Print (PDF) - On this page / på denna sida - Mirchond ... - Misshandel, jur., betecknar i vidsträckt mening hvarje handling, hvarigenom man förgriper sig å annans kropp - Missi dominici, missi regii, Lat. (»kungliga sändebud»), kallades hos frankerna de fullmäktiga ombud, som utsändes af konungarna för att, såsom deras stadmän, utföra de uppdrag de fingo af dem - Missilier, benämning på kröningsmynt och andra föremål - Missinippi. Se Churchill - Mission (Lat. missio), sändning, beskickning; uppdrag; kall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Misshandel-Mission.
16 Februari 1864 upphörde missgerningsbalken
att vara gällande ined ingången af år 18ö5. Jfr
Lagkommissionen, Strafflagen, Sveriges rikes lag.
L. A.
Misshandel, jur., betecknar i vidsträckt inc-ning
hvarje handling, hvarigenom man förgriper sig å annans
kropp, så att denna tager skada, eller åtminstone det
kroppsliga välbefinnandet stores (jfr öfverskriften
till den svenska straif-lagens I4:de kap.: »Om mord,
dråp och annan misshandel»). I en inskränktare
bemärkelse innefattas under misshandel blott sådana
fall, i hvilka föremålet för gernirigen ej ljuter
döden. Strafflagarna skilja mellan olika grader af
misshandel och bygga härpå en skilnad mellan olika
slag af misshandelsbrott. Deri svenska strafflagen
har med hänsyn till misshandelns betydenhet
tre arter deraf: a) misshandel, som orsakat svår
kroppsskada (hvartill enligt lagen räknas »förlust
af talförmåga, syn eller hörsel; svårt lyte eller
annat svårt kroppsfel; stadigvarande svårt men å
helsa; eller lifsfarlig sjukdom»), b) misshandel,
som orsakat mindre s G år kroppsskada (hvarunder
förstås mindre lyte eller kroppsfel eller lindrigare
sjukdom, än som räknas till svår kroppsskada) samt c)
misshandel med ringa eller ingen skada till följd. Vid
straffets bestämmande kommer, utom misshandelns
betydenhet, äfven den brottsliga viljeriktningen i
betraktande. Strängast straffas uppsåtlig misshandel,
hvaraf någon fått svår kroppsskada. Straffet är olika,
alltefter som svår kroppsskada var åsyftad eller
ej och alltefter som gerningen skedde med berådt
mod eller af hastigt mod. I svårare fall kan det gå
upp till tio års straffarbete. Uppsåtlig misshandel,
hvaraf kommit mindre svår kroppsskada, straffas högst
med straffarbete i två år, uppsåtlig misshandel, h
vara ringa eller ingen skada följt, med böter eller
fängelse i högst sex månader. Har lif ofarligt vapen
användts, kan, äfven om skadan blifvit ringa, dömas
till straffarbete; och var den, som misshandlades,
gerningsmarinens skyldeman i rätt uppstigande led, må
straffet i intet fall blifva lindrigare. För uppsåtlig
misshandel å maka eller å styf- eller svärföräldrar,
fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan,
under hvars lydnad inan står, får åter straffet
aldrig sättas lägre än till fängelse. Vållande till
kroppsskada straffas, blott då skadan är svår eller
mindre svår (i ofvan angifna bemärkelse). Straffet
är i förra fallet böter eller fängelse i högst sex
månader, i senare fallet böter, högst femtio kronor.
J- H-r.
Missi domi’nici, missi regii, Lat. (»kungliga
sändebud»), kallades hos frarikerna de fullmäktiga
ombud, som utsändes af konungarna för att, såsom
deras stadrnän, utföra de uppdrag de fingo af
dem. De förekommo redan på mero-vingernas tid,
företrädesvis för att i landsorten (in payo]
döma konungens dom. Möjligen äro missi dominici en
efterhärmning af de af’de romerske kejsarna utskickade
kommissarierna. I likhet med desse skickades missi på
merovin-gernas tid, endast då omständigheterna det
påkallade. Men Karl den store gjorde dem efter sin
kejsarekröning (800) till en fast och regel-Tryckt
den 4/2 87.
mässig beståndsdel af statsförvaltningen och till ett
verksamt medel att å konungens (kejsarens) vägnar
kontrollera densamma. Häri utskickade nämligen
årligen sådana missi öfver hela sitt vidsträckta
rike. I instruktionerna för dem. bestämdes för
hvarje gång de af flere grefskap bestående områdena
(missatica), inom hvilka de skulle fungera, och till
hvarje sådant område sändes i regeln två missi, en
andlig och en verldslig person, utnämnda på år. Under
Ludvig den fromme blef det regel, att hvarje ärkestift
bildade ett dylikt »missaticurn», der ärkebiskopen
och grcfveri i det grefskap, der det ärkebiskopliga
residenset låg, fungerade soin inissi. Vidsträcktare
ärkestift delades dock i tvänne missatica. Sändebudens
uppgift var att öfvervaka den kyrkliga och den
verldsliga förvaltningen samt beifra missbruk i
densamma; isynnerhet att kontrollera rättskipningen,
döma konungs dom och till konungens eget afgörande
häriskjuta sådana mål, som de sjelfva ej kunde
afdöma; att kungöra eller låta kungöra de kungliga
förordningarna (kapitularierna, se d. o.) och i de
fall, då det erfordrades, inhemta folkets samtycke
till dem. I sammanhang dermed var det äfven genom
dem, som konungen lät kungöra härbannet, d. v. s. det
kungl. uppbådet till krigstjertst. Om sin förrättning
och allt, som dermed stod i förbindelse, skulle de
afgifva skriftlig berättelse till konungen. Inom sina
missatica skulle de hålla en eller flere landtdagar,
på hvilka de anställde ransakning (inqmsitio) rörande
förhållandena inom området. (Denna af Karl deri store
införda verldsliga »inqvisitiori» blef ursprunget och
förebilden till den kyrkliga.) De utsago för detta
ändamål bland menigheten ett stort antal personer,
hvilka ined ed förpligtade sig att sanningsenligt
svara på de frågor, som inissi enligt ett medfördt
formulär framställde, t. ex. huru rättvisan skipades,
om det inom området fanns några grofva brottslingar
o. s. v. Huru folkets samtycke till ny lag irihemtades
veta vi ej med säkerhet. Sohrns (»Altdeutsche reichs-
urid gerichtsverfassung») antagande att det skett
på häradstingen och genom grefvarna inotsäges dock
deraf att i det enda fall, hvari ett sådant samtyckes
inhemtande omtalas (i ett capitulare af år 803),
det synes hafva skett på en af grefven af Paris,
Stephanus, såsom »missus» hållen landtdag. Till sitt
och sitt följes underhåll erhöllo missi noggrant
bestämdt dagtraktamente in natura, som samman sköts
af undersåtarna i hvarje missaticuin. - I den mån
länsväsendet utbildade sig på konungamaktens och
riksenhetens bekostnad, upphörde äfven den uppsigt
öfver förvaltningen, som konungarna till det allmännas
båtnad och undersåtarnas skydd utöfvat genom sina
inissi dominici. s. F. H.
MissTlier (Lat. missilia, af mittere, utsända, kasta),
benämning på krönirigsmynt och andra föremål, som
monarker förr läto vid högtidliga tillfällen utkasta
bland folkmassan, enligt en plägsed, som redan de
romerske kejsarna iakttogo.
Missinippi. Se Churchill.
Mission (Lat. missio), sändning, beskickning; uppdrag;
kall. Särskildt betecknar ordet ut-
11 b. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
