- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
193-194

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mola ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den föregåendes broder, f. i Hamburg 1766, lefde
till en tid såsom teol. kandidat i Köpenhamn, men
öfvergick derunder alltmer till naturvetenskapliga
studier. 1792 kallades han till e. o. professor
vid universitetet i Kiel. Död derstädes 1827. M:s
Beiträge zur anatomie der pflanzen (1812;
med 6 kopparstick) är ett märkligt arbete såsom
kännetecknande nya framsteg i det sedan Malpighis
dagar nästan stillastående studiet af växtanatomien.
1. E. Ebg.

Molé [måle]. 1. Mathieu M., fransk statsman,
f. 1584, var liksom sin far och farfar en tid
»conseiller» vid parlamentet (öfverdomstolen)
i Paris, utnämndes 1614 till generalprokurator,
1641 till förste president vid nämnda parlament och
1650 till sigillbevarare (garde des sceaux). Under
Fronden (1648–52) och de andra partistrider, som
hemsökte Frankrike på denna oroliga tid, värnade
M. med orubblig fasthet parlamentets sjelfständighet
och värdighet samt ådagalade vid flere tillfållen,
då hans lif sväfvade i största fara, ett personligt
mod, som väckte hans samtids beundran. En kort
tid aflägsnad från makten, blef M. likväl snart
åter sigillbevarare samt behöll detta vigtiga
och höga ämbete till sin död, 1656. Hans memoarer
utgåfvos i Paris 1854–56 af Champollion-Figeac. –
2. Louis Mathieu M., grefve, fransk statsman, den
föregåendes ättling, f. i Paris 1781, var son af Molé
de Champlatreux, president vid parlamentet i Paris,
hvilken guillotinerades under revolutionen. M. gjorde
sig först känd genom ett arbete, Essais de morale
et de politique
(1806), som. mycket upphöjdt af
kritiken, ledde kejsar Napoleons uppmärksamhet på den
unge författaren. M. gjorde derefter hastig lycka på
ämbetsmannabanan, blef 1807 prefekt i departementet
Côte-d’Or, 1809 chef för bro- och vägbyggnadsstyrelsen
(directeur des ponts et chaussées) samt grefve och
1813 justitieminister. Efter Napoleons fall, 1814,
drog M. sig någon tid tillbaka från det politiska
lifvet, men under Hundra dagarna (1815) utnämndes
han åter till chef för bro- och vägbyggnadsstyrelsen
och fick behålla detta ämbete äfven efter Ludvig
XVIII:s andra återkomst. Den 17 Aug. 1815 kallades
M. till ledamot af pärskammaren och visade sin
tacksamhet mot bourbonerna genom att rösta för
marskalk Neys död. 1817 blef M. marinminister, men
måste afgå följande år, då hertig Richelieus kabinett
föll. Såsom ledamot af pärskammaren fortfor han likväl
att deltaga i statsärendena och vann anseende såsom
en af det konstitutionelt-rojalistiska partiets
bäste talare. Efter Juli-revolutionen (1830), då
detta parti kom till makten, blef M. en af Frankrikes
ledande män. Han var utrikesminister Aug.–Nov. 1830
och konseljpresident (samt tillika utrikesminister)
April 1836–Mars 1839. Äfven sedan hans kabinett
fallit, d. 9 Mars 1839, fortfor han att såsom en af
pärskammarens erfarnaste, kunnigaste och vältaligaste
medlemmar utöfva stort inflytande. Till sina åsigter
var han moderat-liberal och bemödade sig, fastän
förgäfves, att åstadkomma försoning
mellan partierna. Han invaldes 1840 i Franska
akademien. Efter Februari-revolutionen (1848)
var han ledamot af konstituerande och lagstiftande
nationalförsamlingarna. Efter statskuppen i Dec. 1851
drog han sig alldeles tillbaka från det politiska
lifvet. Död 1855. E. W.

Molek. Se Molok.

Molekyl (hårdt k; af en latiniserad diminutivform
af Lat. moles, massa). Detta ord har länge varit
användt i fysiken och kemien, i synnerhet af franska
författare, men haft en tämligen obestämd betydelse
af en ytterst liten partikel, korpuskel, atom. År 1811
uppställde Avogadro (f. 1776, d. 1856 som professor
i fysik i Turin) sin bekanta sats, att alla gaser
bestå af små mass-enheter, molécules intégrantes
l. fysiska molekyler, hvilka hos alla gaser, under
samma tryck- och temperaturförhållanden, befinna
sig på samma afstånd eller förekomma i lika stort
antal på samma volym af olika gaser. Dessa fysiska
molekyler äro sammansatta af ännu smärre mass-enheter,
molécules élémentaires l. kemiska atomer. Avogadros
lära infördes 1849 i kemien af Laurent, som antog,
att, om vigten på 1 vol. vätgas representerar
1-atomigt väte, vigten på 2 vol. af alla gasformiga
ämnen representerar deras molekylarvigt.
Molekylarvigten är således dubbla gastätheten i förhållande
till väte som enhet. – Hos ämnen i det fasta och
det flytande aggregationstillståndet befinna sig
molekylerna på ringa afstånd från hvarandra. Deremot
äro afstånden mellan gasers molekyler mycket stora,
hvilket är lätt att fatta, då man vet hvilken stor
volym en kropp intager, när den öfvergår från
fast eller flytande tillstånd till gasformigt.
1 volym kokande vatten ger t. ex. 1,700 vol. ånga
af 100° C. under vanligt atmosferiskt tryck. Man
kan icke antaga, att molekylerna hos någon kropp
ligga tätt inpå hvarandra. De måste vara skilda,
äfven hos fasta och flytande ämnen, af mellanrum,
innehållande det ämne, som af fysici benämnes eter. De
befinna sig i ständig rörelse, så länge kroppen
har någon temperatur, ty värmet är intet annat än
molekylernas rörelse. Af gasernas utvidgning vid
upphettning kan man beräkna, att vid – 273° (den
s. k. absoluta nollpunkten) upphör molekylernas
rörelse. Af molekylarrörelsens beskaffenhet
bero aggregationsformerna. I de fasta kropparna
svänga molekylerna i bestämda jämnvigtslägen,
och hvarje molekyl qvarhålles af öfriga molekylers
samfällda attraktion. Det senare är äfvren fallet
med vätskornas molekyler, hvilka dock kunna röra sig
om hvarandra i alla möjliga riktningar. Hos gaserna
deremot äro molekylernas afstånd så betydande och
rörelsen så snabb, att molekylerna icke utöfva någon
anmärkningsvärd attraktion på hvarandra. Redan 1738
uttalade D. Bernouilli den tanken, att gaserna bestå
af materiella korpuskler, som befinna sig i en liflig
och rätlinig rörelse. Denna teori har sedermera vunnit
fast fot i nutidens vetenskap, hufvudsakligen genom
arbeten af Clausius, Clerk Maxwell, O. Meyer m. fl.;
och man har af flere förhållanden hos gaserna kunnat,
om också endast approximativt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free