- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
331-332

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mora ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Morata, Olympia Fulvia, en af reformationstidens
lärdaste qvinnor, föddes 1526 i Ferrara och var
dotter till filologen Fulvio Pellegrino Morato
(d. 1547). Hon utöfvade redan vid 15 års ålder
författareskap, höll föredrag på latin och kunde
på grekisk vers korrespondera med sin faders lärda
vänner. Till hennes tidiga utveckling bidrog att hon
fick vistas vid det lysande och ädla hofvet i Ferrara
som sällskap åt furstinnan Renatas dotter Anna. Men
icke blott humanismen, utan äfven protestantismen
gjorde mäktigt intryck på Olympias sinne, och
efter faderns död blef hon protestant samt gifte
sig 1550 med läkaren Andreas Grunthler och följde
med honom till hans födelsestad, Schweinfurth. Vid
denna stads plundring (1553) kunde de bägge makarna
med knapp nöd rädda sig genom flykten. De dervid
utståndna lidandena åsamkade Olympia en sjukdom,
som i Heidelberg, der hennes man blifvit utnämnd till
professor, ändade hennes lif, d. 26 Okt. 1555. Hennes
skrifter utgåfvos första gången 1558 i Basel af
Curio under titeln Olympiae Fulviae Moratae, mulieris
omnium eruditissimae, latina et graeca, quae haberi
potuerunt, monumenta.
Hennes lefnad är skildrad af
bl. a. Jules Bonnet (»Vie d’Olympie Morate», 1850).
K. H.

Moratin. 1. Nicolas Fernandez de M., spansk skald,
f. i Madrid 1737, d. derst. 1780 såsom professor i
poetik, sökte reformera den spanska nationalteatern
dels genom den polemiska skriften Desengaño al teatro
español
(1762), som var riktad mot den äldre spanska
dramatiken, dels genom egna, efter fransk-klassiskt
mönster tillskurna lust- och sorgspel (La petimetra,
1762; Hormesinda, 1770, m. fl.). Många sköna verser
finnas i hans diktsamling El poeta (1764), i
den heroiska dikten Canto épico de las naves de
Cortes destruidas
(1765) och La Diana, ó arte de
la caza
(s. å.), en lärodikt öfver jagten. M. var
medelpunkten för en literär klubb, som hade Boileau
till estetiskt orakel och höll till på kaféet Fonde
de San Sebastian i Madrid. M:s arbeten, »Obras
postumas», utgåfvos 1821 af hans son (se M. 2) och
1846 i »Biblioteca de autores españoles» (II). –
2. Leandro Fernandez de M., spansk dramatiker, den
föregåendes son, f. i Madrid 1760, vann helt ung två
gånger pris i Spanska akademien. Samtidigt arbetade
han i juvelerareyrket. 1787 kom han, såsom sekreterare
hos grefve de Cabarrus, till Paris, hvarest han gjorde
Goldonis bekantskap och egnade Molières komedier ett
ifrigt studium. Genom den mäktige Godoys beskydd fick
M. en indrägtig prestsyssla och sattes i tillfälle
att med resestipendium 1792–96 studera dramatikens
tillstånd i flere land. Han blef derefter translator
i utrikesministeriet och medlem af teaterdirektionen,
men måste efter »fredsfurstens» fall 1808 fly ur
landet. Då fransmännen gjorde invasion, återkom
M. och förnedrade sig derhän, att han emottog en
bibliotekariesyssla af Josef Bonaparte, men tvangs vid
fransmännens aftåg å nyo att gripa till flykten. Ehuru
amnestierad af Ferdinand VII, föredrog M. att bo i
Frankrike. Han dog i Paris 1828, och
25 år senare lät drottning Isabella föra hans stoft
till Spanien. – M. intager en mycket framstående plats
i sitt fäderneslands nyare dramatik. Hans komedier
utmärka sig för intrigens enkelhet och den natursanna
karaktersteckningen. Han har blifvit kallad »Spaniens
Molière», men torde mera korrekt kunna betecknas såsom
»Spaniens Goldoni». Hans bästa lustspel äro El viejo
y la niña
(1790), El café (l. La comedia nueva,
1792), El baron (1803), La mogigata (1804) och El si
de las niñas
(1806), hvilket stycke gjorde stormande
lycka. M. efterlemnade den ofullbordade historiken
Origenes del teatro español (utg. 1830–31). Hans
arbeten utgåfvos 1825–26 (3 bd), 1830–31 (6 bd)
och 1846 (i »Biblioteca de autores españoles», II).

Moratorium (Med. Lat., af Lat. mora, uppskof),
jur. Enligt äldre rätt kunde statens öfverhufvud
åt galdenär, hvilken utan eget förvållande blifvit
urståndsatt att å förfallodagen betala sina skulder,
bevilja anstånd på viss tid med fullgörandet af denna
skyldighet. Ett sålunda medgifvet betalningsanstånd
benämndes moratorium, indultum eller, då hos
romarna anståndstiden vanligen bestämdes till 5
år, indutiae quinquennales (»qvinqvenell»). I
den moderna lagstiftningen äro, vare sig genom
stadganden i grundlag eller genom bestämmelser
i processlagstiftningen, moratorier i allmänhet
icke vidare tillåtna. – Man plägar skilja mellan
special-moratorium, utfärdadt med afseende å en viss
skuld, och general-moratorium, afseende en viss
landsdels eller ett visst kreditinstituts skulder
i allmänhet. Det sistnämnda slaget af moratorier
har under förflutna tider icke varit sällsynt, då
allmänna olyckor, såsom krig, pest o. dyl., träffat
landet i dess helhet eller vissa landsdelar. Under
senaste fransk-tyska kriget (1870–71) utfärdades
i Frankrike särskilda förordningar, genom hvilka i
fråga om vexlar och andra affärspapper stadgades
ett moratorium under kriget, hvilket moratorium
utsträcktes under kommunen, intill dess ordningen
blifvit återställd. Angående verkningarna af ett
dylikt moratorium äfven i fråga om vexelförbindelser
i utlandet hafva meningarna inom den internationella
vexelrätten varit mycket delade. Angående de svenska
domstolarnas uppfattning häraf se Naumanus »Tidskrift
för lagstiftning», 10:de arg. (1873; sid. 478).
L. A.

Morava. 1. Mährens hufvudflod. Se March. – 2. Biflod
till Donau i Serbien, bildad genom förening af
vestra l. serbiska M. och södra l. bulgariska M. Den
förra upprinner på Golija-Planina vid Serbiens södra
gräns, har en stor biflod, Ibar, samt förenar sig
vid Stalatsj med den bulgariska M., som upprinner
i turkiska vilajetet Prisren, flyter förbi staden
Vranja och upptager bifloden Nisjava. Den förenade
floden flyter mot n. n. v. och faller ut i Donau
genom två armar i närheten af Semendria. M. är farbar
endast med mindre farkoster. Längd från södra M:s
källor omkr. 470 km.

Moravia, den latinska namnformen för Mähren.

Moray [mårä]. 1. Grefskap i Skotland. Se Elgin. –
2. Moray Firth [förth], hafsvik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free