- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
551-552

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mühlbach, Louise ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såsom historieskrifvare genom Geschichte der schweizer
(4 bd och förra delen af ett 5:te, 1780–1808,
omfattande tiden till 1499; fortsättningar skrefvos
af R. Glutz-Blotzheim, Hottinger, J. Vulliemin och
C. Monnard). Inför den nyare kritiska forskningen
framstår detta verk i åtskilliga afseenden såsom
föråldradt, men det utmärker sig för skildringens
lefvande åskådlighet och en glänsande, om ock något
dunkel och maniererad stil samt karakteriseras
af patriotisk lyftning och romantisk beundran för
medeltiden. Smärre märkligare arbeten af M. äro Reisen
der päpste
(1782), Darstellwng des fürstenbundes
(1787) och Erwartungen Deutschlands vom fürstenbunde
(1788). Såsom ett klassiskt arbete i sitt slag gäller
M:s Vierundzwanzig bücher allgemeiner geschichte
(3. bd, 1811; »Allmänna Historien, i synnerhet öfver
Europeiska folkslagen», 1818–19), hvilket arbete
kan betraktas såsom stommen till en af M. tillämnad
vidlyftig verldshistoria. – En broder till M.,
skolmannen Georg M. i Schaffhausen, utgaf 1810–19 en
upplaga af M:s Sämmtliche werke i 27 bd (ny följd i
40 bd 1831–35).

Müller, Chr. Fr., violinist. Se nästa art.

Müller, Carolina Fredrika, född Halle, dansk-svensk
sångerska och skådespelerska, född i Köpenhamn d. 5
Febr. 1755, kom redan vid sex års ålder till teatern
såsom ballettelev. Hon uppträdde 1769 som Pernille
i »Den stundeslöse» och vardt med ens publikens
förklarade gunstling. Vid denna tid öfvertogs
k. teatern af kapellmästaren Sarti, som beslöt att
skapa en dansk opera. Han komponerade musik till
»Soliman den andre» och i Roxelanes parti uppträdde
1770 Carolina Halle, som dermed beträdde den bana, på
hvilken hon skulle skörda sina vackraste lagrar. 1772
gifte hon sig med en ung »commerce-secretair»
Walther, men hennes äktenskap blef ej lyckligt och
upplöstes efter några år. Mellan kulisserna drefs ett
växande intrigspel mot den afundade skådespelerskan,
i synnerhet sedan general von Eickstedt fått sin
hand med i teaterns affärer, och hon förföljdes
och trakasserades på allt sätt. När hon slutligen
förälskade sig i violinspelaren Chr. Fr. Müller,
som 1779 anländt till Köpenhamn, och denne till
följd deraf på Eickstedts föranstaltande i Febr. 1780
förvisades ur riket, begärde fru Walther genast sitt
afsked. Då detta icke beviljades, begaf hon sig natten
till d. 29 April i hemlighet från Köpenhamn, efter att
aftonen förut hafva för sista gången beträdt danska
scenen, hvars förnämsta qvinliga prydnad hon jämte
fruarna Heiberg och Anna Nielsen varit. I Göteborg
blef hon vigd med Müller, och konstnärsparet styrde
sedan kosan till Stockholm, der det med glädje mottogs
af Gustaf III, som redan 1771 fäst uppmärksamhet vid
den unga skådespelerskan i Köpenhamn och då erbjudit
henne anställning. Müller anställdes i Juni 1780 som
andre konsertmästare, hans fru som första aktris och
sångerska vid k. teatern. I början af 1781 debuterade
hon i Glucks »Alceste», och äfven i Stockholm var
hennes framgång lysande. Emellertid begåfvo sig de
båda makarna i Febr. 1782 hemligen ur staden,
och flykten, till hvilken uppgifvas olika anledningar,
upptäcktes ej, förrän de redan voro i säkerhet. De
reste öfver Norge till London. Länge underhandlades
med dem förgäfves, tills det omsider lyckades svenska
sändebudet i London frih. v. Nolcken att förmå
dem underskrifva ett kontrakt på tio år, i hvilket
»full tillgift för det framfarna» och för den tiden
högst betydande löneförmåner tillförsäkrades dem. I
Mars 1783 återkommo de till Stockholm, hvilken stad
sedan blef deras ständiga vistelseort. Der förtjuste
fru M. genom sin hänförande sång och sin utmärkta
dramatiska konst det gustavianska tidehvarfvets
teaterpublik. Samtida intyga enhälligt hennes
»intagande spel, den sanning, känsla, uttryck och
energi hon viste att lägga i allt hvad hon både sade
och gjorde». Såsom hennes förnämsta roller anföras,
utom Alceste, Armida i den liknämnda operan samt
Kristina Gyllenstierna i »Gustaf Vasa». Då k. operan
1806 indrogs, erhöll fru M. afsked med pension. Efter
operans återöppnande, 1809, uppträdde hon blott
sällan och senast 1810 vid de galaspektakel, som
gåfvos vid Karl Johans ankomst. Åren 1812–15 var hon
lärarinna i aktion för teaterns elever. Hon afled å
Djurgården vid Stockholm d. 27 Nov. 1826. – Hennes
man, Christian Friedrich M., var en af sin tids mest
framstående violinvirtuoser. Han föddes i Brandenburg
1752, blef, såsom ofvan är nämndt, 1780 violinist
och andre konsertmästare i k. hofkapellet samt 1787
förste konsertmästare, hvilken befattning han innehade
till 1817. Han afled i Stockholm 1827. -rn.

Müller, Anders Emanuel, målare, föddes i Stockholm
1761, egnade sig åt ämbetsmannabanan och blef
slutligen räntmästare. Han var derjämte en flitig
och skicklig dilettant i gouachemålning, hvarom
en mängd dels porträtt, dels större kopior efter
antika mästare bär vittne. En följd teckningar af
Stockholmsoriginal på 1790-talet samt ett ypperligt
porträtt af Gustaf III torde vara de mest framstående
af hans arbeten. M. var ledamot af konstakademien. Han
afled i Stockholm 1829. -rn.

Müller, August Eberhard, tysk musiker, f. 1767,
d. 1817, blef 1804 kantor vid Thomaskyrkan i Leipzig
och 1810 kapellmästare i Weimar. Han skref en mängd
kompositioner för sång, flöjt, orgel och piano. Berömd
blef hans instruktiva musik för sistnämnda instrument:
kapriser och fantasier äfvensom en Pianoforteschule,
som blef grundvalen för Kalkbrenners metod.
A. L.

Müller, Wenzel, österrikisk tonsättare, f. 1767,
d. 1835, blef 1786 kapellmästare vid Marinelliska
teatern, senare vid Leopoldstädter teater i Wien
och gjorde sig ryktbar genom mer än 200 ofantligt
populära sångspel, bland hvilka i synnerhet
Der verwünschte prinza bibehållit sig till senare
tider, äfven i Sverige (»Förmenta prinsen», 1807).
A. L.

1. Müller, Peter Erasmus, dansk biskop och
vetenskapsman, född d. 29 Maj 1776 i Köpenhamn,
blef 1795 teol. kandidat, 1797 filos. och 1803
teol. doktor. 1801 utnämndes han till professor i
teologi och 1830 till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free