- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
61-62

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ministèr ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bevakning af Norges intressen vid dessa ärendens
afgörande blef genom K. M:ts å ministeriel väg
utfärdade resolution d. 13 April 1835 medgifvet norske
statsministern eller annan norsk statsrådsledamot
att vara närvarande vid föredragning af sådana mål,
som inverka på eller stå i beröring med vare sig
Sveriges och Norges gemensamma eller Norges särskilda
förhållanden till främmande makter.

Ministeriella mål böra skiljas från sådana mål, som
röra ej blott förhållandet till främmande makter, utan
äfven inre förhållanden, t. ex. näringar, postväsende
m. m. Dessa tillhöra samladt statsråd, för så vidt
som det är fråga om att ordna de inre förhållanden,
som stå i samband med regleringen af de yttre. I
afseende på vissa mål kan man vara tveksam huruvida
de skola vara att anse såsom rent ministeriella
eller tillika angå inre förhållanden och göras till
föremål för statsrådsbehandling. I vissa särskilda
fall har derför grundlagstiftaren ansett sig böra
bestämma formen för ärendets handläggning. I R. F. §
12 förklaras, att frågor om afhandlingar och förbund
samt i § 32 att fråga om utnämning af sändebud må ske
i den ordning, som § 11 föreskrifter, medan enligt
E. F. § 13 frågor om krig och fred ovilkorligen
skola tillhöra samladt statsråd. H. L. R.

Ministerium (sv. plur. -rier), Lat. (af minister,
se d. o.), en styrelsegren, i spetsen för hvilken
en minister är ställd, motsvarande hvad i Sverige
och Norge benämnes statsdepartement l. departement
(se d. o.), t. ex. finansministerium; ministeriets
ämbetslokal; predikoämbete (sacrum ministerium).

Ministerkris. Se Kris.

Ministerpresident, den förnämste af en statschefs
rådgifvare, ministèrens främste ledamot. Jfr
Konseljpresident och Minister.

Ministerresident (Fr. ministre résident) diplomatisk
ämbetsman, som är ackrediterad hos ett främmande
lands suverän (statschef). Han räknas till 2:dra
rangklassen bland sändebud, innehar en lägre aflönad
ministerpost än envoyén och tager plats efter den
yngste envoyé extraordinaire på stället. Såsom
utmärkelse for tjenstemeriter eller af artighet
mot det hof, der de äro ackrediterade, tillägges
ministerresidenter ofta namn och rang af ministre
plénipotentiaire. Den svenska ministerstaten räknar
f. n. 2 ministerresidenter.

Ministerråd, församling af ministrarna till
gemensamma öfverläggningar inför konungen eller
under premierministerns ordförandeskap. Detta
sammanträder, då vigtigare, mera genomgripande frågor
förekomma till pröfning och afgörande, medan mera
speciella regeringsärenden afgöras af vederbörande
minister eller, på hans föredragning, omedelbart
af statsöfverhufvudet. I England hållas aldrig
ministerråd i konungens närvaro. I Sverige är ett
särskildt förhållande med regeringsärendens afgörande,
enär alla, med undantag af kommandomål (se d. o.),
måste afgöras i flere statsråds närvaro. Det i den
konstitutionella monarkien förekommande ministerrådet
är i allmänhet, likasom i England, icke lagstadgadt,
utan af förhållandenas natur framkalladt. På sina ställen, t. ex. i
Danmark, är detta råd ordnadt genom bestämmelse i
grundlagen. Ministerråd är der namnet på sammanträde
af ministèren, som, när konungen vill låta en fråga så
behandlas, hålles utan konungens närvaro under den af
honom utnämnde konseljpresidentens ordförandeskap,
hvarefter det beslut, som flertalet biträder,
underställes konungen (jfr Danska Grundloven
§§ 15, 16). Ministerråd sammanfaller till
innehållet med de sammanträden af rådsmedlemmar,
som, då konungen är närvarande, i Sverige och
Norge samt äfven i Danmark kallas »statsråd».
H. L. R.

Ministerstatssekreterare för storfurstendömet
Finland
är titel på den i Petersburg stationerade
ämbetsman, som inför kejsaren föredrager finska
ärenden. Innan ännu Finlands förhållande till
ryska riket blifvit vid landtdagen i Borgå (1809)
faststäldt, tillsattes en statssekreterare,
hvilken inför kejsaren skulle föredraga ärenden
rörande Finlands förvaltning. Denne, som var en
rysk ämbetsman, erhöll såsom »adjoint» en infödd
finne. Genom instr. d. 6 Nov. 1811 inrättades derpå
i Petersburg den s. k. Komitén i afseende å finska
ärenden, hvilken hade till ändamål att granska
och bereda de ärenden, som berodde på kejsarens
omedelbara afgörande. För föredragning af ärendena
hos regenten tillsattes en statssekreterare, hvilken
i likhet med ledamöterna i komitén skulle vara infödd
finne. Komitén upphäfdes emellertid genom manifestet
af d. 17 Mars 1826, men statssekreteraren qvarblef
i sina funktioner, och samtidigt inrättades ett
statssekretariat. Statssekreteraren till biträde
utnämndes en »adjoint», hvilken vid förfall för
statssekreteraren förestår hans befattning, och under
hvars närmaste inseende det på två afdelningar, en för
rysk och en för svensk korrespondens, delade kansliet
lyder. Till statssekreterareämbetet inkomma alla de
mål rörande Finlands civila förvaltning, som enligt
landets grundlagar och öfriga författningar ankomma
å regentens granskning och afgörande. Senatens
och generalguvernörens skrifvelser samt den
sistnämndes särskilda framställningar skola
af statssekreteraren uppbrytas, derest de
icke äro adresserade till regenten att af honom
egenhändigt uppbrytas. De sålunda inkomna ärendena
skola derpå af statssekreteraren anmälas till
föredragning. Dessförinnan eger denne dock genom
generalguvernören infordra upplysningar och vidare
utredning, om han anser sådant erforderligt, hvarjämte
han är berättigad att i ärenden, som inkommit till
regenten, men hvaröfver senaten icke yttrat sig, utan
föregående föredragning, å regentens vägnar infordra
senatens utlåtande. Till statssekreterarens åligganden
hör äfven att i vissa fall underskrifva, i andra
endast kontrasignera handlingar, hvilka efter skedd
föredragning meddelas generalguvernören och senaten
till kännedom eller verkställighet, hvarjämte det
tillkommer statssekreteraren att i afseende å alla
i ryska riket vidtagna eller tillämnade åtgärder
och författningar, som äfven kunna röra Finland,
skriftvexla med de ryska ministerierna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free