- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
261-262

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monogenesis ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverflödig en mängd kostsamma kontrollinrättningar,
hvilka för öfrigt aldrig kunna blifva fullt
tillfyllestgörande. Men äfven i vissa andra
fall, der sådana finansiella skäl till monopol
ej föreligga, eger monopolet afgjordt företräde
framför konkurrensen, såsom t. ex. med afseende
å de förnämsta slagen af transportanstalter
(jernvägar, post, telegraf och telefon). Särdeles
bjert framträda konkurrensens skadliga verkningar
i fråga om jernvägar. Att sådana arter af rättsliga
monopol som patent, literär eganderätt o. dyl. äro
nödvändiga, är tämligen allmänt erkändt. Naturligt är
att i de fall, då sålunda monopol äro oundvikliga
eller nyttiga, staten bör använda till buds stående
medel för att hindra de skadliga verkningarna
af dessa monopol att göra sig gällande antingen
på sådant sätt att staten sjelf öfvertager
monopolet eller genom reglementen och taxor gifver
bestämmelser angående beskaffenheten af och priset
på monopolföretagens alster och prestationer.
D. D.

Monopoli, stad uti italienska prov. Bari,
vid Adriatiska hafvet och jernvägen
Bologna–Otranto. Omkr. 15,000 innev. Biskopssäte.

Monopteros (Grek., af monos, en, och pteron,
vinge, flygel), byggnadsk., en af kolonner buren,
åt alla sidor öppen antik rundbyggnad. Exempel
härpå är det s. k. Lysikratesmonumentet.
Upk.

Monospermisk (af Grek. monos, en, och sperma, frö),
enfröig, bot., kallas den frukt, som innehåller
endast 1 frö, t. ex. synantherernas skalfrukter,
ekollonet, plommonet, hasselnöten (efter regeln)
m. fl. O. T. S.

Monostomum, en parasit af trematodernas,
sugmaskarnas, ordning och nära beslägtad med distomum
(se d. o.), men med mindre utvecklade sugvårtor. En
art, M. lentis, är funnen i kristallinsen i ögat.
F. B.

Monosyllabiska språk (af Grek. monosyllabos,
enstafvig), enstafviga språk, äfven kallade isolerande
språk,
sådana språk, hvilkas ordmaterial består
endast af enstafviga element eller rötter. Dessa
språks s. k. rötter äro i och för sig fullständiga
beteckningar, som ej kunna uppdelas i olika
beståndsdelar, af hvilka en kunde betyda ett, en annan
något annat, eller den ena delen t. ex. kunde hafva
en viss grundbetydelse, under det den andra uttryckte
något slags modifikation eller förhållande, hvilket
senare ju är förhållandet i de s. k. flekterande
språken (jfr man, mannen, mannens o. s. v.). De
monosyllabiska språken sakna all möjlighet till formel
åtskilnad, böjning, afledning o. s. v.; hvart och
ett af stamorden är ett sjelfständigt tecken för
sig och oföränderligt, hvarför dessa språk äfven
kallas isolerande. Dessa språks s. k. rötter äro ej,
såsom i den indo-europeiska språkstammen, endast
en produkt af vetenskaplig analys, d. v. s. utan
hvarje sjelfständig tillvaro. I sin enstafviga form
användas de för att uttrycka tankar i satser och äro
sålunda sjelfständiga ord eller, rättare, en komplex
af rotord, på olika sätt sins emellan kombinerade,
angifvande åtskilnad i betydelse och dermed äfven i
förhållande. De monosyllabiska
språkens grammatik är sålunda blott en lära om
satsbyggnaden, syntax. De sakna all formel
skilnad mellan ordklasser (såsom subst., adj. och
verb), äfvensom mellan andra kategorier, såsom
subjekt och predikat. En skilnad finnes endast i
elementens betydelse, och denna framgår endast
af det sätt, hvarpå rotorden äro förenade till
en grupp eller sats. Dylika betydelsekategorier
framställas endast genom lösa sammansättningar,
genom vissa partikel- eller hjelpord samt genom
olika ställning i satsen. Om vi i svenskan skulle
uttrycka t. ex. gen. med sin, så att mannen sin
häst
vore lika med mannens häst, så vore detta
uttryckt på de isolerande språkens sätt (de lågtyska
dialekterna ega just ett dylikt uttryckssätt,
t. ex. min vader sin hus, min faders hus). –
De monosyllabiska språken förenas vanligen från
genealogisk synpunkt till en stam, hvars olika
språk man anser sinsemellan beslägtade. Denna
stams språk kan från rent morfologisk(-psykologisk)
synpunkt indelas i två klasser, a) Sådana språk,
som icke på något sätt åtskilja grammatiska
kategorier. Begreppsförhållandena uttryckas endast
medelst sammanställning af ord, så att de på visst
sätt modifiera hvarandra. En ungefärlig bild af
deras sätt att uttrycka ett förhållande skulle man
få, om man i st. f. mannens bok skulle säga ungefär
bok man egendom eller i st. f. hunden biter barnet
ungefär hund bett barn smärta. Dessa språk talas i
Bortre Indien. De förnämsta äro amamesernas, mons,
kambodjanernas
samt de möjligen invandrade birmanernas
(från Tibet) och siamesernas (från Kina). Somliga
af Bortre Indiens språk stå på öfvergången till
de agglutinerande, i det de begagna vissa formord
för att uttrycka t. ex. rumskasus och vissa till
afledningar gränsande sammansättningar, t. ex. tsah,
äta, men a-tsah, mat, o. s. v., såsom fallet är i
birmanskan. Samma är också förhållandet i
khasia-språket. På gränsen till dessa språk stå tibetanskan
och vissa språkområden i Himalaja, hvilka visa större
ansatser till agglutination. b) Sådana språk, som ega
och åtskilja grammatiska kategorier, men icke kunna
genom bestämda ordformer (grammatiskt) uttrycka dem,
utan endast genom ordens ställning i satsen och genom
olika slag och modifikationer af ton. Ett sådant
språk är kinesiskan. På gränsen till detta språk,
såväl geografiskt som morfologiskt, stå de
mongoliska och mandsju-språken. Man har dock inga
säkra bevis för, om de äro att genealogiskt räkna
till de monosyllabiska eller till de ural-altaiska
(agglutinerande) språken. – Naturligt är att de
monosyllabiska språken hafva förändrat sina rötter
fonetiskt och ännu äro stadda i förändring. Huruvida
de genom sin karakter att bestå blott af enstafviga
rötter kunna sägas stå på ett mycket ursprungligt
skede i språkutveckling är omöjligt att med säkerhet
afgöra. Det kan dock åtminstone tänkas, att deras
närvarande skapnad kan vara en följd af en lång
föregående utveckling, så att de redan genomlefvat
både de agglutinerande och de flexiviska stadierna,
återigen öfvergått till analytiska uttryckssätt samt
genom en mycket genomgripande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free