- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
483-484

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munzinger ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Muhammed II. Men då ungrarna bröto freden, skyndade
han emot dem och vann en lysande seger vid Varna
(Nov. 1444). Sedan han 1445 kufvat ett uppror af
janitsjarerna, vände han sig mot Grekland och
tvang Johannes VI att afträda allt land mellan
Pindusbergen och Korintiska näset, hvarjämte Morea
blef skattskyldigt under turkarna. M:s plan att göra
slut på det då maktlösa Bysantinska riket hindrades
dels af Johan Hunyadys infall i Serbien, der M. dock
tillfogade honom ett blodigt nederlag vid Kossova
(Okt. 1448), dels ännu mer af den obetvinglige
albanske frihetshjelten Skanderbegs lysande
framgångar 1441–48. M. afled i Adrianopel i Febr. 1451
och efterträddes af sin son Muhammed II. M. II var en
af de största regenter osmanerna egt samt en af de få,
hvilkas lif icke fläckats af grymhet och laster. Hans
graf i Brussa vördas ännu i dag som en helgedom.

3. M. III, f. 1546, efterträdde 1574 sin fader,
Selim II, på tronen och lät genast strypa sina
fem bröder. Han var en feg, grym, girig och genom
alla slags utsväfningar förslappad regent, som
förde styrelsen h. o. h. efter harems nycker.
Under hans regering eröfrade turkarna (1590)
från Persien efter ett 14-årigt förhärjande krig
Georgien, Luristan, Sjirvan och Tebris jämte en del
af Aserbejdsjan. Äfven med Österrike utkämpades
ständiga, af stillestånd då och då afbrutna, strider i
Ungern ända till M:s död, Jan. 1595. Den enda fredliga
handlingen under hans regering var afslutandet af
den första turkiska handelstraktaten med England
(1580). M. efterträddes af sin son Muhammed III.

4. M. IV, f. 1609, Achmed I:s andre son, kom
redan i Aug. 1623 som minderårig på tronen genom
ett uppror, som störtade hans farbroder Mustafa I.
Efter en treårig, af modern ledd förmyndareregering
öfvertog M. sjelf styrelsen och förde denna med
stor kraft, ehuru han snart nog öfverlemnade sig
åt de bägge laster, som satte prägeln på hans
lif, dryckenskap och grymhet. M:s regering
upptogs af ständiga krig. En mer än 9-årig
fejd med Persien (1625–34) ledde trots turkarnas
framgångar ej till något resultat. Ett på Rysslands
föranstaltande företaget krig mot Polen slöt efter
nederlaget vid Kaminiec (Okt. 1633) med en för Turkiet
ofördelaktig fred (Nov. 1634). S. å. lyckades M.
få i sina händer den upproriske Abasas pascha,
som afrättades, och den berömde druserfursten
Fachr-ed-din, som nära 30 år kämpat för sitt
folks frihet. Äfven denne afrättades (1635).
De ofta förnyade upprorsförsöken af janitsjarer,
sipaher och ulema i Konstantinopel drefvo M.
slutligen till blodtörstig vildhet. Han skall
hafva låtit afrätta 25,000 (enl. andra 100,000)
menniskor och ofta sjelf förrättat bödelns värf.
År 1635 drog han sjelf till Persien samt eröfrade
Erivan och Tebris; men då han 1636 återvändt till
Konstantinopel, föll Erivan åter i persernas
våld, och turkarna slogos i grund vid Mihreban
(1636). Äfven i Siebenbürgen, der Stefan Bethlen
understöddes af turkarna mot sin medtäflare Kakoczy,
ledo turkarna ett blodigt nederlag, vid
Szalonta (1636), och M. måste erkänna Rakoczy som
vojevod af Siebenbürgen. År 1638 tågade M. åter till
Persien, eröfrade Bagdad efter 40 dagars belägring,
men slöt 1639 fred i Sehab, hvarvid Turkiet afstod
från Erivan, men behöll hela Mesopotamien med
Bagdad. M. afled i Febr. 1640 och efterträddes af
sin broder Ibrahim I.

5. M. V, f. 1840, Abdu-l-Medjids äldste son, blef
vid sin farbroder Abdu-l-Asis’ störtande af det
mäktiga triumviratet storvesiren Muhammed Kusjdi,
statsrådspresidenten Midhat och krigsministern Husein
Avni uppsatt på tronen (Maj 1876). Men slö ända till
svagsinthet, förblef han under hela sin korta regering
en viljelös docka i Midhats hand. Denne lät slutligen
statsrådet besluta, under det vanliga skenet af en
fetva från sjeichu-l-islam, att M. skulle afsättas
(Aug. 1876). Han efterträddes af sin närmaste
broder, den ännu (1887) regerande Abdu-l-Hamid
II, och hålles fortfarande i fängsligt förvar.
H. A.

Murad efendi, turkisk diplomat och tysk författare,
föddes i Wien 1836 och hette egentl. Franz von
Werner. Han trädde i turkisk militärtjenst under
kriget mot Ryssland 1853–56, blef 1864 konsul i
Temesvár, 1873 generalkonsul i Venezia och 1874
i Dresden samt utnämndes 1877 till turkisk chargé
d’affaires och 1880 till envoyé i Stockholm. Han var
sedan 1877 äfven ackrediterad, såsom ministerresident,
i Haag, hvarest han dog 1881. Förutom flere dramer
(saml. i 3 bd, 1881) och de instruktiva skildringarna
Türkische skizzen (1876) författade M. diktsamlingarna
Klänge aus osten (1865), Ost und west (1873;
3:dje uppl. 1881) och Balladen und bilder (1879;
3:dje uppl. 1885) m. m. I den sistnämnda samlingen,
som är tillegnad konung Oskar II, besjungas jämte
orientaliska ämnen äfven nordiska, bl. a. sagan om
Hagbard och Signy samt den gamla folkvisa, som ligger
till grund för H. Hertz’ drama »Svend Dyrings huus».

Murad Su. Se Eufrat.

Muraena, zool. Se Murena.

Muraena, en fornromersk familj (om anledningen till
namnet se Murena). 1. Lucius Licinius M. utmärkte sig
under Sullas fälttåg mot Mithradates och blef år 84
f. Kr. ståthållare i Asien. Han förnyade derstädes
kriget mot Mithradates, men blef slagen, hvarefter
Sulla återställde freden. – 2. Lucius Licinius M.,
den föregåendes son, deltog i sin faders och Lucullus’
fälttåg mot Mithradates samt var senare pretor och
ståthållare i Gallien. Han blef vald till konsul för
år 62 f. Kr., men anklagades för att hafva användt
mutor och fälldes, oaktadt Cicero jämte Crassus och
Hortensius försvarade honom. – 3. Aulus Terentius
Varro M
., adoptivson till Terentius Varro, anklagades
år 22 f. Kr. för delaktighet i en sammansvärjning
samt blef dömd och afrättad, oaktadt både hans broder
Proculejus och hans svåger Maecenas synas hafva lagt
sig ut för honom. R. Tdh.

Muraeus, Stefan Larsson, prest och författare,
f. i Mariestad, student i Upsala 1630, kyrkoherde i
Kristinehamn 1645, var en lärd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free