- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
97-98

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mirchond ... - Misshandel, jur., betecknar i vidsträckt mening hvarje handling, hvarigenom man förgriper sig å annans kropp - Missi dominici, missi regii, Lat. (»kungliga sändebud»), kallades hos frankerna de fullmäktiga ombud, som utsändes af konungarna för att, såsom deras stadmän, utföra de uppdrag de fingo af dem - Missilier, benämning på kröningsmynt och andra föremål - Missinippi. Se Churchill - Mission (Lat. missio), sändning, beskickning; uppdrag; kall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

16 Februari 1864 upphörde missgerningsbalken
att vara gällande med ingången af år 1865. Jfr
Lagkommissionen, Strafflagen, Sveriges rikes lag.
L. A.

Misshandel, jur., betecknar i vidsträckt mening
hvarje handling, hvarigenom man förgriper sig å annans
kropp, så att denna tager skada, eller åtminstone det
kroppsliga välbefinnandet störes (jfr öfverskriften
till den svenska strafflagens 14:de kap.: »Om mord,
dråp och annan misshandel»). I en inskränktare
bemärkelse innefattas under misshandel blott sådana
fall, i hvilka föremålet för gerningen ej ljuter
döden. Strafflagarna skilja mellan olika grader af
misshandel och bygga härpå en skilnad mellan olika
slag af misshandelsbrott. Den svenska strafflagen
har med hänsyn till misshandelns betydenhet
tre arter deraf: a) misshandel, som orsakat svår
kroppsskada
(hvartill enligt lagen räknas »förlust
af talförmåga, syn eller hörsel; svårt lyte eller
annat svårt kroppsfel; stadigvarande svårt men å
helsa; eller lifsfarlig sjukdom»), b) misshandel,
som orsakat mindre svår kroppsskada (hvarunder
förstås mindre lyte eller kroppsfel eller lindrigare
sjukdom, än som räknas till svår kroppsskada) samt c)
misshandel med ringa eller ingen skada till följd. Vid
straffets bestämmande kommer, utom misshandelns
betydenhet, äfven den brottsliga viljeriktningen i
betraktande. Strängast straffas uppsåtlig misshandel,
hvaraf någon fått svår kroppsskada. Straffet är olika,
alltefter som svår kroppsskada var åsyftad eller
ej och alltefter som gerningen skedde med berådt
mod eller af hastigt mod. I svårare fall kan det gå
upp till tio års straffarbete. Uppsåtlig misshandel,
hvaraf kommit mindre svår kroppsskada, straffas högst
med straffarbete i två år, uppsåtlig misshandel,
hvarå ringa eller ingen skada följt, med böter eller
fängelse i högst sex månader. Har lifsfarligt vapen
användts, kan, äfven om skadan blifvit ringa, dömas
till straffarbete; och var den, som misshandlades,
gerningsmannens skyldeman i rätt uppstigande led, må
straffet i intet fall blifva lindrigare. För uppsåtlig
misshandel å maka eller å styf- eller svärföräldrar,
fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan,
under hvars lydnad man står, får åter straffet
aldrig sättas lägre än till fängelse. Vållande till
kroppsskada straffas, blott då skadan är svår eller
mindre svår (i ofvan angifna bemärkelse). Straffet
är i förra fallet böter eller fängelse i högst sex
månader, i senare fallet böter, högst femtio kronor.
J. H-r.

Missi dominici, missi regii, Lat. (»kungliga
sändebud»), kallades hos frankerna de fullmäktiga
ombud, som utsändes af konungarna för att, såsom
deras stadmän, utföra de uppdrag de fingo af
dem. De förekommo redan på merovingernas tid,
företrädesvis för att i landsorten (iin pago)
döma konungens dom. Möjligen äro missi dominici en
efterhärmning af de af de romerske kejsarna utskickade
kommissarierna. I likhet med desse skickades missi
merovingernas tid, endast då omständigheterna det
påkallade. Men Karl den store gjorde dem efter sin
kejsarekröning (800) till en fast och
regelmässig beståndsdel af statsförvaltningen och till ett
verksamt medel att å konungens (kejsarens) vägnar
kontrollera densamma. Han utskickade nämligen
årligen sådana missi öfver hela sitt vidsträckta
rike. I instruktionerna för dem bestämdes för
hvarje gång de af flere grefskap bestående områdena
(missatica), inom hvilka de skulle fungera, och till
hvarje sådant område sändes i regeln två missi, en
andlig och en verldslig person, utnämnda på år. Under
Ludvig den fromme blef det regel, att hvarje ärkestift
bildade ett dylikt »missaticum», der ärkebiskopen
och grefven i det grefskap, der det ärkebiskopliga
residenset låg, fungerade som missi. Vidsträcktare
ärkestift delades dock i tvänne missatica. Sändebudens
uppgift var att öfvervaka den kyrkliga och den
verldsliga förvaltningen samt beifra missbruk i
densamma; isynnerhet att kontrollera rättskipningen,
döma konungs dom och till konungens eget afgörande
hänskjuta sådana mål, som de sjelfva ej kunde
afdöma; att kungöra eller låta kungöra de kungliga
förordningarna (kapitularierna, se d. o.) och i de
fall, då det erfordrades, inhemta folkets samtycke
till dem. I sammanhang dermed var det äfven genom
dem, som konungen lät kungöra härbannet, d. v. s. det
kungl. uppbådet till krigstjentst. Om sin förrättning
och allt, som dermed stod i förbindelse, skulle de
afgifva skriftlig berättelse till konungen. Inom sina
missatica skulle de hålla en eller flere landtdagar,
på hvilka de anställde ransakning (inquisitio) rörande
förhållandena inom området. (Denna af Karl den store
införda verldsliga »inqvisition» blef ursprunget och
förebilden till den kyrkliga.) De utsago för detta
ändamål bland menigheten ett stort antal personer,
hvilka med ed förpligtade sig att sanningsenligt
svara på de frågor, som missi enligt ett medfördt
formulär framställde, t. ex. huru rättvisan skipades,
om det inom området fanns några grofva brottslingar
o. s. v. Huru folkets samtycke till ny lag inhemtades
veta vi ej med säkerhet. Sohms (»Altdeutsche reichs-
und gerichtsverfassung») antagande att det skett
på häradstingen och genom grefvarna motsäges dock
deraf att i det enda fall, hvari ett sådant samtyckes
inhemtande omtalas (i ett capitulare af år 803),
det synes hafva skett på en af grefven af Paris,
Stephanus, såsom »missus» hållen landtdag. Till sitt
och sitt följes underhåll erhöllo missi noggrant
bestämdt dagtraktamente in natura, som sammansköts
af undersåtarna i hvarje missaticum. – I den mån
länsväsendet utbildade sig på konungamaktens och
riksenhetens bekostnad, upphörde äfven den uppsigt
öfver förvaltningen, som konungarna till det allmännas
båtnad och undersåtarnas skydd utöfvat genom sina
missi dominici. S. F. H.

Missilier (Lat. missilia, af mittere, utsända, kasta),
benämning på kröningsmynt och andra föremål, som
monarker förr läto vid högtidliga tillfällen utkasta
bland folkmassan, enligt en plägsed, som redan de
romerske kejsarna iakttogo.

Missinippi. Se Churchill.

Mission (Lat. missio), sändning, beskickning; uppdrag;
kall. Särskildt betecknar ordet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free