- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
543-544

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muspratt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svensktalande. M. är jämte Pedersöre den äldsta
församlingen i Södra Österbotten. A. G. F.

Mustasch, mustasj (Fr. moustache, af
Grek. mastax 1. mystax, egentl. tuggverktyg, mun),
skägg på öfverläppen, knäfvelbår.

Mustaschfladdermusen, Vespertilio mystacinus,
zool.,
föres till familjen fladdermöss
(Vespertilionidae) inom fladdermössens ordning
och däggdjurens klass. Öronen räcka, framåtböjda,
till nosspetsen. Mellan näsbenen finnes en ganska
djup fåra. Öfverläppen är försedd med långa och
yfviga mustascher, hvaraf arten fått sitt namn. I
svansflyghudens bakre kant finnes en tydlig
afsats midt emellan svansen och tarsen. Färgen
är sotbrunaktig eller brunaktig, med mörkare
bottenfäll, på nosen och kroppens sidor mörkbrun
och undertill gråhvitaktig. Öronen och flyghuden
äro svartaktiga. Längden stiger till 45 mm. Denna
fladdermus förekommer sällsynt från Skåne till
Lappland och utgör en af våra minsta arter.
C. R. S.

Mustela. Se Vesleslägtet.

Mustelidae. Se Vesledjuren.

Mustelina l. Mustelinae. Se Landmårdarna.

Mustiala, landtbruks- och mejeriinstitut
å Mustiala forna öfverstelöjtnantsboställe
om 4 mantal i Tavastehus län, Tammela socken,
Finland. Det grundades 1836 och består af tvänne
afdelningar för undervisning i landtbruk: en högre,
för landtbruksagronomer, med 2-årig kurs, samt en
lägre, för fogdeelever, med 3-årig kurs, äfvensom af
en mejeriafdelning för undervisning i ladugårdsskötsel
och mejerihandtering. 1884–85 var lärarnas antal 10,
förutom särskilda instruktörer i trädgårdsskötsel,
slöjd m. m. Lärjungarnas antal uppgick s. å. till
70. A. G. F.

Musvråken. Se Vråkslägtet.

Musäus, Johann Karl August, tysk författare, f. i
Jena 1735, blef 1763 pagehofmästare i Weimar och 1769
lärare vid gymnasiet derstädes. Död 1787. Godmodig
satirist och vän af »upplysnings»-rationalismen,
vann M. ett namn genom den komiska romanen Grandison
der zweite
(1760–62; omarbet. 1781–82: »Der deutsche
Grandison»), riktad emot svärmeriet för Richardsons
moraliskt känslosamma romaner, och bekämpade på
samma sätt Lavater i Physiognomische reisen
(1778–79). M:s bästa arbete, Volksmärchen der
deutschen
(5 bd, 1782–87; flere uppl.), utgöres
af folksagor berättade i en liflig, konstrik,
målande stil, med mycken skalkaktighet och träffande
ironi. Sagotonens naivetet störes dock i dem alltför
mycket af förståndiga reflexioner samt anspelningar
på moderna förhållanden. M:s »Nachgelassene schriften»
utgåfvos 1791 af A. v. Kotzebue.

Mut, egyptisk gudomlighet. Se Egypten, sp. 220.

Mutae l. litterae mutae (Lat., af mutus, stum). Se
Konsonant, sp. 1220.

Mutanabbi. Se Mutenebbi.

Mutasiliter. Se Islam och Kadariter.

Mutatio, Lat., ombyte, förändring. – Mutatio elenchi,
log. Se Elenchus.

Mutation (Lat. mutatio, ombyte,
förändring). 1. Musikt., vexlingen i de aretinska
tonbenämningarna vid öfvergången från ett hexakord till ett
annat (jfr Hexakord och Solmisation). I hexachordum
durum
(G A H c d e) t. ex. var e högsta tonen och
hette således la (enl. solmisationsskalan ut re mi fa
sol la
), men i hexachordum naturale (c d e f g a) var
e tredje tonen och hette mi. Följaktligen fick e vid
en öfvergång mellan dessa hexakord båda namnen och
hette då la-mi. – 2. Detsamma som målbrott (se d. o.).
A. L.

Mutatis mutandis, Lat., »sedan det, som bör ändras,
blifvit ändradt», med vederbörliga förändringar
(säges vid jämförelse mellan två föremål l. begrepp).

Mutbevis. Se Inmuta. Rätt att erhålla sådant bevis
upphäfdes genom grufvestadgan af d. 16 Maj 1884.

Mutenebbi (Motanabbi, Mutanabbi), en af de störste
diktarna på arabiskt språk, hette egentligen
Abu-t-tájjib Ahmed ibn el-kuséin (etc.) el-Kufi och
föddes 915 i Kufa vid Eufrat. Sin ungdom tillbragte
han dels i Syrien, dels bland beduinerna i öcknen
mellan Eufrat och Damaskus, der han förvärfvade
sig rykte som krigare och skald. Af fåfänga
och äregirighet ville han fördunkla Muhammed och
försökte vid 30 års ålder att uppträda som profet
(nébi), hvaraf han fick tillnamnet El-mutenébbi
(»den som gör anspråk på att vara profet»). Men
han hade ingen framgång och blef för en längre tid
hållen i fängelse. 948 kom han till emiren i Aleppo
och var dennes hofpoet i trenne år, hvarefter han
innehade samma anställning i Kairo hos evnuken Kafur,
Egyptens dåvarande regent. Derifrån begaf han sig
(961) till Persien för att åter intaga en hofpoets
plats hos fursten i Sjiras. Under en resa från Sjiras
till Kufa blef han öfverfallen af en beduinstam,
hvars chef han retat med en smädedikt, och dog jämte
sin unge son en vidtbesjungen hjeltedöd (965). –
M:s Divan (»diktsamling»), som innehåller 289 dikter,
indelas i sex »klasser», kronologiskt ordnade efter
hans vexlande lefnadsbana. Innehållet är, som i
all arabisk poesi, dels obegripligt utan kommentar –
hvarför det räknas M. till stor ära, att han haft ej
mindre än 40 olika kommentatorer –, dels uteslutande
lyriskt eller, rättare, panegyriskt, ty äfven de
dikter, som icke hafva en viss persons förhärligande
till ämne, besjunga i alldeles samma tonart de stående
ämnena: hästen, kamelen, svärdet, älskarinnan
o. dyl. M. eger en stor uppfinningsförmåga,
men hans diktning är för vår uppfattning rent
artificiel och ännu mindre njutbar än de äldre
arabiske sångarnas (jfr Moallakat). Beundransvärda
blifva dock alltid hans stora tekniska talang
och hans kännedom om språkets rika tillgångar. –
M:s arbeten hafva flere gånger delvis utgifvits
och öfversatts (äfven i Sverige, af Tranér, 1821,
och af Hesse, 1847). En fullständig, men mycket fri
öfversättning i bunden form gaf v. Hammer-Purgstall:
»Motenebbi, der grösste arabische dichter» (1824).
H. A.

Mutesárrif (Arab., »maktegare»), högre turkisk
ämbetsman. Jfr Kaimmakam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free