Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mission (Lat. missio), sändning, beskickning; uppdrag; kall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norge råder stor missions-ifver. »Det norske
missionsselskab» stiftades i Stavanger 1842, inrättade
ett missionsinstitut 1852 och har till arbetsfält valt
Sulu-landet, Natal samt Madagaskar. Spridda öfver
hela landet finnas minst 800 missionsföreningar,
samlade federativt i 7 kretsar (Kristiania,
Drammen, Kristianssand, Stavanger, Bergen,
Trondhjem och Tromsö) med en öfverstyrelse af 10
medlemmar. Finland har sedan 1859 ett missionssällskap
för Ovamponegrerna. – Missions väsendet har gifvit
upphof till 230 bibelöfversättningar, deraf 70 till
delvis nyupptäckta språk, som förut saknat all
literatur.
Den svenska hednamissionen. Under den
katolska tiden evangeliserades Finland med svärdets
tillhjelp genom Erik d. helige, Birger jarl och
Torgils Knutsson. Efter reformationen har Sverige
gått i spetsen för den från de protestantiska landen
utgående hednamissionen. Redan Gustaf Vasa och ännu
mer Karl IX, Gustaf II Adolf och Kristina visade
intresse för lapparnas evangelisering. (En svag
början hade gjorts under katolska tiden från
1279). Kyrkor byggdes, skolor upprättades, och
goda kristliga böcker öfversattes, hvarigenom en,
om ock ringa, grund lades för en P. Fjellströms
(d. 1764) och P. Högströms (d. 1784) välsignelserika
arbete. Den förre öfversatte Nya testamentet, den
senare ett kateketiskt arbete och flere psalmer på
lappska. Gustaf II Adolfs afsigt att i Nord-Amerika
grundlägga en svensk koloni, som skulle vara en
tillflyktsort för förföljda trosbröder, men derjämte
missionera bland indianerna, förverkligades 1637,
då vid Delawarefloden »Nya Sverige» grundlades. En
lifskraftig mission börjades af koloniens prest,
J. Campanius (3 år före John Eliot) bland mohawk-
och delaware-stammarna. Han utarbetade ordböcker på
deras språk och öfversatte Luthers katekes jämte
enkla förklaringar. Med koloniens öfverlemnande
i främmande händer (1655) upphörde snart svenska
kyrkans missionsarbete derstädes, ehuru ända till
1789 dugande prester utsändes till den der bildade
svensk-protestantiska församlingen. – På 1700-talet
och äfven under 1800-talet arbetade särskildt i
brödraförsamlingens tjenst många enskilda svenskar
som missionärer på Grönland, Labrador, Jamaica,
S:t Thomas och Antigua, Moskitokusten, i Surinam och
Syd-Afrika, t. ex. veteranen P. J. Planta (d. 1814,
vid 94 års ålder), läkaremissionär på Jamaica. Den
så olika bedömde J. Z. Kjernander, i tjenst hos
»Society for promoting Christian knowledge», verkade
sedan 1739 i Cuddalor i Tamullandet (i Indien),
sedermera i Kalkutta med mycken välsignelse. Af egna
medel uppförde han både skolhus och en kyrka, som ännu
eger bestånd. – Endast spridda ljusglimtar erbjuder
1700-talets missionshistoria; först vid dess slut
och i början af 1800-talet börjar med det allmänna
religiösa uppvaknandet efter neologiens tidehvarf en
friskare missionsande blåsa genom den protestantiska
kristenheten. En frukt deraf i Sverige var den 1818
framträdande veckoskriften »Underrättelse om evangelii
framgång i alla verldens delar», hvilken såsom organ
för det 1815 stiftade Svenska bibelsällskapet förde
både bibelspridningens och missionsintressets
talan. Ombildad 1825 till en månadsskrift
utkom den under namn af »Uriel eller Nytt
och gammalt från nådens rike» ända till 1834,
då ett uteslutande för missionen afsedt organ
framträdde, »Missionstidning». Redan 1819 började
missionsbidrag inflyta; 1829 bildades, för att
insamla sådana, i Göteborg ett sällskap, som ännu
eger bestånd. Först 1835 fattade det då bildade
Svenska missionssällskapet, hvars ledande män voro
grosshandlaren Keijser, justitiestatsministern
Rosenblad, biskop K. F. af Wingård och pastor
primarius Wallin m. fl., i sigte att utsända egna
missionärer. Det vände sin uppmärksamhet först till
Lappland. Dess första sändebud var K. L. Tellström,
som från 1836 med glödande hänförelse verkade
derstädes ända till sin död, 1862. Intill närvarande
tid har sällskapet ditsändt omkr. 40 kateketer,
lärare och lärarinnor. Särskildt att ihågkomma
äro F. Norberg (d. 1854) och A. F. Nordenstam
(d. 1858). För närvarande upprätthållas 4
missionsskolor (Lappträsk, Mattisudden, Gargnäs,
Gafsele) jämte ett barnhem, i Änge (Undersåker). Genom
den 1864 bildade s. k. Femöreföreningen (se
d. o.) hafva upprättats ytterligare 3 barnhem
i Lappland. I sammanhang härmed må ock nämnas,
att sedan 1880 Lappska missionens vänner under
ledning af prinsessan Eugenie och med Lannavaara
som hufvudstation genom skriftspridning och
resepredikanter arbeta för lapparnas evangelisering. –
Svenska missionssällskapet riktade sin blick
äfven utom fosterlandets gränser. Till en början
understödde det flere utländska missionssällskap,
förnämligast Basel- och Leipzigsällskapen. Först
1845 var det i tillfälle att genom det förstnämnda
som mellanhand till Kina utsända den rikt utrustade
och hängifne T. Hamberg, som under Dr Gützlaffs
tvååriga bortovaro t. o. m. sattes som ledare för
den »Evangeliska föreningen för Kina», och som,
ehuru ofta sviken i sina förhoppningar och ej sällan
utsatt för lifsfara, spred ej ringa välsignelse;
särskildt på sin sista station, Pukak, i det inre af
landet, fick han döpa omkr. 150 personer. Under tiden
arbetade två andra svenska missionärer i Kina. Fast
(mördad 1850) och Elgqvist, söm dock snart återvände
med brutna krafter. Dessa bägge voro utsända af det år
1845 bildade Lunds missionssällskap, sedan de under
flere år utbildats vid sällskapets institut under
ledning af den för missionsintressets uppväckande
i vårt land så betydande P. Fjellstedt, hvilken
i Indien (Tinnevelli) och i Mindre Asien (Smyrna)
sjelf verkat som missionär. Sedan 1846 redigerade han
i 22 år »Lunds missionstidning», som nu redigeras af
kyrkoh. Strömberg i Mönsterås och utgår i omkr. 2,000
ex. 1853 inträdde svenskarna Lundgren (till 1855)
och Ouchterlony i Leipzig-missionens arbete bland
tamulerna i Indien, men understöddes alltjämt af
Lunds missionssällskap och betraktades som dess
missionärer. Sällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
