- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
335-336

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mora ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Persien. Han var Esters fosterfader. Se Ester
och Haman.

Mordella L., zool., ett slägte af skalbaggarnas
ordning (Coleoptera) bland insekterna. Det
igenkännes genom ett relativt litet och starkt
nedböjdt hufvud samt genom det mera breda än långa
prothorax, som baktill mot ryggskölden är utvidgadt
och rundadt. Täckvingarna äro starkt afsmalnande mot
spetsen. Kroppen är långsträckt, glänsande gleshårig,
undertill något kölad. Bakbenens höfter bilda ganska
stora, tillplattade skifvor. M. aculeata Fabr., svart,
med grå, sidenglänsande behåring och sista bakringen
kägellikt utdragen, lefver i blommor. M. fasciata
Fabr. har 2 hvitgråa fläckar å täckvingarna. Den
träffas å murkna stammar af asp och andra löfträd,
hälst der vätska sipprar fram. Mordella-arterna
äro lifliga, mycket rörliga små djur, hvilkas
egendomliga kroppsform lätt ådrager dem uppmärksamhet.
O. T. S.

Mordent (Ital. mordente, »bitare»; Fr. pincé),
musikalisk utsirning, som består i en snabb vexling
mellan hufvudnoten och undersekunden, börjande och
slutande med den förra. Denna korta mordent tecknas
[tecken]; en längre inordent, då vexlingen sker två eller
tre gånger, tecknas [tecken]. Pralldrillen har samma tecken
som mordenten, ehuru icke genomstreckadt. Den skiljer
sig från den senare blott deri att vexlingen sker med
den öfre i st. f. den undre sekunden. A. L.

Mordslingerväxter. Se Ficus, sp. 1209.

Mordvinerna, ett i sydöstra Ryssland spridt, men hufvudsakligen
kring öfre och mellersta loppet af Volgas biflod
Sura samt emellan Oka och Volga bosatt folkslag,
tillhör den finska språk- och folkstammen (de bilda
jämte tsjeremisserna volga-gruppen af denna stams
volga-baltiska afdelning). Talrikast äro mordvinerna i
guvern. Samara (175,000), Simbirsk (135,000), Saratov
(100,000) och Tambov (100,000). Deras sammanlagda
antal utgör omkr. 800,000. Språkligt dela de sig
i två grupper, ersa-mordviner, i norr, och
moksja-mordviner, i söder (jfr följ. art.). Mordvinerna
omnämnas redan af Jordanes, hvilken räknar dem bland
den ostgotiske konung Ermanariks undersåtar. Först
i 12:te årh. blefvo de efter långvarigt tappert
motstånd underkufvade af ryska furstar. I utseende
och seder likna mordvinerna mycket sina
stamfränder finnarna och skildras som ärliga, flitiga,
gästfria, men tröga och hämdgiriga. Deras näringsfång
är åkerbruk, biodling, jagt och insamlande af
växter för medicinska och industriella ändamål. –
Jfr »Die völker Russlands» (Petermanns Mittheil.,
1877) och Müller, »Der ugrische volkstamm» (1837).
H. A.

Mordvinska språket tillhör jämte sin närmaste
slägting, tsjeremissiskan, volga-gruppen af den
finska språkstammen och delar sig i två dialekter,
ersa, i guvern. Nisjnij-Novgorod och Simbirsk, samt
moksja, i guvern. Pensa, Tambov och Saratov. De
vigtigaste för detta språk utmärkande dragen äro
följande. Den karakteristiska vokalharmonien (jfr
Finsk-ugriska språk) uppträder i betydligt inskränkt
omfång. Vokalstegring l. brytning saknas, emedan
blott enkla vokalljud förekomma, I likhet med
förhållandet i lappskan finnas de med l bildade yttre
lokala kasus icke längre i nominalböjningen,
utan blott i adverb och postpositioner. Mordvinska
språket är vidare det enda inom hela den finska
språkgrenen, som ännu bibehåller fullt lefvande
den för ugriska grenen (magyariskan och voguliskan)
utmärkande s. k. objektiva konjugationen, och det har
slutligen den egendomligheten att kunna genom tillägg
af särskilda ändelser behandla hvarje nominal- och
partikelform såsom verb, t. ex. af toso, »der»
(inessivkasus af to, »den»), tosam, »jag är der»,
tosat, »du är der» o. s. v. – En mordvinsk literatur
kan knappt sägas existera. Den första tryckta bok,
en dålig öfversättning af Matteus’ evangelium,
utkom i Petersburg 1821. Utom denna funnos 1872
blott en liten katekes och en biblisk historia samt
några få sagor (tryckta i nedan nämnda arbeten af
Ahlqvist och Budenz). Efter de båda bristfälliga
grammatiska arbetena af Gabelentz (Göttingen, 1839)
och Ornatov (Moskva, 1838) har språket blifvit
förträffligt behandladt af Ahlqvist, »Versuch
einer mokscha-mordwin. grammatik, nebst texten
und wörterverzeichniss» (1861), Wiedemann,
»Grammatik der ersa-mordvin. sprache nebst
mordvin.-deutsch. u. deutsch-mordvin. wörterb.»
(1865) och Budenz, »Mordvin közlések» (i
»Nyelvtudományi közlemények», bd V 1866).
H. A.

More [mår], Sir Thomas, engelsk statsman. Se Morus.

More [mår], Hannah, engelsk författarinna, f. 1745
nära Bristol, utgaf 1773 herdedramat A search after
happiness
och 1774 skådespelet The inflexible captive
(efter Metastasio). Hon rönte uppmuntran af Samuel
Johnson, Burke och Garrick, hvilken sistnämnde
med sitt spel bidrog till framgången af hennes
effektfulla drama Percy (1777). Emellertid hade hennes
åskådningssätt blifvit starkt puritanskt. Vittnesbörd
om hennes senare, på allvarliga spörsmål riktade
skriftrställeri äro bl. a. Thoughts on the manners
of the great
(1788), An estimate of the religion of
the fashionable world
(1790), Strictures on female
education
(1799), Caelebs in search of a wife (1809),
Practical piety (1811) och Moral sketches (1818). I
dessa skrifter riktade miss M. angrepp på menniskornas
smärre synder och svagheter. Liflig och frisk i
uttryckssättet, beherskade hon med talang både
prosan och versen. Som ett prof på hennes ovanliga
popularitet kan nämnas, att hennes skrift-serie Cheap
repository
(1795–98), riktad mot franska revolutionens
grundsatser, utgick i 2 mill. exemplar. De stora
inkomster, som miss M. vann med sin penna, satte
henne i stånd att utöfva en omfattande filantropisk
verksamhet. Hon dog i Clifton 1833. En samling
af hennes arbeten utgafs i 9 bd 1847–49, hennes
memoarer och bref 1834–35 (i 4 bd). Ett par af hennes
uppfostringsskrifter öfversattes till svenska 1844.

Morea var sedan början af 13:de årh., d. v. s. efter
den franska eröfringen, den allmänna benämningen
på halfön Peloponnesos. Namnets härledning är
osäker. Om halföns naturbeskaffenhet och historia se
Grekland. Den indelas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free