- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
349-350

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morgonbladet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt sin tids vetande och beherskade det med
sjelfständigt omdöme. I sina tyska och latinska dikter
höjer han sig icke öfver medelmåttan.

Moria! Se Morija.

Morian (af mor, se Morer), i de nordgermanska
folkspråken liktydigt med neger.

Morianen. Se Badin, A. L. G. A.

Morier [måriör], James, engelsk romanförfattare
och reseskildrare, f. 1780, tillhörande en från
franska Schweiz inflyttad familj, inträdde tidigt
på den diplomatiska banan och gjorde längre resor
i Orienten. 1810–16 var han britiskt sändebud vid
persiska hofvet. Död i Brighton 1849. Förutom
reseskildringarna A journey through Persia,
Armenia and Asia minor
(1812) och A second journey
through Persia
(1818) skref M. åtskilliga romaner,
som lemna en trogen och allsidig bild af lifvet i
österlandet och särskildt af persernas kynne. Den
bästa af dessa romaner är The adventures of Hajji Baba
of Ispahan
(1824; »Haji Baba från Ispahan», 1825),
i hvilken hjelten är ett slags österländsk Gil Blas,
jämte fortsättningen The adventures of Hajji Baba of
Ispahan in England
(1828; »Hadji Babas från Ispahan
äfventyr i Europa», 1830). Vidare må nämnas Zohrab
the hostage
(1832; »Zohrab», 1834) och Ayesha (1834;
»Ayesha, eller den sköna flickan i Kars», 1836).

Morija (Moria) kallas i 1 Moseb. 22: 2 ett land,
hvarest Abraham på ett berg skulle offra sin son Isak,
deremot i 2 Kron. 3: 1 ett berg i Jerusalem emellan
Josafats dal (Kidron) i ö., Hinnoms dal i s. och
den s. k. Tyropoeon i v., på hvilket David byggde
ett altare och Salomo ett tempel, på hvars plats nu
ligga »Klippdômen» och moskén El-Aksa (se Jerusalem,
sp. 1186–1187). Endast i ofvannämnda bibelställe
har tempelberget namnet M., å öfriga ställen kallas
det Zion.

Morillo [måri’ljå], Pablo, grefve af Cartagena,
markis de la Puerta, spansk general, f. 1777,
d. 1838, tog en ärofull del i krigen med fransmännen
och särskildt i slaget vid Vitoria (d. 21 Juni
1812), hvilket han började. 1814 fick han befälet i
Syd-Amerika och kämpade der till 1820 med vexlande
lycka mot Spaniens upproriska kolonier. Under
den inre oro, som efter 1820 hemsökte Spanien,
intog M. en tvetydig hållning. Han stod först på
det absoluta konungadömets sida, men slöt sig,
efter det misslyckade försöket (1822) att kullkasta
författningen, till de konstitutionelle samt utnämndes
till generalkapten i Asturien och Galicien. Vid
franska invasionshärens inbrott (1823) och sedan
Cortez suspenderat konungamakten, utrymde han utan
svärdslag Galicien, antagligen i afsigt att återvinna
konungens gunst. 1824–32 var han dock landsförvist,
men fick sedermera befäl mot »carlisterna». Han
efterlemnade memoarer af vigt för historien om hans
krigföring i Amerika.

Morin, kem. Se Gulholz.

Morin [mårä’ng], Jean (Lat. Joannes Morinus), fransk
katolsk teolog, en af bibelkritikens grundläggare,
född protestant 1591, d. 1659, kastade sig på studiet
af de samaritanska bibelhandskrifterna och kom
till den slutsats, att dessa voro värdefullare än de
hebreiska. Denna åsigt uttalar han i Exercitationes ecclesiasticae
in utrumque samaritanorum pentateuchum
(1631) och
Exercitationes biblicae de hebrceici graecique textus
sinceritate
(1633), i hvilket senare arbete han,
följande Cappels fotspår, framställde ovedersägliga
inkast mot åsigten om ofelbarheten hos Gamla
testamentets hebreiska text.

Morm, Sven Nilsson, bildsnidare och målare,
föddes 1747 i Gnosjö socken, Småland, och var
torpareson. Han var först sockenskräddare och
blef sedan landtbrukare. När 1771 grannsocknen
Anderstorp skulle hafva ny predikstol i sin kyrka,
blef M. tillkallad och fullbordade året derpå verket
med allmänt bifall. Detta arbete, som ännu finnes
qvar, skall vara särdeles rikt komponeradt och väl
utfördt. Samtidigt målade han kyrkan invändigt
med bilder och tänkespråk. 1778 skickade M. en
präktigt snidad vagga som gåfva till den nyfödde
kronprinsen. Emellertid hade han blifvit antagen
som häradsmålare i Mo, och i denna egenskap besökte
han 1782 målareakademiens principskola, der han
1783 vann en 3:dje medalj. Äfven der skall han,
enligt berättelse, hafva förvånat genom sin ovanliga
skicklighet, vunnen helt och hållet på egen hand. Hans
lefnad förflöt sedan under trägen sysselsättning med
mångfaldiga arbeten inom hela landskapet, ja äfven i
de nästgränsande. Så målade och sirade han Varbergs
kyrka, förfärdigade predikstol för Öreryds kyrka och
altartafla för Unnaryd, för att blott nämna några af
hans verk. Det sistnämnda blef ej fullbordadt till
följd af hans död, som inträffade å hans födelseort
d. 4 Dec. 1813. -rn.

Morin [marä’ng], Arthur Jules, fransk tekniker,
artillerigeneral, f. 1795, d. 1880, blef 1849 direktör
vid konservatoriet för konster och handtverk i Paris
samt utnämndes 1853 till president i kommissionen för
den första verldsutställningen i Paris. Han gjorde
sig i öfrigt känd dels genom en mängd monografier
i mekanik, dels genom sin Aide-mémoire de mécanique
pratique
(1838; »Handbok i praktisk mekanik», 1840,
3:dje uppl. 1862) och det omfattande verket Leçons de
mécanique pratique
(1853–58), dels genom uppfinningar
af nya instrument, såsom rotationsdynamometern och
den efter M. uppkallade maskin, som visar lagarna för
kroppars fall. Sedan 1843 var M. medlem af franska
vetenskapsakademien.

Morinda L., bot., tekn., ett tropiskt
slägte af vanligen resliga träd, hörande till
nat. fam. Rubiaceae Juss., kl. Pentandria
L. Bladen äro motsatta, blommorna sambladiga,
i knippen, märkena 2-klufna; frukterna äro
stenfrukter. M. citrifolia L., vild och odlad i
Ostindien, har 30–40 cm. långa blad, hvilka likasom
de hönsäggstora, saftiga och illaluktande frukterna
användas i läkekonsten. Rötterna gifva en röd färg
åt tyg. Många andra arter användas på samma sätt.
O. T. S.

Moring, sjöv., en i ett berg eller på annan fast
plats inslagen ringbult, försedd med en rörlig
ring för att tjena till fastgöring af fartyg och
båtar. Då till följd af markens beskaffenhet moring
ej kan anbringas, använder man ett i jorden nedgräfdt
ankare, moringsankare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free