Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moreæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola. Han försökte sig i alla det spanska dramats
former och gjorde utan tvekan de mest uppenbara
lån från äldre och samtida dramatiker. Det var dock
egentligen inom den finare karakterskomedien, som hans
böjliga talang uppträdde såsom skapande. Hans triumfer
på detta fält äro El lindo don Diego (der hjelten är
en inbilsk småstadssprätt) och El desden con el desden
(»Amanda», öfvers. af J. H. Thomander och uppf. 1831;
»Stolthet mot stolthet», öfvers. af F. A. Dahlgren,
uppf. 1858, tr. 1873), en af de förträffligaste
komedier, som någonsin diktats. Vidare må nämnas
lustspelet No puede ser (»List öfver list», 1787) samt
hans mästerverk inom det högre dramat, El valiente
justiciero. M:s »Comedias escogidas» bilda 39:de delen
(1856) af »Biblioteca de autores españoles».
Moretto, italiensk målare. Se Bonvicino.
Morez [mårä], stad i franska depart. Jura, vid Ains
biflod Bienne. Omkr. 5,500 innev. Tillverkning af ur
samt filar och andra jernverktyg.
Morfevs (Lat. Morpheus), Grek. o. rom. mytol.,
drömmarnas gud, son af sömnguden (Hypnos, Somnus),
i hvars tjenst han verkar, i nyare tiders språkbruk
äfven ofta förvexlad med denne. Namnet M. (af
Grek. morfe, gestalt, bild) betecknar honom egentligen
såsom drömbildernas skapare. Till den äldre gudaläran
synes M. för öfrigt icke höra, och han omnämnes i
den klassiska literaturen ingenstädes förr än hos den
romerske skalden Ovidius. A. M. A.
Morfin, Lat. morphium (af Morfevs, sömnens eller,
rättare, drömmarnas gud), kem., en alkaloid, C17 H19
NO3 + H2O, som utgör den verksammaste beståndsdelen
af opium. Morfin tyckes redan under 17:de årh. hafva
varit kändt i orent tillstånd. I någorlunda rent
tillstånd framställdes det 1804 af Sertürner. Rent
morfin bildar färglösa kristallnålar, som föga lösas
i vatten och utmärkas af intensivt bitter smak. Med
syror ger morfin salter, af hvilka det ättiksyrade
och det klorvätesyrade användas i medicinen. Morfin
är högst giftigt och hör till de mest använda
läkemedlen. Om dess verkningar se Morfinism och Opium.
P. T. C.
Morfinism, morphismus (se föreg. art.),
morfinförgiftning, morfinsjukdom, framkallas genom
missbruk af morfin och är antingen akut, då den
inträder efter en större dos, eller kronisk, då den
är en följd af ofta repeterade smärre doser. Den
akuta morfinförgiftningen inträder lätt hos späda
barn, hvilka äro mycket känsliga för morfin liksom
för opium. Fullvuxna visa mycket olika känslighet
för morfin. Genom öfning och vana kunna de fördraga
allt större doser, men man känner fall, då döden följt
redan efter en dos af 6 mg. eller 1 gran. Symtomen af
den akuta förgiftningen äro ett komatöst tillstånd,
med sammandragna pupiller, medvetslöshet, liten
freqvent puls, nedsatt kroppstemperatur och allmän
kollaps, hvarpå antingen följer döden eller i lyckliga
fall en djup sömn, från hvilken man uppvaknar med
hufvudvärk, förstoppning och urinstämma. – Den
kroniska förgiftningen förorsakas merendels genom
insprutningar (»injektioner») under huden af en
morfinlösning, ett på senare
tider alltför modernt medel för stillande af alla
slags både fysiska och moraliska smärtor och för
stimulering af en försvagad organism. Behofvet
af dessa »injektioner» stegras vanligen till ett
oemotståndligt begär, en verklig morfinomani,
hvilken inom de högre klasserna börjat kräfva
nästan lika många offer som bränvinsmissbruket
inom de lägre. Det värsta är att den, som vant
sig vid morfinmissbruket, mår illa icke endast
af morfinets fortsatta bruk, utan äfven af dess
bortläggande, i synnerhet om det senare sker
hastigt och oförsigtigt. Morfinet verkar icke blott
smärtstillande, utan äfven angenämt stimulerande,
för tillfället höjande kroppskrafterna, borttagande
trötthet, nedstämdhet och illamående, medförande
angenäma känslor af lifskraft och liflighet, men med
ökad slapphet, dåsighet, misshumör och illamående som
efterverkan. Deraf uppstår ock en stark frestelse
att hjelpa sig ifrån detta sistnämnda stadium med
en ny dos, hälst morfinet insprutadt under huden
vanligen äfven ökar matlusten. Deremot medför det
vanligen förr eller senare farliga rubbningar både
inom den fysiska och den psykiska sferen. Till
de förra höra envis förstoppning, störd sömn om
nätterna med dåsighet om dagarna, anestesier och
hyperestesier, minskade reflexer i nervsystemet,
urinstämma, sexuel impotens, intermitterande puls,
andnöd, heshet samt glåmigt, blekt och åldrigt
utseende. Inom själslifvet utveckla sig slapphet och
slöhet, karakterslöshet, bristande fasthet i viljan
och moralisk depravation, öfvergående till allmän
moralisk och intellektuel slöhet (dementia). Stundom
utbryter verklig sinnessjukdom, oftast i form af
melankoli med hallucinationer, i synnerhet för
synsinnet, eller hemska förskräckande syner, nästan
såsom hos alkoholister. Andra få anfall af akut mani
samt blifva våldsamma och farliga. Stundom händer,
att morfinisten, som alltjämt måste öka dosen,
slutligen griper till en dos, som på en gång gör
slut på hans lif. Vi nämnde, att äfven ett hastigt
bortläggande af det länge brukade morfinet har sina
vådor och obehag. Delvis uppstå då motsatta symtom:
diarré i st. f. förstoppning, öfverdrifven känslighet
i st. f. känslolöshet, sömnsjuka i st. f. liflig
vakenhet, dålig matlust i st. f. glupskhet,
rödbrusigt ansigte i st. f. blekhet, ökad könsdrift
i st. f. impotens, oro och allmänt illamående i
st. f. lugn, jämnvigt och välbefinnande, i synnerhet
en svår ängslan vid de tider, då morfinisten förut
var van att taga sig en insprutning. Genom en dylik
afhållsamhet kunna äfven sinnessjukdomar utbryta
både af melankolisk form, med synhallucinationer
och sjelfmordsböjelse, samt af maniakalisk art,
med delirier och sömnlöshet. Ett verkligt delirium
tremens utbryter ofta 7 à 8 timmar efter ett
morfinafbrott. Detta räcker ofta 1 à 2 dygn, men kan
alltid afbrytas genom en morfininsprutning. Stundom
åter inställer sig genom afbrottet en ytterlig
slapphet (kollaps) eller vanmakt (syncope), som
t. o. m. kan medföra en plötslig död. – Morfinisterna
blifva ofta lögnaktiga, i synnerhet när det gäller
att bekänna bruket af insprutningar. Deremot låta de
icke sjelfva så lätt lura sig. De äro nämligen oftast så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
