Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munck af Rosenschöld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beteckna skyddsmakten öfver fria (och halffria)
personer – särskildt mannens »myndighet» öfver
hustrun, faderns öfver barnen, en ättemedlems
myndighet öfver sådana ättens medlemmar, hvilka till
följd af bristande ålder eller ålderdomssvaghet voro
i behof af en skyddande hand. I denna betydelse har
stammen bibehållit sig i »förmyndare» och
dithörande ord. – 2. Mundr betyder i de isländska
och norska lagarna den förmögenhetsprestation,
som af brudgummen gafs vid äktenskapets ingående
och betecknade förbindelsen såsom ett lagligt
äktenskap. Denne de isländska och norska lagarnas
»mundr» är utan allt tvifvel, ehuru den enligt
dessa lagar blef brudens egendom, detsamma som de
sydgermanska lagarnas brudköpssumma (pretium), som
ursprungligen från brudgummen utgick till brudens
giftoman. Men äfven i vår Vestgötalag förekommer
»munder». Och, ehuru olika meningar blifvit
framställda rörande ordets betydelse i denna lag,
synes det dock sannolikt, att icke blott i den munder,
som enligt den yngre lagen skulle af konungen gifvas,
när han ingick äktenskap, utan äfven i den munder,
som omtalas i båda lagarna, då man säges bortgifta
sin dotter mæþ mund ok mæþ mæli (mælæ), och
i den äldre lagen, då qvinna säges vara mundgipt
(der den yngre lagen på motsvarande ställe har ordet
laghgipt), framträder denna den forngermanska rättens
brudköpssumma. – Man har försökt en sammanställning
af denna den nordiska rättens »mundr», »munder»,
med den förut nämnda sydgermanska »mund» på det sätt
att, då genom äktenskapets ingående skyddsmakten
öfver bruden öfverflyttades från brudens ätt på
brudgummen, mundr skulle vara en prestation, gifven
af brudgummen för erhållande af mund öfver bruden. Mot
denna sammanställning hafva dock invändningar blifvit
gjorda. I. L.
Mund [munn], Pros, dansk sjöhjelte, förde
1627–28 befälet öfver en flotta, som opererade
vid mecklenburgska kusten och förstörde i Mars
1628 de fartyg, som Wallenstein samlat i Wismar
för att anfalla Danmark. 1644 anförde han den
ena af de eskadrar, som i Listerdybet i Maj
dref den holländska flottan tillbaka, kämpade
derefter vid Kolbergheide och i Kielbukten samt
förde kommandot öfver de 17 fartyg, som d. 13
Okt. s. å. mellan Låland och Femern angrepos af den
svensk-holländska flottan. I denna strid kämpade
han med stor hårdnackenhet mot öfvermakten och
stupade sjelf jämte en betydande del af sitt manskap.
E. Ebg.
Munda, romersk koloni i Hispania Baetica, i nejden af
Corduba, bekant genom två slag, ett emellan Cn. Scipio
och kartagerna 214 f. Kr., det andra den mördande
drabbning, som der hölls emellan Caesar och Pompejus’
söner m. fl. 45 f. Kr. Caesar, som der var i yttersta
fara, skall i det mest förtviflade ögonblicket hafva
hejdat sina flyende soldater genom att fråga om de
ville lemna honom i barns händer. R. Tdh.
Mundari (mundari-kolh), egentl. »ett under munda
(byfogdesförfattning) stående folk», en indisk
folkstam, som sjelf kallar sig horo, »menniska»,
eller munda-horo och sitt språk
horo-kaji, »inenniskospråk». Den hör till den
s. k. kolariska familjen (se Kolh). H. A.
Mundelföre, Nord. mytol., hette en man, som
kallade sina barn Måne och Sol af stolthet
öfver deras fägring. Gudarna förtörnades
deröfver, fråntogo honom barnen och läto
dem hafva omvårdnaden om och ansvaret för de
liknämnda himlakropparnas regelbundna gång.
Th. W.
Mundera. 1. (af montera, se d. o.). Förse soldater
med beklädnad (se nästa art.); bestycka ett fartyg
(föråldr.). Om s. k. munderad skeppsfrihet
se under Halffri. – 2. (af Lat. mundus, ren,
snygg). Renskrifva, »renovera» (ett protokoll).
Mundering (af montera, se d. o.), krigsv., kallas
i Sverige soldatens beklädnad och särskildt en
omgång af densamma. Inom flertalet af de europeiska
arméerna underhållas i regeln tre munderingar för
hvarje i ständig tjenstgöring varande soldat:
en ny för utryckning i krig, en fullt brukbar för
användande i fredstid och en sliten och lagad
för släptjenst. Af hästmunderingar underhållas
vanligen en krigsmundering och en i bruk varande. –
Beklädnadsstaterna för Sveriges värfvade trupper
upptaga i allmänhet endast två fullständiga
munderingar, ehuru flere i verkligheten finnas. Vid
rotehållstrupperna underhållas alltsedan Karl XI:s
tid tvänne munderingar för hvarje man, en
lifmundering, som skall vara ny att påtagas vid utryckning
i krig, och en släpmundering, som begagnas vid
alla tillfällen i fredstid. Lifmunderingen, som
förr kallades »liveriet», har alltid underhållits
af kronan, hvaremot rotehållaren enligt Karl XI:s
bestämmelser skulle bestå soldaten s. k. »släpkläder»,
mot det att denne arbetade hos honom. Småningom
försvunne släpkläderna, hvaremot roten bidrog med
hälften till soldatens beklädnad. Detta fortfor till
1858, då rotarna befriades från beklädnadsbidraget
under förutsättning att det af riksdagen till
beklädnaden anvisade anslaget fortfarande får
utgå. Vid rusthållstrupperna voro rusthållarna
skyldiga att anskaffa och underhålla munderingarna,
som äfven voro två, samt hästmunderingen, tills
denna skyldighet 1885 och 1886 öfvertogs af staten
mot en årlig afgift af 40 kr. för hvarje beridet
och 20 kr. för hvarje afsuttet nummer. Enligt ett
uppgjordt förslag, som möjligen snart torde blifva
faststäldt, skola för hvarje indelt soldat underhållas
tre munderingar, en första, en andra och en tredje,
förutom reservpersedlar. Första munderingen är afsedd
för krigsbehof och får, liksom lifmunderingen, icke
påtagas utan K. M:ts befallning. Andra munderingen
skall användas till vanligt bruk i fredstid och den
tredje till exercis och släptjenst. Lifmunderingen
förvaras hos rote- och rusthållarna i rotekistan
eller rustkammaren eller, numera på många ställen,
i regementsförrådet. För beväringens exercerande
styrka underhållas en lif-(första)mundering för krigs-
och en släp-(andra)mundering för freds-bruk. Båda
förvaras i regementsförråden. Af kappor och
hästmunderingar underhålles i vanliga fall endast
en omgång. C. O. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
