Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Multiplikand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aritmetik. Multiplikationstabellen anföres mycket
ofta under namn af »den pythagoreiska tabellen»,
men detta beror utan tvifvel på en egendomlig
förvexling. I handskrifterna af en Boëthius
tillskrifven geometri finnes nämligen på ett ställe
afbildad en s. k. »abacus» (räknetafla) med dertill
hörande »apices» (siffertecken), angående hvilken det
i texten upplyses, att den härrör från Pythagoras. I
stället för denna abacus lemnades af typografiska
skäl i den första tryckta upplagan af nämnda geometri
en tom plats. Men i en senare upplaga insattes af
boktryckaren den vanliga multiplikationstabellen, utan
att någon ändring gjordes i texten, och säkerligen
på grund häraf har denna tabell kommit att kallas
»den pythagoreiska tabellen». – 2. Fys. Med en
elektrisk laddnings multiplikation förstås en
genom den elektriska apparatens rotation framkallad
förstärkning af laddningen. 1. G. E.
Multiplikationsmetoden, fys., ett sätt att förstora
magnetnålens utslag i en galvanometer vid svaga
elektriska strömmar. Förfarandet är något olika
för konstanta och momentana strömmar. I förra
fallet låter man den del af strömmen, som passerar
galvanometern, vexla riktning för hvarje gång nålen
uppnått sitt längsta afstånd från jämnvigtsläget. Vid
uppmätning af mycket svaga momentana strömmar,
till hvilka höra induktionsströmmarna, tillämpas
multiplikationsmetoden sålunda, att hvarje gång nålen
passerar jämnvigtsläget, en dylik ström, men med
alternerande riktning, sändes genom instrumentet,
hvilket förorsakar en förökning af utslaget till
ett maximivärde. Ur detta värde kan man, liksom i
det foregående fallet, beräkna strömstyrkan eller,
rättare, den elektricitetsmängd, som vid hvarje
enskild af dessa strömmar passerar ett tvärsnitt af
ledningstråden. R. R.
Multiplikationstabell. Se Multiplikation 1.
Multiplikator. 1. Matem. Se Multiplikation 1. –
2. Fys., den först af Schweigger och Poggendorff
använda, med ett stort antal hvarf af öfverspunnen
koppartråd omlindade ram, inom hvilken magnetnålen
i en galvanometer rör sig. Ordet begagnas äfven ofta
såsom synonymt med galvanometer. R. R.
Multrå, socken i Vesternorrlands län, Sollefteå
tingslag. Areal 13,938 har. 1,179 innev. (1885). Annex
till Sollefteå, Hernösands stift, Ångermanlands
Vestra kontrakt.
Multum, Lat., mycket; skämtsamt uttryck i
st. f. rikliga tillgångar, förmögenhet. – Multum,
non multa, »mycket, men icke mångahanda»; litet,
men godt; (undervisningen skall gå) på djupet, men
icke på bredden. Yttrandet är hemtadt från Plinius
d. y. (»Epistolae». 7: 9).
Muluja, flod i Marokko, omkr. 650 km. lång, upprinner
på Stora Atlas vid bergsknuten Ihril-el-Abhari och
faller ut i Medelhafvet nära Algeriets gräns.
Mulåsnan. Se Mulan.
Mumie kallas ett sådant genom balsamering bevaradt
lik af menniska eller djur, som träffas i de gamle
egypternas grifter eller derifrån hemtats. Ordet
härledes från Arab. mumiya, som betecknar flere slags
beck, särskildt sådant,
hvarmed man plägade dels fylla de egyptiska likens
inre, dels omhölja deras yttre. Balsameringskonsten
var känd och utöfvad i Egypten från äldsta tider
till de första århundradena e. Kr., och Herodotos
uppgifver (II, kap. 86 o. följ.), att på hans tid
nyttjades tre olika balsameringsmetoder, hvar
och en med sin särskilda taxa (se Balsamering). –
Mumierna ligga vanligen utsträckta på rygg, med
armarna antingen slutna till kroppens sidor eller
korsade öfver bröstet. Massan af band och bindlar,
som hölja gestalten, är högst betydlig. På bröstet
hvilar vanligen en skarabé af blåfärgadt porslin,
och venstra handens ringfinger har ofta nog en ring af
samma material. Någon gång omgifves hela den lindade
mumien af ett slags nätverk af porslinsperlor,
blandade med religiösa emblem af samma ämne. Mellan
den ena af armarna och sidan träffar man vanligtvis
hos lik efter förmögnare personer instucken en
papyrusrulle, innehållande ett större eller mindre
parti af Dödsboken. När mumien var fullständigt
svept, inlades den i ett slags kartong, som återgaf
konturerna af en liggande menniskokropp, hvars ansigte
särskildt var omsorgsfullt modelleradt. Denna kartong
var vanligen målad i friska, starkt verkande färger,
stundom delvis eller helt och hållet förgylld. Omkring
kartongen och i synnerhet ofvanpå densamma placerades
blomsterguirlander och kransar. Kartongen insattes i
en kista af trä, denna vanligen åter i en ny kista
af trä (vanligtvis sykomor). Alltsammans kunde
derefter nedsättas i en sarkofag af sten (granit,
alabaster, basalt, kalksten o. s. v.). En sarkofag
af granit, som förvaras i Sveriges nationalmuseum,
har tillhört en drottning af 26:te dynastien samt
är 1,2 m. hög, 2,5 m. lång och 1,3 m. bred. Mumier
efter forna thebanska stormän hafva vanligen 3 kistor
(kartongen inberäknad). Mindre ofta träffas mumier
med 4 eller 5 kistor. Å såväl mumiens bindlar som
kartongens och kistornas innan- och yttersidor
finnas inskrifter. Bindlarnas texter äro skrifna;
träkistornas liksom kartongens äro vanligtvis tecknade
eller målade. Träkistor finnas dock, som hafva
skulpterade inskrifter. Är sarkofagen af kalksten,
bär han oftast tecknade eller målade inskrifter; är
han deremot af granit eller andra hårdare stenslag,
torde inskrifterna merendels vara skulpterade och
prunka då ej sällan i ganska friska färger. Innehållet
i mumiekistornas texter är religiöst; och med undantag
af namnen på den döde och hans förfäder i flere eller
färre led möta inga ord eller uttryck, som omtala
jordelifvets förhållanden, annat än under allmänna
jämförelser med det kommande. Allra minst får man
vänta att på mumiekistorna finna några biografiska
uppgifter om den döde. – De nu beskrifna mumierna
tillhöra de förmögna klasserna. Med de fattigares
lik gjordes processen långt kortare, och de stora
thebanska folkgrafvarna visa oss mumier utan kistor –
med sand som svepning.
Utom menniskolik balsamerade egypterna också en mängd
olika djurkroppar, såsom af bockar, gaseller, apor,
kattor, krokodiler, hökar, sjakaler, ibisar, ugglor,
svalor m. fl., framförallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
