- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
405-406

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mostaganem ... - Motley, John Lothrop - Motor (Lat.: som sätter något i rörelse), mek., kallas vanligen en maskin, med hvars tillhjelp mekaniskt arbete förrättas af en naturkraft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sina förhoppningar eller farhågor angående
ministèren eller de styrelseåtgärder, som af
densamma vidtagits eller af densamma väntas. Beslut
om så beskaffad motiverad dagordning är i samband
med interpellation i vissa lands författningar eller
arbetsordningar medgifvet, eller ock, der bestämmelse
härom saknas, begagnar man sig deraf ändock i de land,
der ministrarna ega tillträde till representationens
eller dess kammares möten. Med Sveriges statsskick
är ett så beskaftadt förfarande dock ej förenligt
(jfr Interpellation, Statsrådsansvarighet). Norges
författning har icke häller medgifvit sådant. Huruvida
efter den 1884 genomförda grundlagsändring, hvarigenom
statsrådets medlemmar fått tillträde till Stortingets
möten, sådant förfarande kan komma att tillämpas,
må framtiden utvisa. H. L. R.

Motley [må’tli], John Lothrop, amerikansk diplomat
och historieskrifvare, f. 1814 i Dorchester
(Massachusetts), hade delvis inhemtat sin bildning vid
europeiska universitet (Göttingen och Berlin 1831–33)
och en tid af 1841 varit legationssekreterare i
Petersburg, då han 1851 på allvar slog sig ned i
Europa för att idka arkivforskningar för en historia
om Nederländerna. Hans berömda verk The rise of the
dutch republic
(3 bd, 1856) väckte allmänt bifall
och öfversattes på de flesta europeiska språk (en
svensk öfversättning »Nederländernas frihetsstrid»
är f. n. under utgifning). En fortsättning deraf
var History of the United Netherlands (4 bd,
1860–68). M. var Förenta staternas sändebud
1861–-67 i Wien och 1869-70 i London och bosatte
sig derefter i England, hvarest han dog 1877. Utom
ofvannämnda verk rörande Nederländernas historia
utgaf han The life and death of John Barneveld,
advocate of Holland, with a view of the primary
causes of the thirty years’ war
(2 bd, 1874). M:s
historiska verk utmärkas af grundlig och samvetsgrann
forskning, liffullt framställningssätt, varm
medkänsla för de förtryckte samt en ädel ton.
A. B. B.

Motor (Lat.; som sätter något i rörelse), mek., kallas
vanligen en maskin, med hvars tillhjelp mekaniskt
arbete förrättas af en naturkraft (en sådan mekanism
benämnes jämväl kraftmaskin). Stundom betecknas med
namnet motor det ämne, t. ex. vatten eller ånga,
som aflemnar arbetet. De förnämsta motorerna i den
förstnämnda betydelsen äro (förutom sådana maskiner,
som drifvas af menniskors och djurs muskelkraft)
vattenmotorer (särskildt vattenhjul och turbiner),
vindhjul, ångmaskiner, varmluftsmaskiner, gasmaskiner,
elektriska motorer och fjädermotorer. Af dessa
användas endast vattenmotorer och ångmaskiner,
då det är fråga om utveckling af mycket stora
drifkrafter. Men man har dock jämväl för mycket
små krafter konstruerat motorer, som verka genom
vatten eller ånga. Så t. ex. har man små turbiner
och vattentrycksmaskiner, afsedda att drifvas genom
vattenledningen i städer, äfvensom ångmaskiner,
som utveckla blott 1/9 af en hästkraft. Gasmaskiner
och varmluftsmaskiner begagnas vanligen endast för
tämligen små krafter, men man
använder stundom de förra vid elektriska
belysningsinrättningar, vid hvilka flere hästkrafter
tagas i anspråk. Vindhjulen ega sin allmänt bekanta
tillämpning för qvarnars drifvande, men de begagnas
äfven stundom för andra ändamål, t. ex. för pumpverk,
då icke den ojämna verkan, som är utmärkande för
dessa motorer, förbjuder deras användande. Elektriska
motorer,
hvilka drifvas af galvaniska batterier,
kunna användas endast för erhållande af helt små
drifkrafter, enär kostnaden för deras drift eljest
skulle blifva alltför betydande. De begagnas vid
elektriska ur och någon gång för symaskiner,
delningsmaskiner o. s. v. Ett större fält är
likväl numera öppnadt för dem genom den elektriska
kraftöverföringen. Om man nämligen alstrar
en elektrisk ström genom en dynamomaskin, kan
man genom ledningstrådar föra strömmen till en
eller flere äfven på ganska stort afstånd varande
elektriska motorer och sålunda drifva dessa. Detta
har man tillämpat flerestädes och särskildt vid de
s. k. elektriska jernbanorna. Fjädermotorer användas
dels, såsom bekant, för att hålla ur i gång, dels
för åtskilliga andra ändamål, t. ex. vid symaskiner,
vid Morses telegrafapparater (för framförande af
pappersremsan) o. s. v. För större drifkrafters
erhållande äro de alldeles olämpliga. Detta gäller
äfven för motorer, som verka genom fallande lod. –
Läran om motorerna utgör en af de förnämsta
delarna af maskinläran och har nått en hög grad
af utveckling. På teoretisk väg kan man bestämma
motorernas verkningsgrad och de omständigheter, under
hvilka de verka fördelaktigast. Man uttrycker härvid
verkningsgraden genom förhållandet mellan motorns
nyttiga effekt och den hos naturkraften magasinerade
effekten. Verkningsgraden måste alltid blifva mindre
än 1, emedan alltid någon effektförlust uppstår. Vid
ett vattenfall är den i hästkrafter uttryckta effekten
= 1,000 MH/75 = 40/3 MH, om M är volymen i kubikmeter af
det på en sekund framströmmande vattnet och H
fallhöjden i meter. Verkningsgraden kan vid de mest
fulländade vattenmotorer uppgå till vid pass 0,8,
men är oftast långt mindre. Vid ångmaskiner och
andra på värmets verkningar grundade motorer skulle
naturkraften uttryckas genom
P K E/75.60.60’, der P är vigten bränsle i kilogram,
som per timme förbrinner i motorns eldstad, K
bränslets absoluta värmeeffekt samt E värmeenhetens
mekaniska eqvivalent. Antager man för stenkol K =
8,000 värmeenheter och sätter E = 430 kg., skulle
man erhålla nära 12,8 P. Men äfven vid mycket goda
ångmaskiner blifver effekten i verkligheten sällan
större än P, och oftast är den långt derunder, så
att man i sjelfva verket kan göra sig till godo
endast en tämligen liten bråkdel, 1/13 à 1/20,
af den potentiella energi, som finnes magasinerad
hos kolen. Att verkningsgraden blifver så ringa vid
ångmaskinen och likartade motorer beror dock ej på
mekaniska brister hos dessa, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free