Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muridæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alexandrina (Kayinga), hvarifrån en, ej ens med båtar
farbar, kanal förer ut i Encounter-viken af Stilla
hafvet. Flodens öfversta lopp genom en vild bergstrakt
är snabbt och slingrande, längre ned förlorar den
genom afdunstning på sina ställen så mycket vatten,
att endast en rad vattensamlingar återstår. Dess
längd är omkr. 1,800 km., flodområdet är 699,300
km. För små flatbottnade ångbåtar är den farbar ända
upp till Albury. Periodiskt öfversvämmar den sina
bräddar, förorsakande stora öfversvämningar. Under
de senare åren har man sökt göra mynningen farbar
för fartyg, men inloppet är till följd af hafvets
våldsamhet alltid farligt. Floden upptager nästan
alla vattendrag i östra och södra Australien. De
största bifloderna äro Murrumbidgee (2,150 km. lång)
och Lachlan, som förena sig före inflödet i M., samt
Darling l. Callewatta (2,440 km. lång). Murrumbidgee
och M. upptäcktes 1829 af kapten Sturt, som följde
hufvudfloden till Lake Alexandrina. Major Mitchell
upptäckte Darling 1836.
Murray [mö’rre] l. Moray, James Stuart, earl of
M. (1562), skotsk riksföreståndare, Jakob V:s
naturlige son med lord Erskines dotter Margareta,
föddes 1533 och fick såsom barn abbotstiftet S:t
Andrews, men visade tidigt öfvervägande håg för
krigisk idrott. Han omfattade 1559 med välvilja
Knox’ reformationssträfvanden och hade efter sin
halfsysters, Maria Stuarts, återkomst från Frankrike
(1561) stort inflytande hos henne, tills hon efter
sin formälning med Darnley kastade sig i det katolska
partiets armar. M. måste då för en tid taga sin
tillflykt till England. Efter Marias giftermål
med Bothwell och de protestantiske lordernas
framgångsrika resning mot henne, öfvertog han d. 22
Aug. 1567, med anledning af hennes i fängelset gjorda
tronafsägelse, regeringen för hennes späde son Jakobs
räkning och slog i Maj 1568 den flyktade drottningens
anhängare vid Langside. Sedan hon fängslats i England,
lät M. förmå sig att anklaga henne för delaktighet
i Darnleys mord och tillställde drottning Elisabet
åtskilliga för Maria besvärande, sannolikt förfalskade
bref (se Maria Stuart, sp. 907). Han mördades d. 21
Jan. 1570 i Linlithgow af en bland Marias anhängare,
James Hamilton af Bothwellhaugh.
Murray [mö’rre], adlig slägt i Skotland och England. –
1. Sir Robert M., mecenat, f. omkr. 1600, d. 1673,
tjenade sig i yngre år upp till öfverste i franska
armén, stod under inbördes kriget i England på
det kungliga partiets sida och fick säte i »privy
council» under Karl II. Han utverkade 1662 dennes
bifall till grundandet af Royal society och blef den
förste presidenten i detta samfund. – 2. William
M., earl of Mansfield. Se Mansfield, 1. – 3. Sir
George M., militär, f. 1772, d. 1846, kämpade mot
fransmännen, bl. a. 1801 i Egypten, deltog såsom
generalstabsofficer 1807 i »röfvaretåget» mot Danmark
och 1808 i expeditionen till Sverige, tjenstgjorde
såsom Wellingtons generalstabschef i koalitionskriget
mot Napoleon I och var under år 1814 generalstabschef
i Englands krig med Nord-Amerikas
Förenta stater. 1828–30 hade han plats i Wellingtons
ministèr såsom kolonialminister samt var 1834–35 och
från 1841 till sin död (1846) medlem af regeringen
i egenskap af generalfälttygmästare. Han utgaf
hertigens af Marlborough »Lettres and despatches»
(5 bd). – 4. Sir Charles Augustus M., diplomat,
författare, f. 1806, andre son af den femte earlen
af Dunmore, var envoyé i Danmark (1866–67) och i
Portugal (1867–74) samt utnämndes 1875 till medlem
af »privy council». Han har meddelat intressanta
reseminnen i arbetet Travels in North America
during the years 1834–36 (1839; 3:dje uppl. 1854)
samt utgaf 1844 The prairie bird, en berättelse ur
indianlifvet, hvilken blef mycket populär både i
England och i utlandet.
Murray [mö’rre], engelsk bokförläggarefamilj af skotsk
härkomst. – 1. John M., f. 1778, d. 1843, ärfde
1793 efter sin fader, John M., en bokförlagsaffär,
öfvertog snart sjelf ledningen af densamma och bragte
dess utveckling derhän, att han tycktes komma att
monopolisera hela den engelska skönliteraturen. Så
t. ex. utkommo W. Scotts, Byrons, Campbells,
W. Irvings m. fl. framstående författares arbeten på
hans förlag, likaså beskrifningarna öfver Parrys,
Franklins och Ross’ ishafsfårder. Han ådagalade i
sin verksamhet mycken smak och stor frikostighet
mot skriftställarna. 1809 grundade han med tillhjelp
af George Canning och W. Scott »Quarterly review»,
hvilken tidskrift blef ett organ for tories, under
det att »Edinburgh review» var ett språkrör för
whig-partiet. M:s samlingsverk Family library,
hvaraf 80 band utkommo 1830–41, intager en aktad
plats bland de stora engelska godtköpsbiblioteken. –
2. John M., den föregåendes son, f. 1808, sedan 1828
faderns kompanjon, behöll vid dennes död (1843)
affären och upptog senare, äfven han, en sin son,
John M., till med-delegare. En samling resehandböcker,
Handbooks for travellers, som från 1829 utgafs af
M. och delvis författades af honom sjelf, blef
förebilden för liknande arbeten i Frankrike och
Tyskland, t. ex. Bädekers. Bland författare, hvilkas
arbeten M. förlagt, märkas lord Mahon, Livingstone,
du Chaillu, Lyell, Murchison, Darwin och Schliemann.
Murray [mura’j], svensk slägt, härstammar
från den gamla skotska adliga slägten M., af
hvilken en gren i midten af 1600-talet utflyttade
till Ostpreussen. Derifrån kom magister Andreas
M. (f. 1695, d. 1771) år 1735 till Sverige såsom andre
pastor för Tyska församlingen i Stockholm. 1738 blef
han förste pastor för samma församling och 1752,
vid Adolf Fredriks kröning, teol. doktor. Af hans
barn gjorde sig två söner bemärkta såsom läkare
(se M. 1 och M. 3); en tredje blef biskop och år 1810
adlad med bibehållande af sitt namn (se M. 2).
1. Murray [mura’j], Johan Anders, läkare, f. i
Stockholm d. 27 Jan. 1740, studerade 1756–1759 i
Upsala, der i synnerhet Linnés undervisning blef af
afgörande betydelse för hans framtid. 1760 begaf han
sig till Göttingen, der han 1763 blef med. doktor,
1764 e. o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
