Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mosler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan 1882 utgifver han tillsammans med Emery »Archives
italiennes de biologie», hvilken tidskrift har till
uppgift att i utlandet sprida kännedom om uti Italien
utkommande arbeten af biologiskt innehåll.
Mossor, Musci L., bot., äro vanligen helt små, endast
undantagsvis något förlängda kärllösa sporväxter,
hvilka uppkomma från en liten förbrodd, som utvecklas
ur den groende sporen och hos bladmossorna liknar
en grenig algtråd med snedt ställda tvärväggar
och bladgrönt i den åt ljuset vända sidan. Hos
hvitmossorna (Sphagnum) är förbrodden bladlik,
om den utvecklas på jord, men trådlik, om den växer
i vatten. Hos lefvermossorna är förbrodden mycket
liten och saknas ibland nästan alldeles. Stammen
är odelad eller grenig, oftast bladrik; hos
några lefvermossor (»halfmossor») är den blad-
eller bål-lik. Bladen äro bildade af ett cellager
(undant. Leucobryaceae), med oftast en eller två
(stundom inga) nerver. »Parafyllier» (små fint delade
biblad) tillhöra bladen hos många bladmossor,
och hos en del lefvermossor finnas fjällika
stipler. Egentliga rötter saknas, men ersättas af
»rhizoider», som utväxa från stjelkar och bål samt
hos bladmossorna kunna göra tjenst som ett slags
förbroddar, från hvilka nya individer uppkomma. Man
kallar i nyare botaniska arbeten detta mossornas
vegetativ-system deras »första generation», och på
denna utvecklas mossornas könsorgan, antheridier
(hanorgan) och arkegonier (honorgan), hvilka kunna
förekomma å samma eller å skilda individer. De sitta
hos bladmossorna och de högre lefvermossorna i spetsen
af stjälkarna och äro omslutna af eget formade, tätare
stående blad, svärm- eller svepeblad (perigonium),
kring antheridierna kallade perigonialblad och
kring arkegonierna perichaetialblad. Dessutom
åtföljas befruktningsdelarna af safttrådar
(parafyser). Antheridierna (»sädesgömmena»)
äro skaftade, ägg- eller klubbformiga och
innehålla i hvarje af de tärningslika celler,
som fylla antheridiets inre hålighet, en sädescell
(spermatozoid), som är rörlig i vatten medelst två i
framänden sittande protoplasma-artade rörelsetrådar
(cilier). Sädescellens andra ände (den »bakre») är
vanligen något klubblik. När det mogna antheridiet
fuktas af regn eller dagg, hvilka äro alldeles
nödvändiga för befruktningens verkställande, så
öppnar det sig, och innehållet kastas ut, hvarvid
sädescellerna befrias ur modercellerna och öfverföras
till arkegonierna (»ägg-gömmena»). Dessa äro till
formen flasklika och omsluta i nedre delen den
rundade äggcellen. I arkegoniets hals finnas några
celler (»kanalceller»), hvilkas mellanväggar öfvergå
till slem, som, påverkadt af fuktighet, sväller och
spränger arkegoniets af blott ett cellager bildade
hals i dess spets, hvarefter slemmet, som qvarsitter
i mynningen, uppfångar antheridiets sädesceller
och leder dem ned till äggcellen samt således
gör samma tjenst som det klibbiga märket och den
ledande väfnaden hos högre växters pistiller. Med
befruktningen är den »första generationen» hos mossor
afslutad. Den »andra generationen»,
som är ett resultat af befruktningen, börjar med
bildandet af en brodd (embryo) genom en regelbunden
celldelning i det befruktade ägget. Denna brodd
utväxer sedan till ett sporgömme (sporangium),
som qvarsitter på moderväxten och hemtar näring
från denna, medelst en »fot», som tränger ofta
djupt ned i moderväxtens väfnad, utan att någon
sammanväxning med denna eger rum. Från foten uppväxer
ett kortare eller längre skaft, som uppbär sjelfva
det egentliga sporgömmet. Detta har form och utseende
af en kapsel, som öppnar sig på olika sätt hos olika
familjer bland mossorna. Kapseln hos bladmossorna
har klyföppningar, hvilka saknas hos de delar,
som tillhöra »första generationen». – Sporerna
bildas 4 och 4 i hvarje modercell och ligga ordnade
tetraedriskt. Genom upplösning af modercellens
väggar frigöras de. Deras innehåll är protoplasma
med stärkelse och olja till reservnäring.
Sporväggen består af en brun eller gulaktig ytterhinna
(exosporium), som afstötes vid groningen, och
en färglös innerhinna (endosporium), som växer
ut och genom celldelning bildar förbrodden
(proembryo). – Mossorna spela en stor rol i naturens
hushållning. De bekläda fjällväggar, klippor
och stenar samt marken i våra skogar och upptaga
samt qvarhålla fuktigheten. De fylla våra kärr,
och våra torfmossar äro bildade af Sphagnum-arter
samt af vissa arter Hypnum och Polytrichum. Mossor
användas till tätning mellan stockarna i timmerväggar
(»väggmossa», Hypnum parietinum m. fl.) och till
inpackningar. Hvitmossa (Sphagnum) är synnerligen
lämplig till packning vid försändande af lefvande, för
plantering afsedda växter (rötter o. s. v.), emedan
densamma aldrig »tager hetta» under transporten och
envist bevarar intagen fuktighet. – Mossorna kunna
delas i två stora hufvudafdelningar: lefvermossor
(»halfmossor») och löfmossor (bladmossor). Se
Lefvermossor och Löfmossor.
O. T. S.
Mosstorf, geol., en af nästan oförmultnad mossa
(Sphagnum- och Hypnum-arter) bestående jordart, som
förekommer inom hufvudsakligen de öfre delarna af
många mossmarker. Den är i hög grad ofruktbar, och
ovisst är huruvida den ens genom torrläggning kan
bringas att förmultna och blifva mera tjenlig för
skogväxt. På senare åren har man försökt – och med
ganska god framgång – att af mosstorf bereda papper
och papp. E. E.
Mossul. Se Mosul.
Mos-sö, dansk sjö i Nörrejylland, tillhör den
grupp af sjöar, som ligger nedanför Himmelbjerget,
och genomflytes af Gudenå. Dess längd är 9,5 km.,
bredden 2 km. Areal 16,74 qvkm. Djupet är betydligt.
E. Ebg.
Mostaert [-art], Frans och Gillis, nederländska
målare, tvillingbröder, födda 1534, voro
båda medlemmar af Antwerpens målaregille. Af
Gillis eger den k. tafvelsamlingen i Köpenhamn en
Korsfästelse (med utsigt öfver Jerusalem) och Sveriges
nationalmuseum ett Landskap med den heliga familjen
(1573). Frans dog 1560, Gillis 1598 (?). – I många
museer finnas taflor, som tillskrifvas en målare Jan
M. (f. 1474, d. omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
