Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munkgamen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Basilius’ förordning. Munklöftets afläggande
föregås af en proftid (noviciat) och får efter
dennas slut afläggas endast som ett »enkelt» löfte
(votum simplex) samt först efter ytterligare 3
års förlopp som ett »högtidligt» (votum solenne). –
Först i 16:de årh. började staten principielt bekämpa
ordensväsendet i synnerhet i de land, som antogo
reformationen. Men äfven de katolska staterna
började genom lagstiftningen begränsa ordnarnas
verksamhet eller ock upplösa dem (jfr Kloster).
K. H.
Munksammetsfogeln, Chiromachaeris monachus,
zool., hör till familjen praktfoglar (Pipridae)
inom tättingarnas ordning och foglarnas klass. Han
utmärker sig genom sina höga tarser, sin lieformigt
krökta första handpenna och sina mjuka, under hakan
starkt förlängda och skägglika fjädrar. Hjessan,
ryggen, vingarna och stjerten äro svarta, öfver-
och undergumpen grå, undre delarna hvita. Längden
stiger till 12 cm. Arten är utbredd öfver en stor
del af Amerika. Han är liflig och i ständig rörelse
samt flyger kort och snabbt, hvarvid handpennorna
frambringa ett högljudt, egendomligt surrande, som
liknar en spinnrocks. Fogelns läte har förliknats vid
det ljud, som frambringas vid en hasselnöts knäckande,
samt åtföljes af en knarrande och slutligen af en
djupt brummande ton, hvilken kunde tros komma snarare
från ett stort djur än från den lilla fogeln. En
egenhet hos honom är, att han plägar blåsa upp
struptrakten, hvarvid dess långa fjädrar skjutas
fram som ett skägg. Denna vana har förskaffat fogeln
hans i Brasilien vanliga namn, mono (»munken»).
C. R. S.
Munksjö, pappersbruk i Jönköpings stad, vid Munksjön,
anlades 1862 af J. E. Lundström och L. J. Hierta
samt tillhör nu O. Ljungqvist. Vid fabriken, som 1885
använde 8 ångmaskiner om tillsammans 390 hästkrafter
och sysselsatte 119 för papp- och papperstillverkning
afsedda maskiner samt 285 arbetare (deraf 24
qvinnor), tillverkades s. å. 3,019,430 kg. papp och
omslagspapper samt 1,006,216 qvm. förhydnings- och
takpapper, med ett värde af 1,050,937 kr.
Munkskrift l. gotisk skrift, det slags skrift,
i hvilken medeltida urkunder och handskrifna
arbeten under 1200–1400-talet skrefvos. Den uppkom
ur romarnas skriftyper och fick under munkarnas
händer, genom intryck från den gotiska arkitekturen,
skarpt kantiga och med snirklar utsirade former. I
begynnelsebokstäverna utvecklades stor fantasirikedom
och färgprakt. Munkskriften efterbildades i de första
tryckstilarna, men undanträngdes på detta område af
fraktur och antiqua.
Munktell, svensk slägt, härstammar från
Martinus Olai Muncktelius, hvilken var född
1620 och hemmansegareson från Munktorps socken
i Vestmanland. Han dog 1691 såsom kyrkoherde i
Säter. Hans efterkommande ändrade namnet till
Muncktell, senare till Munktell l. Muncktell.
1. Muncktell, Johan Fredrik, prest,
herdaminnesförfattare, föddes i Stora Kopparbergs
landsförsamling d. 26 Sept. 1764, blef student i
Upsala 1784, prestvigdes 1790 och nämndes
1815 till kyrkoherde i Sevalla, men förflyttades
1820 till samma beställning i Irsta, hvilken
han innehade till sin död. Han afled derstädes
d. 5 Mars 1848. M. vardt teol. doktor 1844. Han
har blifvit bekant genom Vesterås stifts
herdaminne (3 dlr, 1843–46), hvilket såväl genom
rikhaltigheten och noggranheten i uppgifter
som den frisinnade och kunskapsrika uppfattningen
intager främsta rummet bland liknande svenska verk.
-rn.
2. Munktell, Johan Theofron, mekaniker, den
föregåendes son, född på Kärrbo komministers
boställe d. 20 Mars 1805, blef 1822 G. Brolings
elev vid k. myntverket och var 1826–32 verkmästare
derstädes, hvarjämte han från 1828 hade ledningen
af det af Broling i Stockholm anlagda
gjutstålsverket, tills detta 1837 måste nedläggas. Redan
1832 afflyttade emellertid M. till Eskilstuna, och
följande år erhöll han medaljen »Illis quorum meruere
labores» såsom ett erkännande af den skicklighet
han ådagalagt vid den grundliga förbättring,
som myntverket under hans ledning undergått.
I Eskilstuna anlade M. för egen räkning en mekanisk
verkstad, och sedan han 1835 med understöd
af allmänna medel företagit en resa för att studera
den engelska jernindustrien, utvidgades detta
etablissement till ett större »mekaniskt faktori»,
hvilket 1859 fullständigades genom anläggningen af
Klosterströms gjuteri. Bland M:s tillverkningar,
hvilka vid mångfaldiga tillfällen prisbelönts
såväl inom som utom Sverige, märkas – förutom ett
stort antal ångverk till de stora industrigrenarnas
bruk – det första i Sverige förfärdigade
jernvägslokomotiv, de första inhemska maskiner
för gevärstillverkning i större skala, kupolen
till observatoriet i Upsala samt maskiner till
Sörstafors trämassefabrik, hvilken anläggning åren
1869–71 kom till stånd hufvudsakligen genom M:s
medverkan. 1853 anlade M. till motverkande
af bränvinssuperiet ett större ölbryggeri i
Eskilstuna. Han har varit mycket verksam till
nämnda samhälles bästa, särskildt i fråga om byggandet
af Eskilstuna kanal (1855–60). 1836 erhöll M.
direktörs titel. 1865 blef han ledamot och
1884 hedersledamot af Landtbruksakademien samt
hedrades 1869 med akademiens stora medalj
i guld. 1884 kallades han till medlem af
Vetenskapsakademien.
3. Munktell, Johan Henrik, pianist,
syssling till M. 1, född på Grycksbo
bruk i Dalarna d. 9 Okt. 1804, tog
kansliexamen och tjenstgjorde några år i
finansdepartementet samt inköpte 1836 af
fadern egendomen Grycksbo, som han innehade till
sin död, d. 8 April 1861. Han väckte såsom
pianist och särskildt som improvisatör uppseende
t. o. m. i utlandet, och Jenny Lind lär sagt sig
aldrig hafva hört ett sådant anslag. Äfven berättas
som prof på hans ovanliga musikaliska minne,
att han efter gehör upptecknade den ryska
hornmusikens stycken, till ej ringa förskräckelse
för anföraren, som var förbjuden att låta någon
kopiera dem. A. L.
Munktorp. 1. Kontrakt i Vesterås stift,
omfattar de åtta pastoraten Munktorp, Svedvi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
