- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
343-344

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moreæ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

känsliga, att de märka den minsta utspädning af deras
morfinlösning, och läkarens försök att spruta in
oblandadt vatten i st. f. morfin misslyckas nästan
alltid, Morfinisinen utvecklar sig vanligen hastigare
hos personer med njurlidande, äfvenså hos dem, som
jämte morfinet taga något annat stimulerande medel,
såsom alkohol, kloroform, kloral. Utom på ofvannämnda
symtom igenkännes en morfinist lätt på den massa ärr
efter insprutningarna han vanligen bär på armarnas
insidor. – Behandlingen af en morfinist måste naturligtvis i
första rummet bestå i upphäfvandet af morfinets bruk.
Men den kinkigaste frågan härvid är att afgöra
om han skall upphöra med ens eller småningom.
Den förra metoden gör visserligen pinan kort; men
risken är stor, ty följden blir lätt ett delirium,
en mani eller en dödlig kollaps. Säkrare,
fast besvärligare, är att småningom minska
morfindosen samt under tiden lindra smärtorna
med andra tjenliga medel och stärka patienten
med lämpliga stimulantia. Mycket ondt kan
förekommas genom att läkaren endast i nödfall
låter patienten taga sin tillflykt till morfinsprutan.
F. B.

Morfinomani. Se Morfinism.

Morfologi (af Grek. morfe, form, skapnad, och
logos, lära). 1. Zool., bot., den systematiska
framställningen af de organiska formernas utveckling
hos djur och växter. Morfologien har att påvisa
denna utvecklings fortskridande från lägre till
högre former och står således omedelbart i samband
med bl. a. den komparativa anatomien och läran om
växternas metamorfos.
– 2. Språkv., läran om språkens byggnad,
således hvad man vanligen kallar formlära, i
hvilket fall grammatiken indelas i ljudlära
(fonologi), formlära (morfologi) och satslära
(syntax). Men alldenstund man vid en
vetenskaplig behandling af ett språks grammatik
ej hufvudsakligen afser endast en beskrifning af
språket sådant det på en bestämd tidpunkt är eller
varit, utan i hvilket förhållande det står till ett
föregående språkskede, d. v. s. hvilka förändringar
skett under olika tider, samt på hvilka orsaker
dessa förändringar bero, så har »morfologi» fått
betydelse af läran om förändringarna i ett
språks fonetiska beskaffenhet, med afseende på
såväl sjelfva orden som afledningar och former,
samt om de lagar och medel, genom hvilka dessa
förändringar åstadkommits. Man kan sålunda äfven
tala om ett ords, en forms eller en aflednings
morfologi. Förändringarna i ett språks byggnad bero
såväl på mekaniska (ljudlagsenliga) faktorer som på
analogiska inverkningar och formöfverflyttningar
(associationsbildningar). Så är det en ren
ljudlagsenlig förändring, när Isl. steinn blifvit
Sv. sten, men en analogisk ombildning, när i
st. f. läsa-las nu vanligen säges läsa-läste
o. s. v. Och båda dessa slag af förändringar kunna
träffa såväl sjelfva stamorden som afledningarna
och ändelserna. Morfologien kan sålunda sägas
omfatta 1) läran om ljudens utveckling ur äldre
ljudstadier (vanligen kallad ljudlära l. fonologi),
2) läran om formerna och deras utveckling ur
äldre former (formlära l. morfologi i egentl.
bemärkelse), 3) läran om ordbildningen genom
utdöende eller utvidgad användning af gamla eller
uppkomst af nya suffix af olika funktion. När
man talar om de olika språkens morfologi såsom
en indelningsgrund, menar man med morfologi
läran om det sätt, hvarpå språkelementen (rötter
ensamt eller rötter, stambildningssuffix och
böjningssuffix) användas för att framställa
grammatiska förhållanden. Termen är hemtad
från naturvetenskaperna (se ofvan) och kom
till allmännare användning genom Schleicher.
1. O. T. S.         2. K. F. J.

Morfotropi (af Grek. morfe, form, och tropé,
vändning, förändring) benämndes af Groth (1870)
den lagbundna förändring, som en kemisk förening
undergår med afseende på kristallformen, då väte
i föreningen ersättes af någon annan enkel eller
sammansatt radikal. P. T. C.

Morgagni [mårga’nji], Giovanni Baptista, italiensk
anatom, f. i Forli 1682, studerade under Malpighi
och Valsalva i Bologna, der han 1701 blef filos.
och med. doktor, fortsatte sina studier i Venezia
och Padua samt praktiserade derefter dels i Forli,
dels i Bologna. 1711 blef han professor i teoretisk
medicin och 1715 i anatomi i Padua, der han dog
1771. – I M:s Adversaria anatomica (1706, 1717–19)
och Epistolae anatomicae (1728, 1740) äro värderika
fakta räddade åt vetenskapen; och efterverlden,
som ännu i dem ständigt finner något nytt, har af
tacksamhet vid flere anatomiska detaljer fäst hans
namn såsom upptäckare. Men det arbete, som mest
gjort M. berömd, är De sedibus et causis morborum per
anatomen indagatis libri quinque
(2 fol. vol. 1761;
nyaste uppl. i 6 bd Leipz. 1827–29). Detta arbete
innehåller en mycket stor samling af fullständiga
sjukdomshistorier med tillhörande obduktioner. Men
om det redan såsom sammelverk eger högt värde,
fick det ett ännu större derigenom att det så att
säga gaf uppslaget till och derjämte bildade det
egentligen första fasta underlaget för en ny gren
af den medicinska vetenskapen, den patologiska
anatomien. – Utom i rent medicinska och anatomiska
ämnen utgaf M. skrifter i historia och fornforskning,
i filologi, byggnadskonst, landtbruk m. m.

Morgan [må’rgen], Sidney, lady, irländsk
författarinna, f. i Dublin 1777 (enl. andra
uppgifter 1783 eller 86; hon hemlighöll städse
sitt födelseår), var dotter till en skådespelare
Owenson. Hon fick en god uppfostran och uppträdde
brådmogen med vittra alster, men väckte uppseende
först med romanen The wild irish girl (1806; 3:dje
uppl. 1856). I Metrical fragments (1807) gjorde hon,
kort före Th. Moore, försök att sätta ord till
irländska melodier. Hon gifte sig 1812 med läkaren
Sir Ch. Morgan, i hvars sällskap hon tillbragte åren
1816–23 i Frankrike och Italien. Enka 1843, åtnjöt
hon en statspension och var in i sena ålderdomen
bemärkt för sitt fortsatta skriftställeri och sin
glänsande konversationsgåfva. Död 1859. Lady
M:s romaner, bland hvilka de bästa äro O’Donnel
(1814) och The O’Briens and the O’Flahertys (1827),
utmärkas af glödande fosterlandskärlek, romantisk
inbillningsgåfva, mycken humor och qvickhet samt en
liflig, omvexlande karaktersteckning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfak/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free