- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
237-238

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moncrif ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

der slagna af katolikerna, anförda af hertigen af
Anjou (sedermera Henrik III).

Monerif [mångkri’ff], François Augustin Paradis de,
fransk skriftställare af engelsk härkomst, f. i
Paris 1687, d. 1770, var för sina talangers och
sitt glädtiga väsendes skull gerna sedd i Paris’
förnämaste umgängeskretsar. Han invaldes 1733 i
Franska akademien, antogs 1734 till lektor hos
drottning Maria Leszczynska (för hvars räkning
han beqvämade sig att skrifva andliga sånger) och
vardt 1742 generalsekreterare hos krigsministern
grefve d’Argenson. Såsom författare lyckades
M. bäst i »poésies fugitives» och naiva visor
på gammalfranska. Förutom lustspel, halletter
och pastoraler skref han vidare Histoire des chats
(1727–48), en sällsam, mot lärdomspedanteriet riktad,
men föga lyckad produkt, som ådrog M. öknamnet
»l’historiogriffe», Essay sur la nécessité et
sur les moyens de plaire
(1738) och sederomanen
Les âmes rivales (s. å.), grundad på läran om
själavandringen. M. utgaf sina Oeuvres 1751 och
1768. Hans »Oeuvres choisies» utgåfvos i 2 bd 1801.

Monde [mångd], Fr. (af Lat. mundus, verld), verld;
folk af verld, societetsmenniskor. Jfr Beau,
Demi-monde
och Tout le monde.

Mondego [månsde’gu], flod i portugisiska prov. Beira,
kommer från Serra da Estrella, flyter förbi Coimbra
och faller ut i Atlantiska hafvet s. om udden
Mondego. Längd 176 km., flodområde omkr. 6,900 qvkm.

Mon dieu [mång diö], Fr., min Gud!

Mondoñedo [-dånjedo], stad i spanska prov. Lugo,
vid kustfloden Masma. 10,112 innev. (1877) i
kommunen. Biskopssäte.

Mondovi, stad och fästning uti italienska
prov. Cuneo (Piemont), vid Tanaros biflod Ellero
och jernvägen mellan Savona och Cuneo. 8,738
innev. (1881). Biskopssäte. 1560–1719 hade M. ett
piemontesiskt universitet. – Efter en mindre strid
vid M. d. 20 April 1796 besegrade Bonaparte sardinarna
under general Colli i ett slag derstädes d. 22 April
s. å.

Mone, Franz Joseph, tysk historisk forskare,
f. 1796, d. 1871, professor i Heidelberg 1819–27,
derefter i Louvain till 1831, geheimearkivarie och
direktor för badiska statsarkivet 1835–68, utgaf
bl. a. Geschichte des heidenthums im nördlichen Europa
(1822–23; utgörande 6:te delen af G. F. Creuzers
»Symbolik») samt Schauspiele des mittelalters
(1846), Lateinische hymnen des mittelalters (1855–57)
m. fl. bidrag till den äldre literaturhistorien och
Quellensammlung der badischen geschichte (bd 1–3 och
4: 1, 1845–68). Till »Zeitschrift für die geschichte
Oberrheins» var M. upphofsman, och 21 band af
densamma redigerades under hans ledning (1850–68). Han
var äfven författare till den lidelsefulla anonyma
broschyren Die katolischen zustände in Baden, hvilken
1841 från den klerikala sidan öppnade striden mellan
den romerska kyrkan och den badiska regeringen.

Monecist. Se Monoecia.

Monemvasia (Ital. Napoli di Malvasia l.
Malvasia), stad vid kusten af den grekiska nomarkien
Lakonien, på en genom en damm
med fastlandet förenad klippö. Omkr. 500 innev. Under
den senare medeltiden var M. en af de starkaste
fästningarna på Morea och en vigtig stapelplats
för den levantiska handeln. Särskildt var det en
exportort för Moreas och de grekiska öarnas vin,
som derför allmänt kallades malvasir. I grekiska
frihetskriget tvangs M. af hunger att d. 4 Aug. 1821
gifva sig åt grekerna.

Monesiabark, Cortex monesiae, farmak., kallas i
droghandeln barken af sapotacéen Chrysophyllum
glycyphlaeum
Casar. (Chr. Buranhem Ried), ett träd,
som tillhör Brasiliens urskogar. Barken förekommer som
drog i tjocka, hårda, men spröda, luktlösa stycken af
oregelbunden form och vexlande storlek. Dess inre har
en rödbrun färg, som äfven vanligen tillhör barkens
insida. Smaken är till en början sötaktig, men sedan
något bitter, skarp och sammandragande, till följd af
den stora halt af en jernblånande garfsyra, 7,5 proc.,
som ingår i det af barken beredda monesia-extraktet
(extractum monesiae), hvilket ofta äfven kallas endast
monesia. Utom garfsyra håller detta extrakt ett eget
ämne, monesin, samt glycyrrhizin (hvaraf den i början
sötaktiga, något lakritsartade smaken) och flere
andra beståndsdelar. Barken och extraktet äro utmärkta
sammandragande medel, hvilka dock mest begagnas för
tekniska ändamål, såsom garfning af finare läderslag
m. m. O. T. S.

Moneta, Lat., mynt; mynthus; myntstämpel. Ordet
brukades jämväl såsom tillnamn åt gudinnan
Juno. Ovisst är huruvida detta berott derpå att
myntningsverkstaden i Rom var förlagd till hennes
tempel på kapitolinska bergshöjden, eller tvärtom
myntet fått sitt namn af gudinnan. Cicero uppgifver,
att Juno kallats J. moneta, emedan ur hennes
nyss omtalade tempel en gång vid en jordbäfning
förnummits en röst, som »lade (folket) på hjertat»
(jfr Lat. monere, varnande erinra) att förrätta ett
visst slags offer. – Äfven finner man ordet användt
för att beteckna Mnemosyne, sånggudinnornas moder.
R. Tdh.

Monfalcone, stad i österrikiska »kronlandet»
Görz, 3 km. från Adriatiska hafvet. 3,164
innev. Koksalthaltiga svafvelkällor.

Monferrato (Montferrat), fordom sjelfständigt,
af Savojen, Milano och Genua begränsadt hertigdöme
i norra Italien, bestående af tvänne skilda delar
emellan Po och Liguriska Apenninerna, med Casale
Monferrato till hufvudstad. Från Karl den stores tid
till början af 14:de årh. hade M. egna markgrefvar,
bland hvilka må nämnas korsfararna Konrad, konung
af Jerusalem 1189–92, och hans broder Bonifacius,
konung af Thessalonika 1204–07. Genom arf kom M. 1305
till en sidogren af bysantinska kejsarehuset och 1536
till Mantua samt fick 1574 titeln hertigdöme. 1703
gjorde Savojen anspråk på M., och dessa erkändes af
kejsar Leopold I.

Monferrina (Fr. montferrine), ett slags landtlig
dans från Monferrato i Piemont. Att döma efter en
komposition med detta namn af Piatti, går denna dans
i 6/8 takt. A. L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free