- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
269-270

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monreale ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

staterna». Denna grundsats upptogs utförligare
i presidenten J. Quincy Adams’ budskap
1828 och generaliserades till att innebära
ett tillbakavisande på förhand af hvarje de
europeiska makternas försök till inblandning i
den amerikanska kontinentens angelägenheter eller
till nya kolonisationer. Principen framhölls senare
särskildt vid två tillfällen: 1859, då det gällde
att försvaga Englands och Spaniens inflytande på
amerikanska kontinenten, och 1865 med afseende på
det mejikanska kejsaredömet.

Monrose [månsrås]. 1. Claude Louis Séraphin
M.,
fransk skådespelare, f. 1783, d. 1843, hette
egentligen Barrizain. Han var »sociétaire» (lottegare)
vid Théâtre français sedan 1817 och framstod,
genom sitt utförande af Sganarelle, Scapin, Figaro
o. dyl. roller, såsom en af den franska skådebanans
yppersta komiker. – 2. Louis M., fransk skådespelare,
den föregåendes son, f. 1809, blef efter vexlande
engagement lottegare vid Théâtre français 1852 och
utmärkte sig i burleska roller. Invecklad i ständigt
split med sina kamrater, inlade han slutligen 1869
om sitt afsked. Han har äfven försökt sig såsom
lustspelsförfattare.

Monrovia, hufvudstad i negerrepubliken Liberia (se
d. o.).

Mons [mångs], Flam. Bergen, hufvudstad i
belgiska prov. Hainaut. vid ån Trouille och
Paris–Bruxelles-jernvägen samt vid en kanal till
Schelde. Omkr. 25,000 innev. Fästningsverken,
en gång bland de starkaste i Europa, raserades
på 1870-talet. De märkligaste byggnaderna äro
Waltrudis-kyrkan (byggd 1460–1589), ett mästerverk
i gotisk byggnadskonst, och rådhuset (från midten af
1400-talet). Bland läroanstalter märkas gymnasium
och teknisk skola. Jerngjuterier, bryggerier
och garfverier samt tillverkning af ylleväfnader,
såpa, tobakspipor m. m. Källan till M:s välstånd
äro de många stenkolsgrufvorna i trakten, hvilka
lemna årligen 2–3 mill. tons kol, hvaraf större
delen går till Frankrike. I granskapet af M. ligga
de stora byarna Jemappes, Quaregnon, Frameries,
Paturages, Wasmes och Dour, hvar och en med 10–12
tusen innev. Tillsammans med flere mindre bilda
de landskapet Borinage, som är rikt på kolgrufvor,
jerngjuterier och stenbrott samt en af de idogaste
trakter på jorden. – På M:s nuvarande plats anlade
Caesar under sitt krig med belgerna ett befäst
läger. I 8:de årh. grundade en grefvinna af Hainaut,
Waudru l. Waltrud, ett kloster, som blef stadens
medelpunkt. I midten af 1100-talet befästes staden
och nådde sitt största välstånd under Karl V:s
regering. 1691–97, 1701–09 och 1746–48 var staden
i fransmännens händer. 1792 eröfrades den å nyo
af dessa, under Dumouriez, och blef hufvudstad i
franska depart. Jemappes. Fästningsverken slopades då,
återställdes efter 1818, men hafva nu åter raserats. I
M. föddes kompositören Orlando di Lasso, till hvars
ära en staty der är rest.

Monseigneur [mångsenjör], Fr. (af mon, min, och
seigneur, hög herre), nådig herre, hederstitel,
som i Frankrike under medeltiden gafs åt riddare och
presidenterna i högsta domstolarna,
sedermera åt kungliga prinsar samt innehafvarna af
statens och kyrkans högsta värdigheter, men numera
brukas endast då man talar (skrifver) till eller
om en biskop. Monseigneur skrifves ofta förkort. Mgr.

Monselet [mångsölä], Charles, fransk skriftställare,
f. 1825 i Nantes, utgaf vid 17 års ålder det
intagande poemet Marie et Ferdinand, gjorde sin
publicistiska lärospån vid Bordeaux-tidningen
»Courrier de la Gironde» och kom 1846 till Paris,
hvarest han sedermera haft anställning såsom
kritiker och krönikör vid flere tidningar, senast
vid »Événement». Glädtig lefnadslust, naturlighet
och motvilja mot all uppstyltning äro egenskaper, som
göra alstren af M:s penna så äkta franska. Till hans
mera framstående skrifter höra de literärkritiska
skildringarna Rétif de la Bretonne (1853; 2:dra
uppl. 1858), La lorgnette littéraire (1857; 2:dra
uppl. 1871) och Les oubliés et les dédaignes (1857;
3:dje uppl. 1876 under titeln Les ressuscités). Bland
mängden af hans öfriga skrifter må såsom prof gälla La
franc-maçonnerie des femmes
(1856, 3:dje uppl. 1870;
»Qvinnornas frimureri», 1859), Almanack du gourmand
(1865–70), Le plaisir et Tamour (1865; diktsamling),
Scènes de la vie cruelle (1876) och Le petit Paris
(1879). M. har äfven skrifvit lustspel.

Monsen, Kristian, norsk skald, född i Laurvik d. 18
Juni 1815, studerade först farmaci, men egnade sig
sedermera åt den journalistiska banan samt redigerade
flere tidningar i Drammen och Trondhjem. Död i
sistnämnda stad d. 25 Maj 1852. Skrifter: Alpeblomster
(1846), Dronning Gyda, historisk roman fra Harald
Haarfagers tid
(1850, ofullb.), Samlede digte
(1854; ny uppl. 1874), Gudbrandsdölerne (1857,
hist. skådesp. i 4 akter) m. fl. O. A. Ö.

Monsieur [måsiö], plural. messieurs [mäsiö],
Fr. (af mon, min, och sieur, sammandragning af
seigneur, herre), herr, herrn, herre, min herre,
höflighetstitel, som nyttjas vid tilltal till
eller omtalande af vuxna män; förr titel på
franske konungens äldste broder (då man talade
om honom, hvaremot han vid tilltal benämndes
monseigneur, se d. o.). Monsieur förkortas till M.,
plural. MM. (fordom äfven till Mr, Mr, Mrs). Jfr Madame
och Mister.

Monsigny [mångsinji], Pierre Alexandre, fransk
tonsättare, f. 1729, fick 1749 en finansiel syssla
och spelade violin blott för sitt nöje, men började
1754 egna sig åt komposition. Redan efter fem månaders
studier under Gianotti skref han en opera, Les aveux
indiscrets,
som 1759 gjorde stor lycka på Théâtre de
la Foire St. Laurent. Dels för nämnda scen, dels för
Comédie italienne skref han sedan en mängd operor,
bland hvilka här endast må nämnas de, som hittat väg
till Stockholm: Le cadi dupé (1760; »Den bedragne
cadi», 1781), On ne s’avise jamais de tout (1761;
»Den förlorade pupillen», 1790), Le roi et le fermier
(1762; »Kungen och skogsvaktaren», 1784), Rose et
Colas
(1764; »Clas och Lotta», 1790), Le déserteur
(1769; »Deserteuren», 1777) och La belle Arsène (1775;
»Arsene», 1780). M. avancerade till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free