- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
215-216

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moln, meteor., de dimmor (se Dimma), som ej hvila omedelbart på jordytan, utan sväfva till större eller mindre höjd i atmosferen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utseende, hvilket kan anses såsom förebud till inom
kort inträffande nederbörd. – Molnens utseende är
i hög grad vexlande. Vid närmare uppmärksammande
lyckas man dock att särskilja dem i bestämda
slag eller former. Den engelske meteorologen Luke
Howard var den förste, som uppställde en nomenklatur
för de särskilda molnformerna, hvilken ännu i sina
hufvuddrag allmänt begagnas. De vanligast förekommande
molnslagen kunna fördelas i tvänne hufvudgrupper. A)
Höga moln, med följande underafdelningar. 1) Cirri
eller fjädermoln likna fjädrar, penslar eller hår,
äro mycket tunna och till färgen hvita, gå ofta
såsom långa band öfver himmelen eller bilda en
fin slöja, genom hvilken himmelens blåa färg matt
framlyser. De bestå af isnålar, och i dem ses ofta
ringar, bisolar och andra s. k. halofenomen. 2)
Cirro-cumuli äro små, runda skifvor af hvit färg,
skilda af smärre klara mellanrum. 3) Cirro-stratus
bilda tjockare band af mörkare färg, som sträcka
sig öfver himmelen. De uppkomma genom förtätning af
cirri. B) Låga moln, med följande underafdelningar. 4)
Strato-cumuli äro rundade moln, tätare och mörkare än
cirro-cumuli, vanligen med klara mellanrum eller,
om de ligga tätt intill hvarandra, gifvande himlen
ett vågigt utseende. De förekomma företrädesvis
om vintern. 5) Cumuli (stackmoln) äro täta,
ofvantill med afrundade flikar försedda moln,
till färgen upptill hvita, något gulaktiga, nedtill
mörkare. De förekomma i sin typiska form under dagen
om våren och sommaren. 6) Cumulo-stratus l. åskmoln äro
förtätade, hopgyttrade cumuli. 7) Nimbi (regnmoln)
äro mörka moln med sargade kanter, utsändande
nedåt gråaktiga eller svarta trådar. 8) Stratus
äro dimartade moln med obestämda konturer. Såväl
de högre som de lägre molnen, företrädesvis cirri
och cumuli, äro ofta ordnade i parallella band,
hvilka till följd af perspektiven synas sammanlöpa
i tvänne motsatta punkter af horisonten. Alla
de högre molnformerna synas ofta starkt färgade
i rödt, då solen är i eller nära horisonten. –
Molnens mängd och utbredning, den s. k. molnigheten,
utgöra en vigtig meteorologisk faktor och angifvas
i gradtal från 0, som betecknar klar himmel, till
10, som betecknar jämnmulet. Molnigheten ändrar
sig vanligen under dygnets lopp, i medeltal så,
att himmelen är mest molnbetackt vid middagstiden,
en följd af den under förmiddagen uppstigande och på
eftermiddagen nedgående luftströmmen. Denna dagliga
variation i molnigheten framträder reguliärast och
tydligast under våren och sommaren med uppkomsten
af cumuli några timmar före middagen. Alldenstund
dessa vid luftströmmens omkastning till nedgående
efter middagen i regel åter upplösas, gifver deras
bildande ej anledning att befara nederbörd, äfven
om de antaga betydligare dimensioner, så framt de ej
genom förtätning och sammanhopning till cumulo-stratus
förebåda ett ankommande åskväder. Om vintern,
då vid våra breddgrader egentliga cumuli knappast
förekomma, blifver också molnighetens dagliga period
föga märkbar. I tropiska land förekommer
den deremot hela året om. Molnigheten varierar ock
med årstiden, men förhåller sig i detta afseende olika
på olika delar af jorden, i det den förnämligast
rättar sig efter de rådande vindarna och deras
fuktighetsförhållanden. I Europa är vintern i
allmänhet mulen, hvilket beror på de under denna
årstid hos oss rådande fuktiga sydvest-vindarna, medan
sommarmånaderna i regel äro mera klara. – Molnens
form synes stå i ett väsentligt beroende af den höjd,
vid hvilken de ligga öfver jordytan, hvarför ock en
molnform kan öfvergå i en annan genom höjning eller
sänkning i atmosferen. Man har mycket sysselsatt sig
med frågan om utrönandet af molnens höjd, och flere
metoder hafva härför blifvit angifna, men endast
få bestämningar verkligen utförda. De noggrannaste
iakttagelser af molnhöjden hafva under de sista åren
verkstälts af N. Ekholm och K. L. Hagström vid Upsala
meteorologiska observatorium. Resultatet af dessa
ännu pågående observationer innefattas i följande
tabell. Den deri förekommande benämningen alto-cumuli
betecknar en öfvergångsform mellan höga och låga moln.
Molnform: Höjd öfver jordytan
i meter
Stratus 625.
Nimbi lägre 1,115.
högre 1,185.
Cumuli och cumulo-stratus 1,498.
Alto-cumuli lägre 1,988.
högre 4,242.
Cirro-cumuli 5,513.
Cirri 6,823.


Såväl af dessa som af dylika iakttagelser, anställda
af Vettin i Berlin, vill det synas, som om icke
alla höjder äro lika lämpliga för molnbildning, utan
att de särskilda molnformerna äro liksom ordnade i
våningar öfver hvarandra. Man ser derför också ofta
samtidigt två eller flere molnslag, det ena öfver
det andra. – Molnens tjocklek (mäktighet) varierar
högst betydligt. Enligt observationerna i Upsala
hafva cumuli i medeltal en tjocklek af 383 m. Huru
mäktigt ett molnlager kan blifva, derom gifver det
af Barral och Bixio vid deras luftfärd d. 27 Juli
1850 passerade ett slående exempel. Detsamma har
blifvit uppskattadt till 5,000 m. – Molnens gång
är ett annat vigtigt meteorologiskt element, som
angifves genom det väderstreck, från hvilket molnen
komma, då de passera en orts zenit eller äro i dess
granskap. Genom molnens gång erhåller man kunskap
om vinden i de öfre molnlagren. Iakttagelser öfver
cirri-molnens gång, anställda å en mängd orter i
Sverige samt flerestädes utomlands på föranstaltande
af professor Hildebrandsson i Upsala, hafva af honom
blifvit bearbetade och utgifna i ett arbete med titel
»Atlas des mouvements supérieurs de l’atmosphère»
(1877). – Äfven molnens hastighet är af vigt
att iakttaga, emedan densamma gifver upplysning
om hastigheten af de öfre luftströmmar, i hvilka
molnen simma. Ekholm och Hagström hafva, samtidigt
med observationerna af molnens höjd, verkställt
iakttagelser öfver molnens såväl gång som hastighet.
R. R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free