- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
383-384

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mosebacke, ett gammalt förlustelseställe på Södermalm i Stockholm - Moseböcker. Se Pentatevken - Mosel, biflod från venster till Rhen - Moselle. 1. Flod. Se föreg. art. - Moselle. 2. Fordom franskt departement, med en areal af 5,383 qvkm. och Metz till hufvudstad - Moseln l. Öfre Lothringen. Se Lothringen - Moselviner, viner, som odlas på floden Mosels stränder och trakterna deromkring - Mosen, Julius - Mosenthal, Salomon Hermann von - Moser. 1. Johann Jakob M. - Moser. 2. Karl Friedrich M.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Denna förstördes genom eldsvåda d. 26–27 Ang. 1857,
men redan efter ett par år kunde en ny teater, den
ännu befintliga, invigas (d. 1 Dec. 1859). Lägenheten
eges numera af Mosebacke fastighetsaktiebolag, som
låtit planera terrasserna samt förskönat platsen med
träd- och blomstergrupper.

Moseböcker. Se Pentatevken.

Mosel (måsel; Fr. Moselle, Lat. Mosella), biflod från
venster till Rhen, upprinner i franska depart. Vosges
i sydligaste delen af Vogeserna, n. om Ballon
d’Alsace, vänder sig i en sydlig båge mot n. v. till
Remiremont, der den fr. h. upptager Moselotte (Lilla
M.), går in i depart. Meurthe-et-Moselle förbi staden
Toul, der den kommer Meuse 15 km. nära och hastigt gör
en vändning mot n. ö. till Frouard, der den förenar
sig med Meurthe och blifver segelbar. Vid Novéant
kommer floden in på tyskt område (Elsass-Lothringen),
flyter genom Metz och förbi Thionville (Diedenhofen),
hvarefter den får en nordnordöstlig hufvudriktning
genom Rhenprovinsen, mellan Hunsrück på högra och
Eifel på venstra sidan, samt förenar sig med Rhen vid
Koblenz. Större bifloder utom de nämnda äro Seille
och Saar fr. h. samt Orne fr. v. Flodområdet utgör
28,360 qvkm., flodens längd 514 km., deraf 356 km. äro
segelbara. Flodens bredd är vid Toul omkr. 40 m., vid
Metz öfver 60, nedanför Trier 150–200 m. Flodfarten
är visserligen ganska tidsödande till följd af de
många krökningar floden gör, i synnerhet emellan
Trier och Koblenz, men säker och af stor vigt för
Rhenhandeln. Ångbåtar gå till Trier. Moselkanalen
följer floden från tyska gränsen till Metz, och
vid Toul är floden förenad med Marne och Rhen genom
Marne-Rhen-kanalen. I naturskönhet täfla M:s stränder
med Rhens. Detta gäller i synnerhet om trakten
emellan Trier och Koblenz, hvarifrån de värderade
Moselvinerna komma.

Moselle [måsä’ll]. 1. Flod. Se föreg, art. – 2. Fordom
franskt departement, med en areal af 5,383 qvkm. och
Metz till hufvudstad. Vid freden i Versailles
1871 afträddes största (östra) delen deraf, 4,247
qvkm., till Tyska riket, och den återstående delen
förenades med resten af depart. Meurthe till ett nytt
departement, som erhöll namnet Meurthe-et-Moselle
(se d. o.).

Moseln [måseln] l. Öfre Lothringen. Se Lothringen,
sp. 115.

Moselviner [måsel-], viner, som odlas på floden Mosels
stränder och trakterna deromkring, från Trier till
Kochem (sämre sorter ända fram till Koblenz). Detta
vidsträckta vinland omfattar 3,750 har, med en årlig
produktion af i medeltal 140,000 hl. Moselvinerna
äro nästan uteslutande hvita, med klart, gröngult
skimmer. De äro lätta, svalkande, starkt syrliga
och ega jämte en mild arom en lätt smak af den
skiffermark, på hvilken de växa. Mousserande mosel
fabriceras mest i Koblenz.

Mosen [mås-], Julius, tysk skald, f. i Sachsen 1803,
kom under sin studenttid i tillfälle att göra en
längre resa uti Italien (1824–26) och
lefde sedermera i lyckliga omständigheter såsom
advokat i Dresden, tills han 1844 kallades till
dramaturg (med hofråds titel) vid hofteatern i
Oldenburg, hvilken han med framgång sträfvade att göra
till en mönsterscen. En genom förkylning ådragen,
tilltagande lamhet tvang honom redan 1850 att draga
sig tillbaka. Sin återstående lefnad tillbragte han
under svåra lidanden (han miste äfven talförmågan),
men med bibehållna själskrafter, vårdad af sin
utmärkta hustru och hedrad från många håll. Död
1867. – M:s skaldskap utmärkes af mångsidighet och
manligt ädel hållning. Hans två djupsinniga epos
Das lied vom ritter Wahn (1831) och Ahasverus
(1838) äro mättade med färg och stämning, men
väl starkt allegoriska. Bland hans lyriska dikter
(Gedichte, 1836) intaga många en hög rang genom
sin djupa innerlighet, lefvande symbolik och
melodiska enkelhet. Synnerligen folkkära hafva
ett par krigsballader blifvit. M. vann äfven
anseende såsom dramatiker. Hans uppfattning af
historien såsom en luttrande kamp mellan motsatser
är emellertid på ett tämligen abstrakt och stelt
sätt genomförd i hans sorgspel, hvilka också
visat sig sakna rätt lifskraft. Till de bästa höra
Heinrich der Finkler (1835), Cola Rienzi och Otto
III
(1839). Anmärkningsvärda förtjenster ega hans
historiska roman Der congress von Verona (1842)
och de naturfriska novellerna Die bilder im moose
(1846). M:s »Sämmtliche werke» utgåfvos i 8 bd 1863
(3:dje uppl. 1880, i 6 bd).

Mosenthal [mås-], Salomon Hermann von, tysk
teaterförfattare, f. i Kassel 1821, af israelitisk
börd, blef 1851 arkivarie vid undervisningsministeriet
i Wien och adlades 1871. Död 1877. M. egde
förmågan att bygga upp skådespel med starka
kontrastverkningar. Bäst lyckades han i ämnen ur
allmogelifvet. Folkdramat Deborah (1848; »Deborah»,
1859), som rör sig kring en judeförföljelse under
medeltiden, gick t. ex. i London 500 aftnar å rad
öfver tiljan. Framstående är äfven Der sonnwendhof
(1854; »I väl och ve Guds vilja ske!», 1861). När
M. sedermera vände sig till tragedien (Düweke,
1859; Isabella Orsini, 1868, m. fl.), måste han med
yttre, grofva effektmedel ersätta bristen på djupare
begåfning. Vidare skref han ett 20-tal opera-texter,
bl. a. till »Die lustigen weiber von Windsor» (musik
af Nicolai) och »Die folkunger» (musik af Kretschmer),
förutom dikter (saml. 1866) och novell-skildringar
ur det judiska familjelifvet. Hans »Gesammelte werke»
utgåfvos i 6 bd 1876.

Moser [måser]. 1. Johann Jakob M., tysk
statsrättslig författare, f. 1701, d. 1785, var
från 1751 »landschaftskonsulent» i Stuttgart och
satt 1759–64 fängslad för sitt frimodiga politiska
uppträdande. Antalet af hans skrifter, hvilka nu äro
föråldrade, utgör mer än 400 band. De vigtigaste
äro Deutsches staatsrecht (53 bd, 1737–54), Neues
deutsches staatsrecht
(24 bd, 1766–82) samt hans
skrifter öfver den europeiska folkrätten, hvilken
genom honom bragtes i system. – 2. Karl Friedrich
M.,
friherre v. M., tysk politisk skriftställare, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free