- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
401-402

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mostaganem ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nämnda förhållandes verklighet. Det bevis, som för
sådant ändamål föres, måste derför vara så starkt,
att det hos domaren åstadkommer full visshet. Ett
sådant bevis kallas hufvudbevis. Föres nu mot detta en
annan bevisning, blifver dennas uppgift allenast att
förringa verkan af det förra beviset, att rubba den
visshet detta i och för sig kunnat framkalla, men ej
att öfvertyga domaren om ett annat förhållande. Detta
är motbevis. Skilnaden grundar sig sålunda
på bevisbördans fördelning mellan parterna och är
af betydelse med afseende på de fordringar man bör
uppställa på bevisets styrka, för att det skall vara
verksamt till partens fördel. I brottmål behöfver
den tilltalade i allmänhet föra endast motbevis.
I. Afz.

Motenebbi. Se Mutenebbi.

Motett (Ital. motetto), jämte mässan den vanligaste
formen för forna tiders kyrkosång. Namnet är
sannolikt diminutiv af Lat. motus, rörelse, med
afseende derpå att den melodiförande stämman
(äfven den kallad motetus) var mera fri och rörlig
än i andra kyrkosånger, hvilka voro mera strängt
bundna vid den gregorianska »cantus firmus», hvadan
ock motetten i äldsta tider var mera uttrycksfull och
mindre öfverhopad med kontrapunktiska konstmakerier än
mässan. Vanligen lades emellertid äfven för motetten
en kyrkligt sanktionerad melodi till grund, under
det texten oftast hemtades från bibeln. De första
motetter, som omtalas, voro af Philippe de Vitry
(omkr. 1300). Berömda motettkompositörer voro under
den äldre tiden Hobrecht, Josquin, Mouton, Palestrina,
Vittoria, Gabrieli, Croce, Orlando och Byrd samt,
under en senare tid, framför alla Seb. Bach. Mot
slutet af 1600-talet inkom instrumentalackompanjemang
i motetten, och senare gafs detta namn äfven åt
solosånger, hvaremot den ursprungliga och äkta
motetten var flerstämmig och a cappella (d. v. s. utan
ackompanjemang). Bland senare kompositörer af mer
eller mindre oegentligt så kallade motetter må nämnas
Hiller, Rolle, Cherubini, Schneider, Mendelssohn,
Hauptmann, Volkmann och svensken Ludvig Norman. A. L.

Motgift, antidotum, kallas hvarje medel,
som gifves för att motverka ett i organismen
inkommet gift. Motgiftet kan verka mekaniskt,
genom bortskaffande af giftet, t. ex. kräkmedel och
afförande medel, eller kemiskt, då det neutraliserar
eller upphäfver giftets verkan på stället genom att
med giftet ingå någon kemisk förening i olöslig form
eller i allmänhet af mera oskyldig beskaffenhet,
och slutligen dynamiskt, genom att upphäfva giftets
verkningar på organismen, vanligen nervsystemet, såsom
t. ex. kaffe och stimulantia mot opiat och narkotiska
ämnen. Då ett gift inkommit i magsäcken, måste man
i allmänhet först försöka att mekaniskt aflägsna det
genom användande af magpumpen eller hastigt verkande
kräkmedel, bland hvilka apomorfin är det bästa,
emedan det kan insprutas under huden. Det gifves dock
fall, då denna mekaniska förbehandling är förbjuden,
nämligen då man har skäl att antaga magsäckshinnorna
vara uppluckrade, såsom vid förgiftning med frätande
syror och alkalier. Bland öfriga
kräkmedel äro zink- och kopparvitriol bättre
än de långsamt verkande kräksalt och kräkrot
(ipecacuanha). I brist på annat kan man använda
bomolja, rofolja eller i varmt vatten smält smör;
dock böra alla oljor undvikas vid förgiftning med
fosfor eller kantaridin, emedan oljorna öka dessa
gifters löslighet och farlighet. – De olika kemiska
motgifterna måste noga afpassas efter giftet, såvidt
man känner detta. Man har väl sökt att finna något
universalmotgift (alexipharmacon), som skulle
passa i alla möjliga fall, och man har för detta
ändamål föreslagit bezoarstenar, rinoceroshorn,
vissa ädelstenar, ättika, såpa, pektinsyra, magnesia
m. m. De bästa allmänna medlen äro väl mjölk (utom
mot fosfor), ägghvita (mot oorganiska gifter) och
garfsyra (mot växtbaser). Men känner man giftet, bör
medlet väljas derefter. Vi anföra här de vanligaste
gifterna och deras motgifter. Mot arsenik användes
hydras ferricomagnesicus och oxidum magnesicum leve;
mot karbolsyra: de båda nämnda, äfvensom kalk i
sockervatten; mot blåsyra: kräkmedel, klorvatten och
stimulerande medel, såsom kalla duscher, artificiel
respiration, spritdrycker, eter, kamfer, ammoniak
m. m.; mot mineralsyror (svafvelsyra, saltsyra,
salpetersyra): oxidum magnesicum leve, krita,
tvålvatten, lösning af kolsyradt kali eller natron,
ägghvita, mjölk och antiflogistisk behandling; mot
oxalsyra och dess salter: kalkvatten, krita, oxidum
magnesicum leve; mot kaustika alkalier och deras
karbonat: ättika, vinsyra, citronsyra, citronsaft; mot
alkohol och eter: kräkmedel och, vid djup depression,
kalla begjutningar, kaffe m. m.; mot antimonpreparat:
garfsyra, kina eller ekbarkdekokt; mot silfver
preparat (lapis m. m.): koksalt, mjölk och ägghvita;
mot barytsalter: svafvelsyradt natron och svafvelsyrad
magnesia; mot belladonna och atropin: garfsyra,
citronsyra, solutio superjodeti kalici, morfin och
stimulantia; mot spanska flugor: slemmiga, men icke
oljehaltiga medel, opium eller morfin med kamfer;
mot kloroform och kloral: artificiel respiration,
elektricitet och andra retmedel; mot kromsalter:
kolsyradt natron och solutio subacetatis ferrici;
mot kopparsalter: ägghvita, men icke oljor, och
oxidum magnesicum leve; mot qvicksilfversalter:
ägghvita, mjölk, ferrum pulveratum; mot jod:
stärkelseklister; mot morfin och opium: garfsyra, kina
eller ekbarkdekokt, atropin i underhudsinjektion,
kaffe, kalla begjutningar och stimulantia; mot
räfkaka (nux vomica) och stryknin: garfsyra, morfin,
kloralhydrat och stillhet; mot kolsyra, koloxid,
lysgas och kolväte: frisk luft, syrgas, artificiel
respiration, kalla begjutningar och stimulantia;
mot fosfor: kräkmedel, slemmiga, men ej oljiga
drycker, rå terpentin; mot blypreparat: kräkmedel
af sulphas zincicus, mycket utspädd svafvelsyra,
sulphas magnesicus, sulphas natricus, ägghvita, mjölk
och ricinolja; mot veratrin, prustrot, sabadillfrö,
tobak, colchicum, conium: garfsyra och solutio
superjodeti kalici; mot zinkpreparat: kolsyradt
natron, tannin och ägghvita. Jfr Förgiftning och Gift.
F. B.

Moth, Mathias, dansk språkgranskare, f. omkr.
1642, son till lifmedikus Poul M.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfak/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free