Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miocenetagen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blommorna, t. ex. M. Jalapa L. och M. longiflora
L. Den förstnämnda artens rot, radix Nyctaginis
mechoacannae, är ett i Brasilien användt förträffligt
afföringsmedel. Den sistnämnda arten har ansetts
lemna den förr officinella rad. Mechoacannae griseae
l. matalistae, som dock numera anses komma af en
art Convolvulus och är undanträngd af jalaparoten.
O. T. S.
Mira Ceti, astron., stjernan o med namnet Mira i
stjernbilden Hvalfisken (Cetus). Namnet »Mira» (»den
underbara») har denna stjerna erhållit deraf att hon
var den första stjerna, hos hvilken »föränderlighet»
(d. v. s. föränderlighet i ljusstyrka) blef
iakttagen. År 1596 fäste David Fabricius om natten
mellan d. 12 och 13 Aug. sin uppmärksamhet vid denna
stjerna, hvilken då lyste som en 2:dra eller 3:dje
storlekens stjerna. Han hade förut aldrig sett henne,
och hon blef äfven kort derefter osynlig. Dock blef
stjernans egenskap att vara periodiskt föränderlig
ådagalagd först 1639, af Holwarda. Ljusändringarna
ske ganska oregelmässigt såsom i allmänhet med de
stjernor, som hafva samma egenskap. Då Mira Ceti
har sitt maximum (är ljusstarkast), är hon af 2:dra
till 3:dje storleken, i minimum deremot af blott
8:de till 9:de storleken och således då osynlig
för blotta ögat. Perioden varar 331 dagar. Det
senaste maximum inträffade i midten af Jan. 1886.
E. J.
Miraflores, Manuel de Pando, markis de M., spansk
statsman, f. 1792, d. 1872, var vid olika tidpunkter
Spaniens representant i utlandet (1834 i London,
1838–40 i Paris, 1861 i Wien), inträdde i flere
ministèrer (1846 och 1863 såsom konseljpresident)
och utsågs sju gånger till president i senaten. I
sistnämnda egenskap gjorde han fåfänga ansträngningar
att försona de kämpande politiska partierna och
rådde 1868, efter Narvaez’ död, förgäfves Isabella
II att närma sig progressistpartiet. S. å., före
revolutionens utbrott, afträdde han från den politiska
skådebanan.
Mirakel (Fr. miracle, af Lat. miraculum), underverk;
underbar tilldragelse. Mirakler, ett slags skådespel
under medeltiden. Se Mysterier. – Mirakulös, underbar,
öfvernaturlig; förundransvärd.
Miramar, lustslott i området Trieste, 8 km. n. v. om
staden Trieste, på en i Adriatiska hafvet utskjutande
klippa, tillhörde förr österrikiske ärkehertigen
Maximilian, som der d. 10 April 1864 mottog anbudet
af den mejikanska kejsarekronan, och eges nu af
österrikiske kejsaren. Den egyptiska fornsakssamlingen
flyttades 1883 till Wien.
Miramon, Miguel, mejikansk general och republiken
Mejicos president, f. 1832, var anhängare af den
klerikale presidenten Zuloaga, valdes d. 23 Dec. 1858
till dennes efterträdare och förmåddes i Febr. 1859
att åtaga sig denna osäkra post. Emellertid lyckades
han icke betvinga de liberales motpresident, Juarez,
hvilken försvarade sig i Vera Cruz. Stämplingar från
Förenta staternas sida samt penningbrist förlamade
M:s verksamhet, och sedan hans trupper mot slutet af
1860 slagits af general Ortega, flydde
han till Europa, der han ifrigt arbetade för Englands,
Frankrikes och Spaniens intervention i Mejico. Under
den franska expeditionen till Mejico infann han sig
hos marskalk Forey (Juli 1862) och fick af honom
öfverbefälet öfver alla mejikanska trupper. Äfven
hos Foreys efterträdare, Bazairie, hade M. stort
inflytande, och sedan ärkehertig Maximilian 1864
ankommit till Mejico, blef M. en af dennes hängifnaste
tjenare. Med Maximilian inneslöts han till sist
af juaristerna i Queretaro och blef jämte kejsaren
skjuten (d. 19 Juni 1867).
Miranda, Bartholomaeus de. Se Carranza.
Miranda. Se Saa de Miranda.
Miranda, Francesco, syd-amerikansk patriot,
general i fransk tjenst, född i Caracas (Venezuela)
1750, kämpade i franska hären i nord-amerikanska
frihetskriget (1775–83) och fattades derunder af
tanken på sitt fäderneslands befrielse från spanska
öfverväldet. Efter hemkomsten sökte han sätta sina
planer i verket, men nödgades fly till Europa, der han
förgäfves bad om hjelp i sitt förehafvande. 1791 kom
han till Paris, knöt förbindelser med girondisterna
och fick 1792 ett befäl såsom divisionsgeneral i
Dumouriez’ armé. Upphäfvandet af Maastrichts belägring
(1793) och Dumouriez’ nederlag vid Neerwinden
(s. å.), der M. anförde venstra flygeln, tillskrefvos
M., och han ansågs äfven delaktig i Dumouriez’
förräderi. Han drogs inför revolutionstribunalet,
men frikändes. Sedermera landsförvist från Frankrike,
slog han sig ned i England. Ett 1806 verkstäldt
upprorsförsök i hemlandet misslyckades, men 1811
kunde han bringa till stånd en republikansk styrelse
i Caracas. 1812 blef han emellertid tillfångatagen af
spaniorerna och insattes i jesuitfängelset i Cadiz,
der han afled 1816.
Mirandola, stad uti italienska
prov. Modena. Omkr. 3,000 innev. M. var fordom
hufvudort i ett grefskap, som 1619 upphöjdes till
hertigdöme och 1710 såsom ledigt rikslän öfverläts
till hertigen af Modena.
Mirat (Eng. Meerut). 1. Provins (division) i
kejsaredömet Indien, Nordvestprovinserna, mellan
Ganges och Djamna. Areal 28,850 qvkm. 5,141,204
innev. (1881). Provinsen omfattar 6 distrikt: Dehra
Dun, Saharanpur, Muzaffarnagar, Mirat, Bulandshahr
och Aligarh. – 2. Distrikt i ofvannämnda provins, har
en areal af 6,115 qvkm. och omkr. 1,280,000 innev. –
3. Hufvudstad i ofvannämnda provins och distrikt,
ligger ungefär midt emellan Ganges och Djamna, vid
Pandjab–Delhi-jernvägen, omgifves af en förfallen
mur och är illa byggd med smala, smutsiga gator. Den
vackraste byggnaden är den engelska kyrkan, en af de
största uti Indien. 99,565 innev. (1881). M. är en
stor militärstation, der omkr. 5,700 man europeiska
och 4,000 man indiska trupper ligga i garnison ett
stycke n. om staden. Skräckscenerna i seapoys-upproret
började i M., d. 10 Maj 1857.
Mirbanolja. Se Essence de Mirbane.
Mirbel, Charles François Brisseau-, fransk botaniker,
f. i Paris 1776, blef 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
