Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muridæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derutanför kringströdda höet äfvensom på det med
hö, jord och stenar inifrån tillstoppade
ingångshålet. Sommarboningen är deremot alltid
öppen. Från den igenstoppade mynningen leder
en rätt lång, delvis förgrenad gång in till en
håla, hvari djuren bäddat åt sig med torrt hö,
i hvilken afsigt de redan i Aug. börja bita af
och torka gräs, som de derefter i munnen bära in
i sofkammaren. Murmeldjuret är ovigt och har en
egendomlig, vaggande gång, hvarunder buken nästan
släpar på marken. Ofta sätter det sig i upprat
ställning på bakdelen för att se sig omkring. Dess
föda utgöres af växter och rötter. Liksom andra djur,
som ligga i vintersömn, äro murmeldjuren vid dennas
början ovanligt feta, men vakna om våren upp ganska
afmagrade. Djurens kött ätes, och fettet användes
vid åtskilliga sjukdomar. Murmeldjuren fångas i
fållor och utgräfvas ur bona vid vinterns början,
hvilket senare fångstsätt dock blifvit förbjudet i
åtskilliga schweiziska kantoner. Djuret tämjes med
lätthet och kan inöfvas till åtskilliga konster. Kändt
är huru savojardgossar pläga vandra omkring och
förevisa tama exemplar af denna djurart. – Bobaken,
A. bobac, är en innevånare i slättland. Han blir 37
cm. lång, med en svans af 9 cm. längd. Färgen är
blekt rostgul, ofvantill något mörkare, på nosen
rostgul, i svansspetsen svartbrun, på halsen och
strupen gråhvitaktig. Framtänderna äro hvita. Arten
förekommer i Polen, Ryssland och mellersta Asien,
lefver sällskapsvis, gräfver hålor i marken och
uppkastar dervid jordhögar, hvilka äro samlade i
grupper. Djuren aflägsna sig icke gerna långt från
sina hål, i hvilka de snabbt krypa in, om fara
hotar. Under vintern ligga de i dvala, men komma
fram rätt tidigt, slita då ganska ondt af brist på
tillräcklig föda och falla i mängd offer för sina
fiender, till hvilka äfven menniskan hör. Åtskilliga
asiatiska folk jaga dem nämligen för köttets och
skinnets skull. Tunguserna tro, att bobaken varit
en jägare, som öfvermodigt skrutit af sin stora
skjutskicklighet och till straff derför blifvit
förvandlad till denna djurart. C. R. S.
Murmellius, Johannes, nederländsk lärd och skolman,
f. omkr. 1479, d. 1517, vann berömmelse hos sin
samtid såsom författare af åtskilliga läroböcker
i latinsk metrik, såsom kommentator af Persius’
satirer och Boëtius’ verk samt såsom latinsk skald.
Murmi. Se Himalaja-folken.
Murner, Thomas, tysk satiriker, f. 1475 nära
Strassburg, inträdde tidigt i franciskan-orden,
besökte en mängd olika universitet, kröntes 1506
såsom poet af Maximilian I och förde framgent ett
äfventyrligt, kringirrande lif. Än uppträder han såsom
teol. doktor, än såsom rättslärare, utlär en metod
att inhemta vetenskaper medelst ett slags kortspel,
predikar öfver sina egna satirer, råkar öfverallt
i polemiska trätor och blifver utvisad från flere
städer. Död 1537 såsom kyrkoherde i Oberehnheim
(Elsass). – Hänsynslöst och djerft prisgaf M. i
sina satiriska diktverk alla stånd åt löjet, icke
minst de andlige samt furstar och adel. Han lånade
dervid formen af Sebastian Brant (»Narrenschiff»),
men öfverträffade denne vida i folklig
ton, i språkets plumpa styrka och qvickhet. Till
detta område höra Narrenbeschweerung (1512;
nyaste uppl. 1879), Der schelmen zunfft (1512; ny
facsim. uppl. 1881) och Die geuchmat (Gökängen;
1519), hvilken sistnämnda dikt skildrar de
konster qvinnorna använda för att locka männen till
dårskaper. M., som sjelf på det kraftigaste gisslat
kyrkans förderf, vardt dock efter 1520 en häftig
motståndare till Luther, mot hvilken han riktade
32 skrifter. Den märkligaste är Von dem grossen
lutherischen narren wie ihn doctor Murner beschworen
hat (1522; ny uppl. 1848), M:s mest lyckade satirdikt,
i hvilken han ironiskt uppvisar åtskilliga svaga sidor
hos reformationen. Sedermera anföll han med samma
bitterhet reformationen i Schweiz. Hans polemiska
samt teologiska och juridiska skrifter lida af
ytlighet. Han utgaf dessutom 1515 en öfvers. af
Virgilius’ »Aeneis», på vers. Tämligen allmänt
antages han vara författaren (eller öfversättaren
från plattyska) af folkboken »Till Eulenspiegel»
(Ulspegel). Genom sin stridslystnad och fåfänga ådrog
M. sig allt annat än milda omdömen af sin samtid.
Murom, stad i ryska guvern. Vladimir,
vid Oka och en bibana till
Moskva–Nisjnij-Novgorod-jernvägen. Omkr. 11,000
innev. Handel med spanmål samt tillverkning af såpa,
linnevaror och läder.
Murphy [mö’rfi], Anna. Se Jameson.
Murphy [mö’rfi], Robert, irländsk matematiker,
f. 1806, blef lärare vid Caius college i Cambridge
1829, afskedades från denna befattning 1832
och blef 1838 examinator vid universitetet i
London. Död 1843. Särskildt inom eqvationsteorien
och elektricitetsläran utförde M. eleganta och
skarpsinniga undersökningar. Af hans skrifter
må nämnas Elementary principles of the theory
of electricity (1833) och A treatise on
the theory of algebraical equations (1839).
G. E.
Murqvadrant, ett i äldre tider begagnadt astronomiskt
instrument, som närmast motsvarade nutidens
meridiancirkel (se d. o.). Instrumentet bestod
af en med cirkeldelning försedd båge, upptagande
90 grader och fastgjord vid en mur i meridianens
plan. Utefter bågen fördes ett flyttbart sigte, som
tillsammans med ett annat, hvilket var fäst i muren
i cirkelns medelpunkt, tjenade till att angifva
riktningen till en stjerna, hvarigenom sålunda
stjernornas höjdvinklar kunde uppmätas. Murqvadranter
konstruerades först af araberna i början af
medeltiden och förbättrades sedermera under den
senare medeltiden samt tillverkades då ofta af
betydliga dimensioner. Tycho Brahes observationer
med murqvadrant voro sällan felaktiga på 2 bågminuter.
E. J.
Murray [mö’rre]. 1. Gammal skrifform för Moray,
skotskt grefskap. Se Elgin. – 2. (Gulba)
Australiens största flod, upprinner i Australiska
alperna nära kolonien Victorias norra gräns, flyter
först i nordvestlig, derefter i vestlig och slutligen
i sydlig riktning, under sitt öfre och mellersta
lopp på gränsen emellan kolonierna Victoria och New
South Wales, i sitt nedre lopp genom kolonien South
Australia, samt faller vid Wellington ut i den grunda
lagunen Lake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
