Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montevideo (San Felipe y Santiago de M.), hufvudstad i syd-amerikanska republiken Uruguay - Monte Viso, berg i Kottiska alperna - Montez, Lola - Montezuma (Monteuczoma), herskare i aztekernas rike i Mejico - Montfaucon, en höjd i norra delen af Paris - Montfaucon, Bernard de (latiniserat Montefalco l. Montefalconius) - Mont-Ferrand. Se Clermont 1 - Montfort, M.-l'Amaury, en i 1200-talets historia ryktbar fransk ätt - Montfort. 1. Simon, grefve af M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Montevideo (San Felipe y Santiago de M.), hufvudstad
i syd-amerikanska republiken Uruguay, på norra
stranden af La Plata, 200 km. ö. om Buenos-Ayres,
till hvilket går en underhafskabel. Omkr. 110,000
innev., deraf hälften främlingar, mest italienare,
spaniorer, fransmän, basker och tyskar. M. är
en vacker och regelbundet byggd stad, med många
ofantligt dyrbara praktbyggnader (såsom Solisteatern
och Matriz-katedralen) af italiensk marmor och annat
dyrbart byggnadsmaterial. Fästningsverken äro raserade
med undantag af ett fort på halfön Cerro. Hamnen är
grund, och större fartyg måste ankra på redden. M:s
handel består hufvudsakligen i export af råvaror
från slagterierna (horn, hudar, hår, talg, ull,
ben) jämte något konserveradt kött, köttextrakt
och lefvande kreatur samt import af europeiska
manufakturalster. 1877–81 hade exporten ett årligt
medelvärde af omkr. 40 mill. kr. och importen af 60
mill. Hamnen besöktes 1879 af 1,044 fartyg om 780,000
tons. Staden står i jernvägsförbindelse med Durazno
och Pando. Den anlades 1726.
Monte Viso, berg i Kottiska alperna, på gränsen
emellan Frankrike och Italien. 3,845 m. högt. Po har
der sina källor.
Montez, Lola, en äfventyrerska, som 1847–48 spelade
en rol i Bajerns historia, uppgifves hafva varit
illegitim dotter af en irländsk officer vid namn
Gilbert och en kreolska samt född 1820 i Limerick
eller i Montrose i Skotland. Sedan 1837 lefde hon
en tid i äktenskap med en engelsk militär, Thomas
James, men öfvergaf denne i Ostindien, antog derefter
namnet Lola M. och uppträdde i flere af Europas större
städer såsom spansk dansös. Hösten 1846 förvred hon
i München alldeles hufvudet på den 60-årige Ludvig
I och orsakade snart den ultramontana ministèren
Abels fall (d. 16 Febr. 1847), sedan denne afstyrkt
meddelande af adelskap åt den tilltagsna kungliga
mätressen. M. upphöjdes i Aug. 1847 till baronessa
von Rosenthal och icke långt derefter till grefvinna
von Landsfeld. Hon omgaf sig med medlemmar af
en radikal studentförening i München, »Alamannia»,
och då denna befanns underlägsen i konflikterna med
Münchenstudenternas flertal, utverkade hon Ludvig
I:s befallning om stängning af universitetet. Men
allmänheten, som härmades öfver konungens skandalösa
svaghet för M. och hennes eget fräcka uppförande,
tog studenternas parti, och våldsamma uppträden
föranledde d. 11 Febr. 1848 den gifna befallningens
återtagande samt M:s aflägsnande. Händelsen bidrog i
sin mån dertill att Ludvig I d. 20 Mars afsade sig
kronan. M:s senare lif var i full stil med hennes
föregående. Efter att en kort tid hafva varit gift
med en engelsk gardesofficer vid namn Heald reste
hon 1852 öfver till Nord-Amerika, der hon från
scenen presterade dramatiska framställningar af
sitt uppträdande i Bajern, höll föreläsningar
och 1853 medhann att vara två gånger gift i
Kalifornien. 1855 for hon till Australien i spetsen
för ett skådespelaresällskap och vistades från 1856
mestadels i Förenta
staterna. Hon dog i armod i New York 1861.
Montezuma (Monteuczoma), herskare i aztekernas rike
i Mejico, föddes omkr. 1480 och blef 1502 konung. Han
nödgades 1519 af den spanska invasionen under Cortez
(se denne) att hylla Spaniens konung. Då år 1520
uppror mot främlingarna utbröt i hans hufvudstad och
M. uppmanade folket att förhålla sig stilla, sårades
han af ett stenkast, försmådde hvarje läkarehjelp och
förblödde på detta sätt afsigtligt, i Juni 1520. Hans
barn antogo kristna läran, och hans äldste son
fick af Karl V titeln grefve af M. – Den siste af
M:s ättlingar på manslinien, don Marsilio de Teruel,
grefve af M., spansk grand af första klassen, f. 1786,
förvisades på grund af sina liberala tänkesätt
ur Spanien af Ferdinand VII och dog i New Orleans
1836. Den mejikanska regeringen betalar ännu (1887)
lifräntor åt ättlingar af M. på qvinnolinien.
Montfaucon [mångfåkå’ng], en höjd i norra delen af
Paris emellan de forna förstäderna S:t Martin och
Temple, vid det nuv. Buttes Chaumont, var till 1789
års revolution Paris’ afrättsplats.
Montfaucon [mångfåkå’ng], Bernard de (latiniseradt
Montefalco l. Montefalconius), fransk fornforskare,
f. 1655, tjenstgjorde först vid franska hären
och ingick 1675 i maurinernas kongregation samt
förflyttades 1687 till dennas förnämsta kloster,
S:t Germain des Prés i Paris. Der utvecklade han
en rik verksamhet för kännedom om forntiden och
om diplomatiken samt utgaf upplagor af kyrkliga
skriftställare och gamla bibelöfversättningar. Död
1741. Bland hans arkeologiska arbeten må nämnas
Diarium italicum (1702), L’antiquité expliquée et
représentée en figures (1719–24), Les monuments de la
monarchie française (till Henrik IV; 1729–33). Till
diplomatiken höra bl. a. hans Palaeographia graeca
(1708) och Bibliotheca bibliothecarum manuscriptorum
nova (1739). Af kyrkofäderna utgaf han redan 1698
Athanasius’ skrifter, hvartill han 1706 fogade
som suppl. Collectio nova patrum, samt 1718–38
Chrysostomus’ arbeten. Icke minst värdefulla voro de
fragment i Origenes’ bibelöfversättning, »Hexapla»,
som M. 1713 utgaf under titeln Hexaplorum Origenis
quae supersunt, och hvilka först genom Fields 1874
fullbordade upplaga af nämnda arbete gjorts umbärliga.
K. H.
Mont-Ferrand [mång-förra’ng]. Se Clermont 1.
Montferrat [månsfära]. Se Monferrato.
Montfort, M.-l’Amaury [månsfår lamåri], en i
1200-talets historia ryktbar fransk ätt, af hvars
stamslott ruiner ännu stå qvar vid den lilla staden
Montfort i depart. Seine-et-Oise. – 1. Simon, grefve
af M., fransk korsfarare, född omkr. 1160, deltog
1199–1200 i ett korståg till Palestina och ledde med
utomordentlig grymhet det korståg, som 1208 börjades
mot albigenserna i södra Frankrike. Han besegrade
1213 vid Muret deras bundsförvandt konung Peter II
af Aragonien, hvilken stupade, och deras hufvudman,
Raimund VI af Toulouse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
