Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mirchond ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanvuxna. Hudbryggan räcker vanligen nedom
den gemensamma nafveln och innesluter stundom
äfven de sammanvuxna venstra lefverflikarna. Hos
sternopagus åter börjar sammanväxningcn redan vid
öfre randen af bröstbenet och sträcker sig nedom
nafveln. Sternopagerna lefva icke så länge som de
förre. Slutligen finnes ett slags torakopager, hos
hvilka bröstkorgarna sammanvuxit med sidorna, de båda
hjertana blifvit till ett och de båda inre armarna
förenat sig till en, sittande på ryggen, hvaremot
de två yttre armarna äro fria, så att tvillingarna
tillsammans hafva blott tre armar, hvaraf namnet
tribrachius. – Missfoster med bakre eller nedre
duplicitet äro antingen sammanvuxna blott med hufvuden
(craniopagus), för öfrigt fullkomligt fria, vanligen
med skilda hjernor, och ansigtena riktade åt sidan
från hvarandra (mycket sällsynt form), eller äro
både hufvud, hals och bröst sammanvuxna (syncephalus
eller cephalothoracopagus), hvarvid hufvuden antingen
sammansmälta så, att man ser ett enkelt bakifrån och
ett dubbelt framifrån, d. v. s. dubbelmissfostret har
två ansigten bredvid hvarandra, men blott en nacke
(syncephalus diprosopus), eller ock sammanväxa hufvuden
så vända från hvarandra, att det bildas ett ansigte
fram och ett ansigte bak (de gamles Janushufvud;
syncephalus janiceps). Vidare kunna, i synnerhet
hos djur, hufvuden sammansmälta så fullständigt, att
man tycker sig se ett enkelt hufvud med endast ett
ansigte och en nacke: men straxt nedanför hufvudet
finner man då tvänne ryggrader med skilda ryggmärgar
(s. monoprosopus). Slutligen finnes hos djur (får,
hare) en sådan sammanväxning mellan hufvuden, att
båda ansigtena försvinna och de förenade hufvuden
bilda endast en hårbevuxen rund klump med fyra öron
(s. aprosopus). Härnäst kommer den form, der hufvuden
och en större eller mindre del af halsryggraden äro
sammanvuxna. Detta dubbelmissfoster har ett enkelt
hufvud, men två bröstkorgar etc. och fyra armar
samt kallas dipygus tetrabrachius. Sträcker sig
deremot sammanväxningen äfven till bröstkorgarna,
med två fria eller sammanvuxna bäcken, finnas
blott två armar (d. dibrachius) och fyra eller
tre nedre extremiteter. Hos djur blifva slutligen
endast svansarna fria (diurus eller dicordus). –
Den främre eller öfre dupliciteten uppkommer genom
de nedre kroppsdelarnas sammanväxning, under det
de öfre äro fria. Af denna art finnas följande
former: a) Pygopagus, två fullständigt utbildade
tvillingar, sammanvuxna med korsben och sittben
eller endast med de sista, för öfrigt fria och
åtskilda, med hvar sin nafvel; endast ändtarmen
är gemensam. Denna form förekommer sällsynt hos
menniskan och medgifver tämligen hög lefnådsålder,
b) Ischiopagus, sammanvuxna från nafveln, som är en,
och nedåt, så att de hafva två hufvud, fyra armar,
två skilda bröstkorgar, ett gemensamt underlif
och derifrån i rät vinkel utspringande extremiteter,
hvilka antingen äro utvecklade alla fyra (i. tetrapus)
eller, sällsyntare, blott tre (i. tripus) eller två
(i. dipus), c) Dicephalus, då både underlif och
bröst äro sammanvuxna, endast hufvud och armar fria,
hvarvid fyra, tre eller två armar blifva utvecklade
(d. tetrabrachius, tribrachius och dibrachius). d)
Diprosopus, då äfven hufvuden växa samman så,
att dock ansigtena förblifva skilda, bildande en
vinkel, i hvars botten man finner antingen ett öra
eller två sammanpressade öron, således, med de två
på utsidan medräknade, tre öron (triotus) eller
fyra öron (tetraotus). Vid intimare sammanväxning
försvinner äfven det förstnämnda örat, och de
inre ögonen närma sig alltmer, sammansmälta till
ett (triophtalmus) eller försvinna alldeles
(diophtalmus). – Ofullständig eller parasitisk
dubbelmissbildning uppkommer, då blott det ena
tvillingfostret utvecklar sig, vid hvilket det andra
är fäst som en oformlig klump, utan egna inre organ,
åtminstone utan hjerta (en acardiacus). De ställen,
der parasiten är fäst vid stamkroppen, motsvara
dem hos de ofvan skildrade typerna. Så har man
en bröstparasit (epigastrius), en hufvudparasit
(epicranius), en mycket sällsynt, endast hos
menniskor förekommande, gomparasit (epignathus), då
parasitklumpen är fäst vid hårda gommen och hänger ut
genom munnen, en ännu sällsyntare, endast hos djur
anträffad, underkäksparasit (hypognathus), samt en
hos menniskor ganska vanlig stjertparasit (epipygus).
– Utom dessa »fria parasiter» finnas äfven
fall, då parasiten är innesluten i en kavitct
hos stamfostret (foetus in foetu), oftast i magen
(engastrius), sällan i scrotum eller i
brösthålan. – Den patologiska trillingbildningen (monstra
triplicia, terata trisoma), är ännu sällsyntare
än tvillingbildningen. Så har man endast en
gång funnit en trehöfdad menniska (tricephalus)
samt, hos fåren, ett missfoster med tre ansigten
(triprosopus) och ett med tolf ben (tripygus).
Missbildning hos i öfrigt normalt utvecklade enskilda
individer kan ega rum antingen hos särskilda organ
eller genom abnorm (för stor eller för liten)
utveckling af kroppen i dess helhet. Jätteväxt
(macrosomia, gigantosomia) anses ega rum hos
menniskor, som öfverstiga sju fot i längd. Hos
nutidens verkliga jättar (om de mytologiske
se Jättar), hvilka dock ej öfverstiga 2,67 m.,
deltaga icke hjerna och hufvudskål i förstoringen,
men skelettet i öfrigt är förstoradt; i synnerhet
äro de nedre extremiteterna samt äfven bröstets och
bukens inre organ vanligen förstorade. Dvärgväxt
(microsomia, nanosomia) anses deremot ega rum, då
en utvecklad menniska icke öfverstiger 1,12 m. i
längd (se Dvärg). – Missbildning visar sig stundom
i felaktigt läge af inre organ (heterotaxis). Den
vanligaste formen häraf är det omkastade läget, situs
transversus, af bröstets och bukens inelfvor, så att
hjertat ligger i högra, brösthalfvan, med spetsen
riktad mot höger, högra lungan har två flikar och den
venstra tre, ventrikelns cardia och fundus ligga åt
höger, mjelten likaså o. s. v.
– En öfvertalighet af hela extremiteter hos
enkla mennisko- eller djurkroppar (polymelia),
som icke beror på tvillingbildning, är en mycket
sällsynt missbildning. Vanligare är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
