- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
337-338

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moreæ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i 5 nomarkier: Achaia och Elis, Arkadien, Lakonien,
Messenien sanit Argolis och Korinthia. Arealen utgör
22,105 qvkm. Innevånarnas antal uppgick 1879 till
omkr. 730,000.

Moreae Gaudich., bot., en egendomlig naturlig
växtfamilj, omfattande omkr. 1,000 arter buskar och
träd, som tillhöra de varmare jordbältena och ofta
äro rika på mjölksaft i stammar och frukter. Bladen
äro spiralställda, hos många flikiga. Blommorna
äro skildkönade och bilda sammansatta hängen eller
hufvud och hos Ficus en egendomlig köttig, mer eller
mindre päronformigt hopdragen »blomsterskifva»
(coenanthium). Blomhyllet är 4-bladigt. Ståndarna
äro 4, med i knoppen dubbelvikna strängar. Frukten
är bildad af 2 fruktblad och har 2 märken, men
är enrummig. Se vidare under Ficus och Morus. Till
Moreae hör bland andra slägtet Broussonetia, som
lemnar material till tyg och papper.
O. T. S.

Moreau [mårå], Jean Victor, fransk general, född
i Morlaix i Bretagne d. 11 Aug. 1761, studerade
juridik i Rennes, men blef 1792 vald till chef
för en i nämnda stad uppsatt bataljon frivilliga,
och i spetsen för denna utmärkte han sig så under
krigen i Nederländerna, att han redan 1794 blef
divisionsgeneral. Efter att en tid hafva stått i
spetsen för nordarmén fick M. 1796 befälet öfver den
70,000 man starka Rhen- och Moselle-armén, hvilken i
förening med Meuse-armén under Jourdan skulle bekämpa
den österrikiska armé, öfver hvilken ärkehertig Karl
förde befälet. Från Maj till Aug. trängde M. segrande
fram ända till Regensburg, men då hans återtågsväg
efter Jourdans motgångar hotades, måste han draga sig
tillbaka, hvarvid han utförde sitt ryktbara återtåg
under 40 dagar uppför Donau, genom Schwarzwaldpassen
och d. 24 Okt. åter öfvergick Rhen, vid Breisach. 1798
anställdes M. såsom divisionsgeneral vid armén uti
Italien under den oduglige general Scherer, som i
April 1799 öfverlemnade högsta befälet åt M. Sedan
M. af ryssarna under Suvorov d. 27 April blifvit
slagen vid Cassano, drog han sig tillbaka till Genua
och upptog spillrorna af Macdonalds vid Trebbia
slagna armé. Då direktoriet uppdrog öfverbefälet
åt Joubert, stannade M. utan befäl qvar vid armén,
men tog dess ledning åter om hand, då Joubert stupade
i början af det olyckliga slaget vid Novi (d. 15
Aug.). M. förde armén tillbaka öfver Apenninerna,
öfverlemnade befälet åt Championnet och begaf sig
till Paris. Flere af de med direktoriet missnöjde
ville nu uppdraga diktaturen åt M., men han trädde
tillbaka till förmån för den från Egypten återkomne
Bonaparte och skänkte honom en verksam hjelp, då han
genomförde statshvälfningen d. 18 Brumaire år VIII
(9 Nov. 1799). Bonaparte gaf M. 1800 befälet öfver
den 90,000 man starka Rhenarmén, med hvilken han
utförde det fälttåg i Donau-dalen, som afslutades
med segern öfver ärkehertig Johan vid Hohenlinden
(d. 3 Dec. 1800) och ledde till stilleståndet i
Steyer (d. 25 Dec. s. å.) samt freden i Lunéville
(1801). M. var nu icke mindre populär än Bonaparte,
till följd hvaraf dennes redan före krigets utbrott
gryende afundsjuka alltmera väcktes. M.
underblåste denna genom sin visade opposition mot
Bonapartes egenmäktighet och genom att öppna sitt hem
för alla missnöjda. Bonaparte sökte en anledning att
blifva fri sin medtäflare, lät arrestera honom d. 15
Febr. 1804 och anklagade honom för delaktighet i den
af Cadoudal och Pichegru gjorda stämplingen mot hans
lif. Ehuru bevis saknades, dömdes M. för högförräderi
till två års fängelse, och han infann sig sjelfmant
i Tempeltornet. Efter några dagar förvandlades
straffet till landsflykt. M. var sedermera bosatt i
Nord-Amerika (i Morisville i New Jersey) till 1813,
då han på kejsar Alexanders uppmaning nemligen begaf
sig till Europa för att medverka till Napoleons
störtande. Efter att i Juli 1813 hafva landstigit
i Göteborg och i Aug. haft ett personligt möte med
Karl Johan i Stralsund begaf han sig till Alexanders
högqvarter. Under andra dagens strid utanför
Dresden (d. 27 Aug.) träffades han af en kanonkula,
som krossade hans båda ben. Dessa amputerades, och
M. fördes till staden Laun i Böhmen, der han dog d. 2
Sept. 1813. M:s ben hvila på den plats, der han föll,
under en minnesvård; den öfriga kroppen begrofs med
stor högtidlighet i Petersburg. Ludvig XVIII lät 1819
i Paris resa en minnesvård öfver M. C. O. N.

Moreau [mårå], Jacques Joseph, kallad M. de
Tours
[dö tour], fransk psykiater, f. 1804,
med. doktor 1830, var under några år underläkare
(interne) hos Esquirol. Med åtskilliga af dennes
patienter gjorde han en lång resa genom Europa och
Orienten. Efter sin återkomst blef han läkare vid dar
vårdsanstalten i Ivry och erhöll senare derjämte en
afdelning för sinnessjuka vid Salpêtrière i Paris. Död
1884. M. hörde till Frankrikes utmärktaste psykiatrer
och utgaf en stor mängd skrifter i sin vetenskap.

Moreau [mårå]. 1. Mathurin M., fransk
bildhuggare, f. 1822, fick sin undervisning i Paris
af Ramey och Dumont samt har utfört nästan endast
ideala och allegoriska figurer, bland hvilka må
nämnas Blomsterféen (1853, bronsgrupp), Sommaren
(1853, marmorstod), Spinnerskan (1859 i brons; 1861
i marmor, i Luxembourg), flere stoder och reliefer
för kyrkor i Paris äfvensom några karyatider för
Nya operan. – 2. Gustave M., fransk historiemålare,
f. 1826, studerade i École des beaux-arts och under
Picot samt framträdde 1853 med ett par större arbeten,
Darius’ flykt efter slaget vid Arbela och en Scen ur
Höga visan
(nu i museum i Dijon). 1855 målade han
Minotauros i labyrinten på Kreta och väckte 1864
uppseende med Oidipus och Sfinxen, hvilken tafla
betraktas som hans bästa verk. Sedan gick han öfver
till mytologiska och bibliska scener af en viss ideal
lyftning, men med bisarra insatser, såsom i Orfevs,
söndersliten af menaderna
(1866, nu i Luxembourg),
Diomedes’ hästar, Herkules och den lerneiska
hydran
m. fl.

Morecambe-viken [mårkäm], vik af Irländska sjön,
skiljer hufvuddelen af eng. grefskapet Lancaster från
dess nordliga del, Furness.

Moreelse [-rel-], Paulus, holländsk målare, f. i
Utrecht 1571, d. derst. 1638, upptogs som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free