- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
205-206

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molenaer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åsigter, omsider slöts genom dom af d. 24
Jan. 1739. Genom denna drefs M. i ständig landsflykt
samt ålades att göra ärkebiskopen och d. v. pastor
primarius Alstrin skriftlig afbön för de svåra
utlåtelser han om dem brukat. Han fördes i
Okt. s. å. till Stralsund och sedan utom svenskt
område. Till en början begaf M. sig till Rostock, der
han på tyska utgaf en berättelse om sin process med
handlingar och disputationer under titel: Die wahre
und lebendige natur und kraft des creutzes Jesu
Christi
(1740). Efter att hafva besökt åtskilliga
andra tyska orter reste han till Amsterdam, der
han antogs till bokhållare å Grillska kontoret, men
derjämte idkade en liten handel för egen räkning. Der
sysselsatte han sig äfven med utgifvande af en del
andliga skrifter, såsom Waere en zekere toevlugt in de
nood
(1741), Skrifvelse til Sveriges rikes högloflige
ständer, i synnerhet om frij religionsöfning
(1742),
Het opengeleyde boek der waarheid (1743), De opreyste
bichtvader in rijm
(1744), Het geestlyke Schibboleth
(1745), Catena paradoxorum (1746), Evangelium om
fadrens kärlek
(1751) m. fl. Han bemödade sig,
ehuru naturligtvis förgäfves, att fa sin dom upphäfd
eller reviderad. M. afled i Amsterdam sommaren 1753.
-rn.

Molin, Johan Peter, bildhuggare, född i Göteborg
d. 17 Mars 1814, egnade sig först åt handel,
men sattes 1834 i tillfälle att under ett halft
år besöka konstakademiens antikskola. På faderns
önskan återvände han dock till handeln och öfvertog
efter några år faderns bageri. Samtidigt skaffade
han sig undervisning i teckning och sysslade jämväl
med modellering och galvanoplastik. En händelse
gjorde, att hans rätta kallelse sent omsider
blef fullt klar. Vid festen för Karl XIV Johans
regeringsjubileum 1843 behöfdes i Göteborg en byst af
monarken, och M. fick efter bilden å en vanlig slant
modellera en sådan. Arbetet slog an; man började
göra sig underrättad om dess upphofsman, och flere
af stadens inflytelserike män begynte intressera
sig för honom samt uppmanade honom att egna sig helt
åt konsten. M. hade en samlad sparpenning och kunde
sålunda i Juli 1843 begifva sig till Köpenhamn att
studera. Hans önskan att få Thorwaldsen till lärare
gick om intet till följd af dennes död. I stället blef
han elev hos medaljören Christensen och handleddes
å akademien af Bissen. Sommaren 1845 lemnade han
Köpenhamn för att besöka Paris och Rom, dit han
anlände på senhösten s. å. Der grep han sig genast
an med en Amor, som han högg i marmor, samt en
Herdegosse på en klippa; och i Mars
1847 sände han det förra arbetet till Sverige,
der det köptes af dåv. kronprinsen, utställdes
1848 och skaffade M. kallelse till agré af akademien.
Det andra arbetet kom till verldsutställningen
i London 1851 och köptes af en enskild svensk
man. Efter en kort hvilotid, under hvilken han
besökte Gräfenberg och Göteborg, återvände M. till Rom
och utförde 1848 en Ingeborg (två exemplar i marmor)
samt modellerade Den sofvande bacchantinnan, som 1850
utställdes och dessförinnan skaffade sin mästare en
två gånger förut sökt resepension. De nu nämnda verken
afsluta M:s första konstnärsskede, under hvilket
han utan bestämd egen riktning utbildar sin teknik
i då rådande anda, och tillika öppnar »Ingeborg»
hans nya bana, då, såsom vi skola se, framställningen
af fosterländska ämnen och personligheter blir hans
hufvudsakliga sysselsättning.

I Rom dröjde M. åtta år. Han utförde der, utom
åtskilliga byster, ett par amoriner (1850),
en kolossal staty af Oskar I för Göteborgs börs
(1851) samt en David med slungan (s. å.), alla fyra
i marmor. Han blef nu hemkallad samt utnämndes 1853
till ledamot af konstakademien och vice professor. De
närmaste fem åren blefvo jämförelsevis föga rika på
nya alster, medan M. mest fulländade gamla utkast. Så
högg han 1854 i marmor »bacchantinnan», hvilken 1858
köptes af staten (Nationalmuseums skulptursamling),
samt en något ändrad reproduktion af Amor. 1856 blef
Den neapolitanske fiskaregossen färdig. Samtidigt
modellerade M. tre genier, tre byster samt Tessins
staty för Nationalmuseums fasad, utförde ett
par grafmonument samt åtskilliga porträttbyster
och medaljonger (bland dem den öfver Blommér; nu i
Nationalmuseum). – 1859 företog M. en färd till Paris,
och der utförde han Bältespännarna. Denna grupp
mottogs kallt i »salongen», och ej häller när den
i omarbetad form 1860 blef synlig å konstakademiens
utställning, rönte den erkännande. Men M. var ej den,
som tröttnade. Han lät 1862 gjuta gruppen i brons i
Berlin, och nu blef den vid dess utställande helsad
med stort bifall samt dess mästare belönt med stora
guldmedaljen för konst. S. å. utställdes gruppen vid
verldsexpositionen i London och vann äfven der det
mest smickrande erkännande. Två exemplar i brons kommo
till Sverige: det ena uppstäldt i Göteborg, det andra
(gjutet i Nürnberg 1867) inköpt af svenska staten
och placeradt invid Nationalmuseum i Stockholm. Utan
fråga är detta verk ett särdeles lyckligt grepp, då
det på samma gång är folkligt, plastiskt bildbart
och i hög grad dramatiskt spännande. Gränsen för
det framställbara är bevarad, likaså, trots den
skarpa karakteristiken, skönhetsfordringarna. M. står
genom detta arbete helt och hållet såsom en modern
plastiker, som djerft afkastat ålderdomliga fjättrar
utan att derför bryta mot plastikens oafvisliga
fordringar. Onekligen var det under intrycket af
den genom »Bältespännarna» vunna populariteten,
som M. 1866 af en nämnd erhöll uppdraget att utföra
Karl XII:s stod för Stockholm. En täfling var utsatt
och egde rum. Qvarnström utförde två utkast, af
hvilka det ena obestridligen vid uppvisandet var M:s
enda betydligt öfverlägset. Men M. var på förhand
utsedd för arbetet, och sedan det blifvit honom
uppdraget, kunde han göra sig till godo framställda
anmärkningar. Nog af, modellen (nu i Nationalmuseum)
utarbetades af M. med mycken ifver, men också under
tämlig osäkerhet, i synnerhet hvad hufvudet angick,
och arbetet göts af den från Nürnberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free