- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
557-558

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Müller ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjorde han för detta ändamål försök med
zinkgravyr. Han afled i Stockholm, förmodligen mot
slutet af 1831. Hans enka, Sofie M., fortsatte,
med biträde af litografen Schultén, några år
tryckeriet, som sedan öfvergick i främmande händer.
-rn.

Müller, Julius, tysk protestantisk teolog, född
d. 10 April 1801, blef universitetspredikant i
Göttingen 1831, professor i dogmatik i Marburg
1834 samt teol. prof. i Halle 1839, der han dog
1878. Hans förnämsta verk är Die christliche
lehre von der sünde
(1839; 6:te uppl. 1878). M.,
som förut uppträdt mot statens inblandning
i de kyrkliga reformfrågorna, blef, sedan en
vändning i behandlingen af dessa inträdt under
Fredrik Vilhelm IV, en mycket inflytelserik
förkämpe för den evangeliska unionen. Han deltog
i generalsynoden 1846 och utgaf Die erste
Generalsynode der evangelischen landeskirche Preussens
und die kirchlichen bekenntnisse
(1847) och Die
evangelische union, ihr wesen und ihr göttliches
recht
(1854). Efter Neanders död blef M. jämte
Nitzsch ledare af »Deutsche zeitschrift für
christl. wissenschaft und christl. leben».
G. R-l.

Müller, Johannes, tysk biolog, född d. 14 Juli
1801 i Koblenz, blef 1823 med. doktor i Bonn, 1826
e. o. och 1830 ord. professor derst. samt utnämndes
1833 till professor i anatomi och fysiologi i Berlin,
vid hvilken befattning han qvarstod till sin död,
d. 28 April 1858. Med en häpnadsväckande kraft
och uthållighet utförde M. inom snart sagdt alla
grenar af biologien arbeten af stor betydelse. Hans
första större skrift var Zur vergleichenden
physiologie des gesichtssinnes
(1826), som följdes
af Ueber die phantastischen gesichtserscheinungen
(s. å.). Den förra af dessa innehåller en mängd
vigtiga sakförhållanden angående seendet. Derjämte
finna vi i densamma första gången uttalad läran
om sinnesorganens specifika energi, hvilken lära
alltsedan varit en af hörnstenarna för vår uppfattning
af sinnesförnimmelserna. De starka ansträngningar,
som de i dessa arbeten nedlagda subjektiva
undersökningarna fordrat, framkallade emellertid
hos M. en svår sjukdom. Efter sitt tillfrisknande
öfvergaf han helt och hållet detta undersökningsområde
och egnade sig i stället dels åt andra grenar af
fysiologien, dels åt morfologien. Under de få år
han derefter vistades i Bonn offentliggjorde han
bl. a. Bildungsgeschichte der genitalien (1830),
De glandularum secernentium structura penitiori
earumque prima formatione
(s. å.), experimentella
bevis för riktigheten af Magendies (Bells) lag samt
undersökningar öfver blodet och chylus. – Kort efter
sin förflyttning till Berlin öfvertog M. efter Meckels
död (1833) ledningen af »Archiv für anatomie und
physiologie», hvilken han innehade till sin lefnads
slut. Med outtröttlig ifver skötte han den mångsidiga
undervisning, som ålåg honom, och med sällsynt förmåga
förstod han att till sig draga unga begafvade män,
hvilka under hans ledning utbildades till forskare
af första rang (Helmholtz, Schwann, Du Bois-Reymond,
Brücke, Haeckel, Virchow, Henle m. fl.). Dessutom vinnlade han sig med
största omsorg om utvecklingen af det anatomiska
museum, hvars direktör han var. Trots denna omfattande
verksamhet fick han tid öfrig att utsända det ena
vigtiga arbetet efter det andra. Af dessa bör främst
nämnas hans Handbuch der physiologie, som i 2 band
utkom 1833–1840 och utgör en ordnande sammanfattning
af hela det dåtida fysiologiska vetandet samt derjämte
meddelar vigtiga egna forskningar af författaren
(såsom om reflexrörelserna och om ljudbildningen i
struphufvudet) äfvensom en mängd undersökningar, som
hans lärjungar utfört enkom för detta arbete. Vidare
märkas hans samtidigt med Panizza gjorda upptäckt
af amfibiernas lymfhjertan, hans studier Ueber den
feineren bau der krankhaften geschwulste
(1838),
som anses vara grundläggande för den moderna
uppfattningen om svulsternas finare byggnad, samt
en mängd arbeten af anatomiskt innehåll. Jämte
Purkinje var M. en af de förste, som på metodiskt
sätt utöfvade mikroskopisk-anatomisk forskning och
ledde sina elever på denna väg. Småningom började han
att med förkärlek omfatta morfologien, och från 1840
egnade han sin vetenskapliga forskning uteslutande
deråt. – Jämte R. Owen måste han anses såsom
grundläggare af den nyare komparativt-anatomiska
forskningsmetoden, som vid tolkningen af mera
komplicerade djurformer i väsentlig mån stöder sig
på utvecklingshistorien och på undersökningen af en
viss djurgrupps enklare former. Hans hufvudarbete
åt detta håll, Vergleichende anatomie der myxinoiden
(1834–45), skall i detta hänseende alltid förblifva
ett klassiskt mönster. Jämte detta böra bland M:s
hithörande undersökningar nämnas de öfver Amphioxus,
öfver echinodermernas utveckling, öfver fiskarnas,
amfibiernas, vissa foglars, echinodermernas och
radiolariernas systematik, hvilka ännu till stor
del utgöra grundvalen för vår indelning af dessa
omfångsrika djurgrupper. Äfven inom paleontologien
utgaf M. värdefulla arbeten. R. T-dt.

Müller, Georg Albert, dekorationsmålare, f. i
Berlin 1803, blef 1838 anställd som dekoratör
och dekorationsmålare vid k. teatern i Stockholm,
hvilken befattning han innehade till 1852. Under denna
tid utförde han en mängd dekorationer för operor,
skådespel m. m., hvilka arbeten för sin tid ansågos
ganska goda, men nu torde vara till allra största
delen försvunna. 1854 anlade han Ladugårdslandsteatern
i Stockholm, hvilken öppnades hösten 1856, men
snart nog visade sig vara en föga inbringande
spekulation. M. afled i Stockholm 1864. Han var
sedan 1845 ledamot af konstakademien. Bland
hans lärjungar märkes P. E. R. Roberg.
-rn.

Müller, Ludvig Kristian, dansk prest och
historiker, född i Köpenhamn d. 12 Maj 1806, blef
1827 teol. kandidat och gjorde sig tidigt bemärkt
genom sina djupa insigter i semitiska språk, särskildt
hebreiska. Under en halftannatårig vistelse på Island
1832–33 gjorde M. sig till herre öfver språket som
en infödd, höll en tid föreläsningar i historia och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free