- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
95-96

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mirchond ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

polydactylia, d. v. s. öfvertaliga fingrar eller
tår, mer eller mindre fullständigt utvecklade och
varierande i antal från 1 till 5, så att på dylikt
sätt missbildade händer eller fötter kunna hafva ända
till tio fingrar eller tår. Missbildningen kan vara
inskränkt till en enda hand eller fot, men kan ock
sträcka sig till båda händerna och båda fötterna. Denna
missbildning går ofta i arf i flere generationer. –
Missbildningar finnas äfven, som bero på bristande
utveckling eller defekt af extremiteterna. Sympodia
eller sirenbildning kallas den missbildning, då
de nedre extremiteterna sammanväxa till en konisk
spets, som slutar med två sammanvuxna fötter eller
blott en fot eller blott en spets utan tår (dessa
missfoster kunna ej lefva, emedan tarmkanal och
urinvägar äro tillslutna). Amelia är i saknad
af alla extremiteter, fastän hufvud och bål äro
fullt utvecklade, så att dylika missfoster kunna
lefva ganska länge. Peramelia har mer eller mindre
förkrympta extremiteter. Den lindrigaste formen har
fullt utvecklade, men alldeles för små extremiteter
(micromelia); den högsta formen har blott små
stumpar utan fingrar och tår, och slutligen gifves
en form, då de långa rörbenen saknas, så att händer
och fötter sitta fästa omedelbart på skuldror och
höfter, hvarigenom en likhet med själhundar uppstår
(deraf namnet phocomelia). I abrachia, armlöshet,
saknas blott de öfre extremiteterna (vanligare hos
djuren än hos menniskan). I perobrachia äro de öfre
extremiteterna förkrympta stumpar; i microbrachia
äro de för små. Monobrachia har blott en öfre
extremitet utbildad. Motsvarande förändringar hos
de nedre extremiteterna kallas apodia, peropodia,
micropodia
och monopodia. Vidare förekomma defekter
i endast den ena sidans extremiteter, hemiamelia,
sällsynt, beroende på medfödd defekt i motsatta
sidans hjernhalfva. Å fingrar och tår förekomma såväl
defekter som sammanväxningar, betecknade med olika
namn. Blott hos hundar och hästar har man träffat en
schistamelia, eller klyfning, uppfläkning af foten
eller hofven. – Hos hjernan, hufvudskålen, ryggmärgen
och ryggraden finnas många medfödda bildningsfel
(se Hjernsjukdomar och Ryggradssjukdomar). Vid
sammanväxning mellan de bägge främre hjerncellerna
och ögonblåsorna uppstår en missbildning med blott
ett öga i pannan (cyclopid). – Ansigtsdelen af
hufvudet företer flere olika missbildningar. Hela
ansigtet kan vara förkrympt och defekt, så att det
bildar en mindre, glatt yta utan ögon, näsa, och mun
(aprosopia), vanligare hos djur, eller är endast
underkäken defekt (agnathia, synotia, micrognathia,
brachygnathia, atelognathia
), eller äro blott läpparna
defekta (achelia, micro- och brachychelia). Oftare
förekommer »klufvet» ansigte, antingen en stor spricka
från näsroten till underkäken (schistoprosopia) eller
kortare enkla eller dubbla sprickor i öfverläppen,
öfverkäken och gommen: »harläpp», »klufven gom»
(cheilo-, gnatho-, palatoschisis). Sällsynt är en
uppfläkning af munvinkeln mot örat (macrostomia). En
motsatt missbildning är läpparnas sammanväxning, så
att mun öppningen blir alldeles sluten (astomia)
eller för liten (microstomia). Tungan kan saknas eller
vara för liten, förstorad, klufven och fördubblad. På
halsen förekommer genom bristande tillslutning af
springorna mellan gälbågarna i fosterlifvet en fistel
(fistula colli congenita). – I medellinien af bröst
och bukvägg förekomma springor genom bristande
tillslutning under fosterperioden. Sprickan kan
sträcka sig öfver hela bröst- och bukväggen från
manubrium sterni ned till symphysis pubis. De
flesta inelfvor ligga då i en stor bråcksäck
(thoraco-gastroschisis), eller sprickan sträcker
sig blott öfver bröstet (thoracoschisis), med
eller utan framfall af hjertat (ectopia cordis),
eller blott öfver buken (gastroschisis), öfver hela
bukväggen, då lifvet är omöjligt, eller blott i
nafvelregionen (nafvelbråck) eller endast å den
nedre delen af bukväggen, sträckande sig äfven
till främre blåsväggen (gastrokystaeschisis),
då bakre blåsväggens insida ligger öppen (invertio
l. ecstrophia vesicae urinariae) och sprickan vanligen
fortsättes på penis. Ändtarmen kan missbildas
sålunda, att den icke öppnar sig utåt (atresia
ani
). Genom ofullständig utbildning af genitalia
utvecklar sig hypospadiasis eller hermafroditism
eller kryptorkidism (se dessa ord) eller, hos
qvinnan, en mer eller mindre tudelad lifmoder
(uterus duplex, u. bicornis och u. unicornis); i
stället för tvänne bröst utveckla sig stundom 3–4–5
sådana. Missbildningar hos tarmkanalen visa sig i
felande eller sammanvuxen (oblitererad) matstrupe,
en spricka i ileum vid nafveln eller qvarstående
ductus omphalumesaraicus eller divertikelbildning
eller förträngningar och partiella defekter. Äfven
de stora blodkärlen vid hjertat undergå stundom en
felaktig och abnorm utveckling, föranledande svåra
(medfödda) cirkulationsrubbningar. F. B.

Missbyggnad, kamer. Se Byggnadsskyldighet.

Missfall, abortus, »oliflig förtidsbörd»,
kallas ett sådant fall af för tidig börd, då
ett menskligt foster framfödes vid en så tidig
grad af utveckling, att det icke kan lefva utom
moderlifvet, d. v. s. före 28–30:de veckan af
hafvandeskapet (se vidare Foster). Orsakerna till
missfall äro dels predisponerande, såsom allmänna
sjukdomar hos modern eller speciella i lifmodern
(lägeförändringar, inflammation, nybildningar)
eller t. o. m. sjukdom hos fadern (t. ex. syfilis),
dels direkt föranledande, såsom, fostrets död, yttre
skador och stötar, sinnesrörelser och allt, som kan
framkalla en kongestion till lifmodern (t. ex. de
flesta fosterfördrifvande medel). Ett missfall bör,
för att eftersjukdomar i lifmodern måtte förekommas,
behandlas med lika stor försigtighet som en vanlig
barnsbörd. Barnmorska och läkare böra derför i tid
tillkallas samt qvinnan en lång tid efteråt ligga
i horisontal ställning och iakttaga den största
försigtighet. F. B.

Missfoster. Se Missbildning.

Missgerningsbalken, den sjette af balkarna i 1734 års
lag, utgörande jämte den derpå följande Straffbalken
brottmålsafdelningen i denna lagbok. Genom införandet af nya
Strafflagen d.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free