Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montreuil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Monumentum aere perennius, Lat., »en minnesvård
varaktigare än bronsen» (har jag fullbordat åt mig),
Horatius’ yttrande (»Odae», III: 30) med hänsyftning
på hans diktning.
Monvel [mångvä’ll], Jacques Marie Boutet de,
fransk skådespelare och teaterförfattare, f. 1745,
anställdes vid Théâtre français 1772 och utmärkte
sig, såväl i tragiska roller som i den högre
komedien, genom ett spel fullt af känsla samt ett
konstnärligt utarbetande af detaljen. På kallelse
af Gustaf III kom M. 1781 till Sverige i spetsen för
ett franskt skådespelaresällskap, hvilket uppträdde
på de k. lustslottens teatrar och sedan hösten 1783
på teatern i Bållhuset två gånger i veckan. Utmärkt
såsom scenisk instruktör, utbildade M. i Sverige flere
skådespelareförmågor, bland hvilka främst glänser Lars
Hjortsberg. M. fick sig stora förmåner tillförsäkrade
af Gustaf III, men återvände dock 1787 till Frankrike
och lät sig ej mera afhöra i Stockholm, ehuru han hade
rest endast på 6 månaders permission. Under franska
revolutionen gjorde M. sig bemärkt såsom entusiast
och loftalare öfver »förnuftets gudinna». Han drog sig
1806 tillbaka från skådebanan. 1795 hade han blifvit
medlem af Franska institutet och 1801 professor vid
konservatoriet i Paris. Död derst. 1812. M. var
fader till den berömda m:lle Mars. Han är författare
till 26 teaterpjeser, af hvilka flere äro lustspel
med sång samt försedda med musik af d’Alayrac och
andra omtyckta tondiktare. M:s stycken äro gjorda
med god blick för det sceniska, men sakna högre
konstvärde. Emellertid blefvo flere mycket omtyckta i
Sverige. Här må nämnas Julie (1772; »Julie», 1786),
Les trois fermiers (1777; »De ädelmodige bönderne»,
1794), L’amant bourru (1777; »Den häftige friaren»,
1817), Raoul sire de Créqui (»Folke Birgersson
till Ringstad», bearb, af O. Kexél, 1793), Sargines
(1788; »Sargines», 1795) samt skådespelen Les victimes
cloîrées (1791; »Klosteroffren», 1797) och Mathilde
(1799; »Mathilda», 1802).
Monza, stad uti italienska prov. Milano, vid floden
Lambro och jernvägen Milano–Como. Omkr. 12,000
innev. M. hette i forntiden Modica, sedan Modoëtia,
och var de langobardiske konungarnas hufvudstad. I
synnerhet gynnades staden af drottning Teodolinda,
hvilken grundlade (595) den praktfulla domkyrkan,
som ombyggdes i 14:de årh. I kyrkan förvaras en
mängd dyrbarheter och historiskt märkvärdiga saker,
såsom den ryktbara langobardiska jernkronan (se
d. o.). Bland öfriga kyrkor märkas S. Maria in Istrada
(fr. 1327), med präktig gotisk fasad, och S. Michele,
med intressanta fresker. För öfrigt äro de mest
framstående byggnaderna Broletto (stadshuset),
från 1293, i tidig gotik, enkelt och ädelt, och det
straxt utanför staden belägna k. lustslottet Villa
reale med stor, berömd park. M. har högre läroverk,
seminarium och flere andra skolor. Tillverkning
af hattar, bomulls- och lädervaror samt siden.
J. C.
Monärer, T. moneren (af Grek. monos, ensam),
bot., Haeckels benämning på de mellan djur och
växter stående, numera till de lägsta
svamparna (klyfsvamparna) hänförda organismer,
som vanligen kallas monader (se d. o. 2).
O. T. S.
Moody [moudi], Dwight Lyman, nord-amerikansk
väckelsepredikant, f. 1837 i Massachusetts, tjenade
till sjutton års ålder på en farm, hade derefter
anställning i ett skomagasin i Boston och flyttade
1856 till Chicago, der han snart med ifver egnade
sig åt kristlig lekmannamissionsverksamhet bland
de fattigare folkklasserna. I sällskap med Ira
D. Sankey, den bekante författaren och utföraren
af andliga sånger, uppehöll han sig 1873–75 i
England under anordnande af väckelse- och bönemöten
som besöktes af en entusiastisk publik; enahanda
verksamhet organiserade han under de följande åren
öfverallt i Förenta staterna. 1883 besökte han ännu
en gång England. Af M:s i ansenlig mängd till trycket
befordrade predikningar, öfriga religiösa föredrag,
nykterhetstal samt smärre uppbyggelseskrifter
öfversattes många till svenska under senare hälften
af 1870-talet.
Mookerheden [måker-], hed i nederländska provinsen
Geldern, på Maas’ högra strand, skådeplats för den
strid, i hvilken grefve Ludvig af Nassau d. 14 April
1574 blef slagen af en spansk här under Sanchez
de Avila, hvilken strid kostade den nederländske
anföraren lifvet.
Moon (mån; Estn. Muhhoma, T. Mohn), ö utanför
Estlands vestra kust, i administrativt hänseende
hörande till Livland, har en areal af 207 qvkm.,
med omkr. 600 innev., ester och tyskar. Från den i
v. belägna ön Ösel, med hvilken den förr sammanhängt,
skiljes den genom Lilla sundet, från det estländska
fastlandet genom Stora sundet l. Moon-sund.
Moor [mår], Antonis. Se Mor.
Moor [mår]. 1. Karel de M., d. ä., holländsk målare
och raderare, f. i Leiden 1656, d. 1738, sattes
af sin fader i lära hos G. Dou, men studerade
sedan i Amsterdam under porträttmålaren Abraham
van den Tempel, för att skaffa sig ett bredare
manér. Efter dennes död återkom M. till Leiden, der
han studerade under Frans van Mieris. Slutligen
var han G. Schalkens lärjunge i Dordrecht. Han
målade porträtt, historiska kompositioner och
genretaflor. I Louvre finnes af honom en Holländsk
familj, i Sveriges Nationalmuseum en genretafla. –
2. Karel Izaak de M., d. y., den förres son, holländsk
målare och raderare, målade hufvudsakligast
porträtt och anses hafva dött omkr. 1760.
C. R. N.
Moorbad [mår-], T., gyttjebad. Se Bad.
Moore [mour], John, skotsk författare, f. 1730,
d. 1802, var till yrket läkare och hade under längre
resor på kontinenten tillfälle att förvärfva sig en
vidsträckt människokännedom. Han började författa vid
ganska framskriden ålder och utgaf 1779–81 skisser ur
samfundslifvet i Frankrike, Schweiz, Tyskland och
Italien samt 1789 den psykologiska romanen Zeluco,
hvars hjelte, en lidelsefull och hänsynslös roué,
till en viss grad togs af Byron till modell för hans
»Childe Harold». M. vistades 1792 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
