- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
371-372

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morrison ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en ansedd jurist i London. Han studerade i Oxford med
brinnande kärlek den nyfödda humanismens läroämnen,
utbildade sig derefter i London till advokat och blef
redan 1502 undersheriff derstädes. 1504 opponerade
han i parlamentet framgångsrikt mot en oskälig
skatteäskning af Henrik VII, men måste till följd
deraf under den återstående delen af dennes regering
hålla sig borta från politiken. Knappt hade likväl den
för lärdom och ett intelligent umgänge intresserade
Henrik VIII uppstigit på tronen (1509), förrän han
öppnade statens tjenst för M. Denne blef 1514 »master
of the requests» (föredragande af besvärsmål) och
medlem af hemliga rådet. S. å. upphöjdes han till
knight. 1516 utkom i Louvain hans några år tidigare
nedskrifna verk De optimo statn reipublicae deque
nova insula Utopia,
humanismens ryktbaraste literära
företeelse på samhällslärans område, ett motstycke
till Platons »Staten». I denna skrift gisslar M. det
rådande politiska och sociala tillståndet i England
samt missförhållandena på det religiösa området
och framkastar, skiftevis med åtskilliga i sin
följdriktighet alltför påtagliga paradoxer, många af
de idéer, som på allvar återkommit i en senare tids
kommunistiska samhällsteorier. Han låter en fingerad
följeslagare till Amerigo Vespucci berätta om landet
»Utopia» i Nya verlden och frammanar på detta sätt den
fantastiska bilden af en idealstat, der öfvergrepp
af makthafvande äro okända samt privategendom och
klassföreträden icke finnas till, men deremot en allas
normaliserade arbetsskyldighet och alla religioners
fulla likställighet äro föreskrifna. 1521 vardt
M. »treasurer of the exchequer» (underskattmästare),
var 1523 underhusets talman och utnämndes 1525
till kansler för hertigdömet Lancaster. Vigtiga
diplomatiska värf anförtroddes honom äfven. I de
då på dagordningen stående kyrkliga frågorna intog
M. den ståndpunkt att han lika litet som humanismens
främste storman, hans kosmopolitiske vän Erasmus,
ville störta sjelfva påfvedömet. Han ville endast
låta den nya bildningen komma till sin rätt gent
emot medeltidens skolastiska, och då reformationen
redan från början artade sig till att stelna i
spetsfundiga lärosatser, tvekade han derför icke att
bistå Henrik VIII i dennes pennfejd med Luther samt
utkasta stridsskrifter mot det inhemska teologiska
reformationsstrafvandet i England. M. blef derigenom
ansedd för den gamla trons förnämste förkämpe i
detta land. 1529 utnämndes han till lordkansler
efter Wolsey, hvars planer han vid flere tillfällen
korsat. Den praktiske statsmannens känsla af
nödvändigheten att kraftigt upprätthålla styrelsens
myndighet blef då hos M. fullständigt förherskande
framför alla den forne satiriske snillelekarens
»utopier»: han lät straffa kättare. Redan i Maj 1532
nedlade han emellertid sitt ämbete, emedan han icke
ville medverka till Henriks skilsmässa från Katarina
af Aragonien. Då han sedermera hvarken ville erkänna
giltigheten af den verkställda skilsmässan eller af
konungens öfverhöghet öfver engelska kyrkan i
påfvens ställe, rycktes han i April 1534 ur ett
tillbakadraget patriarkaliskt hemlif, insattes i
Tower och dömdes af en särskildt tillsatt domstol
att mista lifvet. Henrik VIII mildrade endast sjelfva
dödssättet, och M. halshöggs d. 7 Juli 1535. – M. var
den förste, som på ett mera förtjenstfullt sätt
behandlade i skrift det moderna engelska språket. Af
hans skrifter utgåfvos de engelska första gången
samlade 1530, de latinska 1563. Hans »Utopia» har
flere gånger utkommit särskildt.

Morveau [mårvå], Louis Bernhard Guyton de, baron,
fransk kemist, f. 1737, blef 1760 advokat och 1786
sekreterare vid Dijons akademi. Han lemnade 1783 helt
och hållet juridiken för att egna sig åt kemien, i
hvars historia han gjort sig mest känd genom en 1787
i förening med Lavoisier, Berthollet och Fourcroy
utarbetad ny kemisk nomenklatur. Han kom 1791 till
Paris såsom medlem af nationalförsamlingen och följde
franska hären 1794 till Belgien. Efter återkomsten
till Paris blef han professor vid Ecole polytechnique,
1799 generaladministratör för myntet, 1800 direktör
för École polytechnique och 1811 baron. Död 1816.
P. T. C.

Morven, bergstrakt i norra Skotland på gränsen mellan
grefskapen Caithness och Sutherland. Högsta berget,
Morven, är 711 m. högt.

Morän (Fr. moraine), geol., namn på sådana samlingar
eller sammanhopningar af stenar, klippblock, grus och
fint bergmjöl eller större och mindre bergartsfragment
i allmänhet, som uppstått genom glacierverksamhet
och dels förekomma på ytan af och under nuvarande
glacierer (och inlandsis), dels blifvit af forna
sådana qvarlemnade på den mark, hvaröfver dessa
förr framgått (se Glacier). Man skiljer emellan
ytmoräner och bottenmoräner. Det är icke osannolikt,
att äfven i ismassans inre finnas samlingar af grus
och sten, s. k. »inre moräner», men rörande dessa
hafva geologerna hittills icke lyckats vinna någon
klarhet. – Ytmoränerna äro af flere slag, nämligen
sidomoräner, långsgående vallar eller bankar utefter
en glaciers sidor, midtmoräner, hvilka åsformigt
höja sig öfver isytan längs glacierens midtparti, och
ändmoräner, som begränsa och delvis täcka dennes nedre
ände. Sidomoränerna bildas af från bergsluttningarna
här och der nedfallande, genom frostens inverkan
lösgjorda block och stenfragment. Att dessa blifva
fördelade i fortlöpande stenvallar och ej endast
ställvis hopa sig beror deraf att ismassan ständigt
är i rörelse nedåt dalen. När tvänne glacierer stöta
tillsammans och deras närliggande sidomoräner sålunda
förenas, uppstår en midtmorän. Sido- och midtmoräner
bäras på glacierens rygg småningom framåt till
dennes nedre afsmältande ände för att der efter hand
afstjelpas och bilda en vanligen bågformig vall,
den s. k. ändmoränen, uti hvars sammansättning
tillika torde ingå åtminstone någon del af det
under isen liggande och framförda materialet. Äfven
under sjelfva ismassan bildas nämligen grus, den
s. k. bottenmoränen, af det material, som glacieren
eller isströmmen lössliter från sitt underlag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free