- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
273-274

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monreale ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nordöstmonsunen, med riktning mellan n. v. och s. v., hvilken
är svagare och mera föränderlig till riktning och
styrka än den förre samt har i sitt följe fuktigt
och fult väder. Det är hufvudsakligen i östra delen
af hafsbassängen, som nordvestmonsunen tydligt
framträder. Om förklaringen af de ostindiska
monsunerna se Passadvindar. – Äfven på andra
trakter af jorden förekomma monsuner, men de hafva
mycket mindre utsträckning än de ostindiska, och
de vexlande vindriktningarna äro icke alltid fullt
motsatta. Så blåser det på brasilianska kusten
från s. till ö. mellan Mars och Sept., från n. till
ö. den återstående delen af året. Utanför Afrikas
vestkust mellan 13° n. br. och eqvatorn ersättes
nordöstpassaden under sommaren och hösten af en
sydvestvind, hvilken plägar kallas »Guineavikens
sydvestmonsun». Analoga företeelser visa sig på
kusterna af Chile och i Central-Amerika. Dessa
vindförändringar med monsunartad karakter stå
tydligen i sammanhang med det eqvatoriala
»stilla bältets» förflyttningar, hvilka medföra
ändringar i läget af passadernas gränser.
R. R.

Montagna [-ta’nja], Bartolommeo, italiensk målare,
f. i närheten af Brescia inemot midten af 15:de
årh., är Vicenzas store målare. Ty ehuru han
tidtals arbetade i Bassano, Verona och troligen
äfven Venezia samt i synnerhet i Padua (1491), hade
han sin hufvudverksamhet i Vicenza. Han dog der
1523. M. stod under inflytande af Mantegna i Padua
samt af Giovanni Bellini och Carpaccio i Venezia. Han
var uteslutande heligmålare och framställde som
oftast altartaflor, med madonnan tronande mellan
helgon. Äfven några fresker finnas efter honom,
de bästa och minst förstörda i S. Nazaro e Celso
i Verona, med scener ur S. Blasius’ lif, i hvilka
man ser realistiskt individualiserade hufvud såsom
hos de bäste af ungrenaissancens mästare. I sina
altartaflor bildade han sig en egen madonnatyp,
derjämte en fast, arkitektonisk komposition och
en sjelfständig kolorit. Det hela är harmoniskt,
men icke utan en viss kärfhet. En af de förnämsta
hit hörande bilder är en Madonna med helgon (1489;
nu i Brera i Milano). I Berlin finnes en liknande
(från 1500, med stiftaren liggande på knä) och i
Louvre en Ecce homo. C. R. N.

Montagnards [mångtanjar], Fr. (egentl. bergsbor)
kallades under den första och tredje franska
revolutionen medlemmarna af det radikala
s. k. Berg-partiet (La montagne). Se Berget och
Frankrike, sp. 224.

Montagu [må’ntägju]. Se Manchester, earler och
hertigar af.

Montagu [må’ntägju], Mary, lady Wortley M.,
engelsk skriftställarinna, f. 1690, var dotter till
Evelyn Pierrepont, earl och sedermera hertig af
Kingston. Hon tillegnade sig tidigt klassisk bildning
och infördes i den tongifvande whig-kretsen,
hvarest hennes bländande kroppsliga och andliga
företräden ifrigt hyllades. 1712 gifte hon sig med
Edw. Wortley M.; och då denne 1716 blef sändebud
i Konstantinopel, följde hon honom och tillbragte
2 år i Österlandet. Derifrån skref hon till
hemmavarande vänner resebref med synnerligen trogna och
måleriska skildringar af lifvet i Orienten. (Dessa
Letters cirkulerade allmänt i afskrift, innan de,
1763, efter hennes död, trycktes). Hemkommen,
samlade lady M. kring sig en vitter krets,
till hvilken Addison och Pope hörde. Den senare
vardt efter en afvisad kärleksförklaring hennes
bittre fiende och hämnades genom satirer. 1739
utverkade lady M. skilsmässa från sin make och
bosatte sig uti Italien. Hon återvände 1761 till
England. Död 1762. Om hennes modiga verksamhet för
den orientaliska smittkoppympningens införande till
Europa se Kokoppympning, sp. 1003. – Lady M. var sin
tids bästa brefförfattare. Hennes omdömesförmåga är
lika utmärkt som hennes talang att skildra i träffande
drag. I stilen röjer sig verldsdamens osökta finhet
och naturlighet, kryddad af lätta sarkasmer. I
sin sedliga hållning är hon mindre ömtålig och
till hela skaplynnet manligare än sin motbild inom
franska literaturen, fru de Sévigné. I likhet med
denna riktade hon äfven en flerårig korrespondens
till sin dotter. Lady M. skref dessutom epikureiska
smådikter. Den bästa uppl. af hennes »Letters and
other works» utgafs 1861, i 5 bd.

Montaigne [mångtä’nj, -ta’nj], Michel de, fransk
filosof, föddes 1533 på fädernegodset Montaigne i
Périgord. En i många afseenden ovanlig uppfostran, som
hans fader, Pierre Eyquem de M., sökte gifva denne sin
yngre son, utvecklade hos honom en naturlig böjelse
för studier och ett otvunget lif. Som sexårigt barn
talade han latin och lärde grekiska. Öfriga kunskaper
inhemtade han senare (1539–46) i en på den tiden
särdeles berömd läroanstalt i Bordeaux. Derefter
egnade han sig åt juridiska studier. Vid mycket unga
år befordrades han till parlamentsråd i Bordeaux
och skötte med erkänd skicklighet sina ansvarsfulla
åligganden under en längre tjenstetid (1554–70). Efter
sin faders frånfälle lemnade han sin anställning
vid parlamentet samt hängaf sig åt studier och
resor. Hedrad af sina landsmän med förtroendet att
föra deras talan inför tronen och riksförsamlingen
(1557 och 1585), gjorde han sig bemärkt för sin
hofsamhet och politiska takt samt tillvann sig
hofvets gunst. Under en resa genom Tyskland, Schweiz
och Italien (1580–81) valdes han till mär i Bordeaux,
hvilket ämbete han förvaltade i fyra år, men lyckades
icke motsvara de förhoppningar, som man ställt på
honom. De politiska stormarna passade föga för hans
skaplynne. Slutligen afsade han sig alla offentliga
uppdrag och drog sig tillbaka till slottet Montaigne,
der han afled 1592. – M. har vunnit efterverldens
berömmelse uteslutande genom sina skrifter. För att
efterkomma sin faders önskan utgaf han (1569) en
öfversättning till franska af »Theologia naturalis,
sive liber creaturarum magistri Raimondi de Sebonde»,
och såsom en gärd af tillgifvenhet mot sin aflidne
vän Estienne de la Boëtie offentliggjorde han (1571)
dennes efterlemnade arbeten. Men det verk, som skulle
göra hans namn odödligt, var Essais de messire Michel,
seigneur de

§

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free