- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
151-152

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mnemonik, mnemoteknik (af Grek. menmonike, näml. techne, konst, af mneme, minne), minneskonst, konstteori för minnet - Mnemosyne, Grek. mytol., minnets gudinna - Mnemosyne, literär tidskrift, utkom i Åbo 1819-1823 - Mnemoteknik. Se Mnemonik - Mnesikles, forngrekisk arkitekt. Se Akropolis - Mo. 1. En af sand eller grus bestående, relativt jämn landsträcka - Mo. 2. Mo l. mojord, en i folkspråket använd benämning fö ren nästan mjölfin, med lerbeståndsdelar blandad sand - Mo. 1. Härad i Jönköpings län - Mo. 2. Socken i Elfsborgs län - Mo. 3. Socken i Gefleborgs län - Mo. 4. Socken i Göteborgs och Bohus län - Mo. 5. Socken i Skaraborgs län - Mo. 6. Socken i Vesternorrlands län - Moab, moabiter, ett med israeliterna beslägtadt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig i associationsserierna och sätta ett moment
i dessa i stället för det man vill minnas eller
i dess ställe gripa till något helt annat, med
hvilket dessa serier äfven associera. Särskildt
gäller detta, om man betjenar sig af språkliga
associationer. Dessa olägenheter kunna dock
till god del undvikas, genom att man ej fäster
sig vid alltför oväsentliga sidor hos föremålen,
flitigt begagnar eftertanken och undviker konstlade
idéförbindelser, i synnerhet då det gäller att hastigt
erinra sig något, i hvilket fall mnemoniken, ehuru
tvifvelsutan med förkärlek begagnad, dock i sjelfva
verket är mindre användbar. För öfrigt har en hvar,
som vill använda mnemonikens hjelp, att gifva noga
akt på sin egen individualitet och begagna metoder,
som särskildt lämpa sig för denna. Den bästa, ehuru
naturligtvis icke alltid användbara, metoden är att
tränga fram till sakens eget väsende och i dess deri
grundade sammanhang med annat finna stödjepunkter för
minnet. I den mån detta sker, blir metoden ej längre
uteslutande mnemonik, utan verkligt vetenskaplig
metodlära. – Jfr »Kort framställning af mnemotekniken
efter Reventlows system» (1848) af Kr. Claëson
och »Försök till lärobok i mnemoniken» (årg. 1–3,
1852–54; jämte 2 suppl. 1856) af J. A. W. Busch,
som utgifvit flere andra skrifter i minneskonst.
L. H. Å.

Mnemosyne (Lat. Mnemosyne), Grek. mytol., minnets
gudinna, räknades till titanernas gudastam och var
genom Zevs moder till de nio sånggudinnorna (se
Muser). A. M. A

Mnemosyne, literär tidskrift, utkom i Åbo
1819–1823. Den utgick från de yngre akademiska
kretsarna samt redigerades af J. G. Linsén och
F. Bergbom. M. anslöt sig, likasom sin föregångare
»Aura» (1817–1818), till den s. k. nya skolans program
och förde en häftig kamp mot upplysningstidehvarfvets
idéer i filosofi, vitterhet och pedagogik. I än högre
grad afspegla sig i M. de nationella sträfvanden,
hvilka voro utmärkande för nyromantiken. Tidningen
kämpade för erkännandet af en finsk nationalitet och
dennas utveckling i och genom kulturens former. En
af medarbetarna på detta område var A. I. Arwidsson,
och hans i M. offentliggjorda »Betraktelser» öfver den
finska nationens tillstånd voro en orsak till att han
måste lemna Finland. A. H.

Mnemoteknik. Se Mnemonik.

Mnesikles, forngrekisk arkitekt. Se Akropolis.

Mo. 1. En af sand eller grus bestående, relativt
jämn landsträcka, i allmänhet barrskogsklädd,
hufvudsakligast med tall (hvaraf benämningen
tal1mo). Moar finnas inom nästan alla Sveriges
provinser, och de träffas der vanligen invid och
i granskapet af rullstens- eller sandåsar. Äfven i
Finland förekomma stora moar. – 2. Mo l. mojord, en i
folkspråket använd benämning för en nästan mjölfin,
med lerbeståndsdelar blandad sand, ej sällan
innehållande äfven gruskorn och småsten. Färgen
är ljust hvitgrå eller gulgrå, sammanhanget löst
pulverformigt eller hopbakadt. Någon sortering af
beståndsdelarna i vatten synes icke hafva egt
rum vid jordartens bildande. Den är derför också i
de flesta fall mycket olika en genom afsättning i
vatten bildad sand, som kallas mosand. Ett slags
lerigt krosstensgrus (bottenmorän), stundom så
sammanpackadt och hårdt, att det måste brytas med
spett för att kunna genomträngas, är af befolkningen
inom vissa orter i Sverige kändt under namn af
pinmo eller pinnmo. Pinnmon förekommer nästan
aldrig i dagen, utan träffas i allmänhet på större
eller mindre djup under jordytan; den har nämligen
sitt läge närmast ofvanpå sjelfva berggrunden.
E. E.

Mo. 1. Härad i Jönköpings län, ingår i Tveta,
Vista och Mo domsaga och fögderi. Areal 97,049
har. 8,584 innev. (1885). Häradet omfattar
socknarna Mulseryd, Angerdshestra, Stengårdshult,
Norra Unneryd, Valdshult, Oreryd, Norra Hestra,
Bonstorp, Åsenhöga och Källeryd samt länsdelar
af Bottnaryd och Habo. – 2. Socken i Elfsborgs
län, Tössbo härad. Areal 6,130 har. 1,143
innev. (1885). Annex till Edsleskog, Karlstads stift,
Norra Dals kontrakt. – 3. Socken i Gefleborgs
län, Södra Helsinglands Östra tingslag. Areal
10,000 har. 1,668 innev. (1885). M. utgör ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Upsala stift,
Helsinglands Östra kontrakt. – 4. Socken i Göteborgs
och Bohus län, Bullarens härad. Areal 9,729 har. 1,300
innev. (1885). Annex till Nafverstad, Göteborgs stift,
Vikornas Norra kontrakt. – 5. Socken i Skaraborgs län,
Vadsbo härad och Valla tingslag. Areal 1,142 har. 491
innev. (1885). Annex till Hjälstad, Skara stift,
Södra Vadsbo kontrakt. – 6. Socken i Vesternorrlands
län, Själevads tingslag. Areal 16,908 har. 1,852
innev. (1885). M. utgör ett regalt pastorat af 3:dje
kl., Hernösands stift, Ångermanlands Nordvestra
kontrakt.

Moab, moabiter, ett med israeliterna beslägtadt folk,
som redan före Moses tid hade fasta boningsplatser
ö. om Döda hafvet, der de innehade ett bergigt,
ehuru till en del väl bevattnadt och fruktbart
land. Moabiterna idkade icke blott boskapsskötsel,
utan äfven spanmåls-, frukt- och vinodling i sådan
utsträckning, att israeliterna vid hungersnöd togo
sin tillflykt till dem (Rut 1: 1, 2). Största floden
i landet var Arnon (nu Wadi Modjib); gränsflod i
s. mot Edom var Nahal Haarabim (pilträdsbäcken),
nu Wadi el-Ahsi. I Es. 15 och 16 omtalas flere
af deras städer: n. om Arnon Hesbon och Medba,
vid Arnon Dibon och Ar-Moab, som tidtals torde
hafva varit hufvudstad, s. om Arnon den senare
hufvudstaden Rabbat-Moab, som många oriktigt hafva
identifierat med Ar-Moab, vidare Kir-Moab (Kir Hares,
Kir Hareset, nu Kerak, den nuv. hufvudorten, med
omkr. 600 hus, deraf 1/4 bebodd af kristna), Luhit
och Zoar. Såsom moabiternas gudomligheter nämnas
Kemos och Baal-Peor, hvilkas otuktiga kult tidtals
vann insteg äfven bland israeliterna. Till dessa stodo
moabiterna än i vänskapligt, än och oftast i fientligt
förhållande. (Den judiska berättelsen om moabiternas
härkomst i 1 Moseb. 19 har dock ej så mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free