denne blifvit fången (1809), sjelf såsom en fintlig
och lyckosam friskarechef, hvarför han ock 1813 fick
sig anförtrodt befälet i Navarra, öfre Aragonien
och de baskiska provinserna. I det engelsk-spanska
fälttåget i Frankrike 1814 deltog han med framgång. I
Sept. s. å. inlät han sig jämte sin brorson i ett
misslyckadt försök att återställa 1812 års författning
och nödgades söka skydd i Frankrike. 1820, då den
konstitutionella rörelsen åter grep omkring sig,
återvände han hem och samlade en friskara. Han blef
1821 generalkapten öfver Navarra och kort derefter
öfver Galicien samt utnämndes i Juli 1822 till
generalissimus, i hvilken egenskap han förde den af
oerhörda grymheter å ömse sidor utmärkta striden mot
det absolutistiska partiets »trosarmé» och trängde
densamma öfver på franskt område. 1823 organiserade
han motståndet mot den i Spanien inryckande franska
armén, men nödgades d. 2 Nov. dagtinga i Pamplona
med marskalk Moncey och begaf sig till England, der
han på spanska skref sina memoarer (utg. äfven på
franska, 1825). 1830 började han i Navarra fåfängt
en ny resning till förmån för ett konstitutionelt
styrelsesätt och undkom med nöd åter till
utlandet. Efter inbördeskrigets utbrott 1834 utnämndes
han af regentinnan Maria Kristina till befälhafvare
öfver den kungliga nordarmén och generalkapten
öfver Navarra, men hade – delvis till följd af sin
sjuklighet – ringa framgång mot Zumalacarreguy,
den karlistiske öfvergeneralen. Han lemnade den 8
April 1835 kommandot. I Okt. s. å. gjorde Mendizabal
honom till generalkapten öfver Katalonien. M. dog i
Barcelona 1836. – 2. Xaverio M., spansk partigängare,
den föregåendes brorson, f. 1789, bildade 1808 ett
guerrillaband mot fransmännen, men föll 1809 i deras
händer och hölls till 1814 fången i Vincennes. Efter
att hafva deltagit i sin farbroders resning i Navarra
s. å. förde han 1816 en i England utrustad och i
Nord-Amerika förstärkt expedition till Mejico för att
medverka till detta lands frigörande från det spanska
herraväldet. Men genom mejikanernas oenighet blefvo
de framgångar han vann betydelselösa, och M. sjelf
råkade, sannolikt genom förräderi, i spaniorernas
våld samt blef d. 13 Nov. 1817 arkebuserad.

Miñano y Bedoya [minjano i bedå’ja], Sebastian de,
spansk politisk skriftställare, f. 1779, blef 1800
kanonikus i Sevilla, men tog 1810 afsked, emedan han
icke ville svärja Josef Bonaparte trohetsed. 1820
och 1823 försvarade han 1812 års konstitution, men ändrade
sedermera sin politiska ståndpunkt och begaf sig
efter den andra restaurationen till Frankrike,
der han uppehållit sig redan 1814–16. Från hans
frisinnade period härstamma hans för sin sköna stil
berömda Cartas del pobrecito holgazan (Bref från
en utarmad dagdrifvare), Cartas del madrileño
(Bref från en innevånare i Madrid) och Cartas de
don Justo Balanza. I de senare arbetena Histoire
de la révolution espagnole de 1820–23 (1825) och
Examen critico de las revoluciones en España 1820–23
y la de 1836 (1838) försvarade han den upplysta
absolutismen. M. författade äfven en Diccionario
geografico y estadistico de España y Portugal (11 bd,
1826–28). Död 1832.


Minaret (europeisk form af Arab. menare, »ljusplats»,
fyrtorn), ett till en moské hörande smäckert torn,
som upptill är omgifvet af ett öppet galleri eller
en balkong, hvarifrån de påbjudna fem bönetimmarna
utropas. Minareten, som på visst sätt motsvarar
de kristna kyrkornas torn, står i allmänhet ej i
något organiskt samband med moskén, utan är liksom
löst vidbyggd denna. Formen vexlar: en fyrsidig
underbyggnad öfvergår t. ex. i en åttahörning eller
i en cylinder, från hvilken galleriet springer fram,
och afslutas med ett kägel-, kupol- eller lökformigt
tak. – Det arabiska namnet på minaret är numera
madana [ma’dne], d. v. s. plats, hvarifrån adan
l. edan (mueddins kallelse till bön) utföres.
Upk.

Minas Geraes [minas serais], provins i Brasilien,
begränsas i n. af Pernambuco och Bahia, i ö. af
Bahia och Espiritu Santo, i s. af Rio de Janeiro
och Sao Paulo samt i v. af Goyaz. Areal 574,855
qvkm. Omkr. 2,450,000 innev., deraf 200–300-tusen
slafvar och endast ett fåtal hvita; de flesta äro fria
negrer och indianer samt blandade. Provinsen bildar
ett vattenrikt, 500–1,000 m. öfver hafvet beläget
högland. Den vida större delen af prov. tillhör de
s. k. campos. Bergen i södra och östra trakterna
bestå till största delen af gneisgranit, men det
i midten belägna Serra do Espinhaço öfvervägande af
kristalliniska lerskiffrar, bland hvilka förekommer en
skiffrig qvartssandsten, den efter berget Itacolumi
(1,750 m.) uppkallade itakolumiten. Denna och en
del af de andra kristalliniska skiffrarna äro guld-
och diamantförande. Metall- och ädelstensrikedomen
har gifvit prov. dess namn (M. G. betyder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>