- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
565-566

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Müller ... - Münch-Bellinghausen, Eligius Franz Joseph von - München, konungariket Bajerns hufvudstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dramerna König Yngurd (1815), som
spelar i Skandinavien »ett årtusende före
kristna tidräkningen», och Die albaneserin
(1820). M. uppträdde som en myndig och kitslig
kritiker i de af honom utgifna »Litteraturblatt»
(1820–25) och »Mitternachtsblatt» (1826–29). Han
utgaf 1828 sina dramer samlade i 7 bd.

Münch-Bellinghausen, Eligius Franz Joseph von,
friherre, österrikisk dramatiker, känd under
skriftställarenamnet Friedrich Halm, f. 1806 i Krakov,
inträdde 1826 i statstjenst i Wien och blef 1840
regeringsråd, 1845 förste kustos vid hofbiblioteket,
1847 ledamot af kejserliga vetenskapsakademien, 1861
medlem af herrehuset, 1867 hof biblioteksprefekt
samt generalintendent öfver de två hofteatrarna
i Wien. Död 1871. – Under inflytande af den äldre
spanska dramatiken och umgänget med den pessimistiske
Enk von der Burg utbildade M. sin betydande dramatiska
talang. Hans skådespel äro byggda med mycken teknisk
skicklighet och skrifna på vek, smältande, bildrik
vers, men sakna djup i karaktersteckningen och
behandla merendels egendomliga psykologiska problem,
som drifvas till pinsam ytterlighet samt gifva intryck
af någonting »gjordt», schematiskt. Med stormande
bifall emottogos på sin tid hans tre effektfullaste
dramer, Griseldis (1835; sv. öfvers. 1838 o. 1839),
hvars ämne är lånadt från en känd italiensk saga, Der
sohn der wildniss
(1842; »Öknens son», 1848; »Ingomar,
skogens son», uppf. 1858) och Der fechter von Ravenna
(1854; »Fäktaren från Ravenna», 1862). M:s tvänne
lustspel Verbot und befehl (1848) och Wildfeuer (1863)
ega betydande förtjenster. Han är äfven författare
till ett par diktsamlingar och åtskilliga dystra
noveller, ypperligt berättade. M:s arbeten utgåfvos
i 12 bd 1856–72.

München, konungariket Bajerns hufvudstad och till
folkmängden den fjerde staden i Tyska riket, ligger
vid södra änden af en af låga kullar begränsad slätt,
520 m. öfver hafvet. Staden är delad i 19 »bezirk»,
af hvilka 14, utgörande gamla staden, ligga på
venstra stranden af Isar, medan förstadsdistrikten
(förr byarna) Haidhausen, Au, Giesing och Ramersdorf
ligga på den högra. Gamla staden bildar en halfcirkel,
utmed hvars periferi har uppstått större delen af det
moderna M., bl. a. de vackra stadsdelarna Maximilian
och Ludwig. Stadsmuren har försvunnit, men några af
dess portar qvarstå. bl. a. Isarthor (restaurerad 1835
och prydd med freskomålning af Neher), Siegesthor,
en modern imitation af Konstantinus’ triumfbåge i Rom,
samt de till minne af grekernas frihetsstrid af Klenze
1846–60 byggda Propyléerna, med rika skalpturer efter
Schwanthalers utkast. Genom den praktälskande
konung Ludvig I:s (1825–48) och hans efterträdares
försköningsarbete har M. i arkitektonisk prakt
blifvit nästan utan medtäflare bland Europas mindre
hufvudstäder, medan dess konstsamlingar berättiga
det att ställas vid sidan af Berlin och Dresden. I
utförandet af sina planer biträddes Ludvig I af
arkitekten Klenze, medan de yttre dekorationerna
hufvudsakligen utfördes af målarna Cornelius och
Kaulbach samt bildhuggaren Schwanthaler. En stor del af
de märkligaste byggnaderna ligger vid gatorna
Ludwigsstrasse och Maximiliansstrasse. Den förra
omgifves företrädesvis af byggnader i renaissancestil
af Gärtner: Odeon (en konsertbyggnad), prins Luitpolds
palats, hertig Max’ palats, krigsdepartementet,
hof- och statsbiblioteket, Ludvigskyrkan och
universitetet. Vid den ena änden af gatan står
den ofvannämnda Siegesthor och vid den andra
Feldherrnhalle. Nära denna ligger Theatinerkyrkan
uti italiensk rococostil, med de bajerske
furstarnas grafhvalf. Vid Maximiliansstrasse,
som sträcker sig från Haidhausen på Isars högra
strand till Max-Josephplatz, sökte Maximilian II
att införa en helt ny byggnadsstil, bildad genom
kombination af äldre former. Midt för östra änden
ligger Maximilianeum (en uppfostringsanstalt för
begåfvade ynglingar), till det yttre prydt med
stora skulpturgrupper, i det inre med värdefulla
taflor. Vid gatan ligga vidare Nationalmuseum,
regeringsbyggnaden för Oberbaiern (i hvilken
»maximiliansstilen» är mest utpräglad) samt
myntverket. På norra sidan af Max-Josephplatz,
hvilken prydes af Max Josefs sittande staty af Rauch
(1824), ligger det kungliga palatset, en vidsträckt
byggnad, bestående af Königsbau, närmast torget,
och Festsaalbau, längst i n. invid Hofgarten (båda
af Klenze) samt emellan dessa det gamla slottet (från
1601–16). Palatset inrymmer de sällsyntaste skatter
af målningar, skulpturer och husgeråd samt står i
förbindelse med den privata residensteatern och den
vackra hofteatern (byggd 1811–18 af K. v. Fischer,
efter branden 1823 ombyggd under Klenzes ledning),
som i storlek, inredning och utsmyckning knappast
har sin like i Tyskland, Allerheiligenhofkirche (af
Klenze 1826–37, en miniaturbild af Markuskyrkan i
Venezia) och tvänne vinterträdgårdar. Ludwigsstrasse
och Maximiliansstrasse sluta ej långt ifrån den af
Mariapelaren prydda Marienplatz i midten af den
gamla staden. Nära detta torg ligga Frauenkirche,
ärkebiskoperis af M.-Freising katedralkyrka, samt
gamla och nya rådhuset, det senare en vacker modern
gotisk byggnad, rikt smyckad med statyer, fresker
och glasmålningar. – Bland M:s öfriga kyrkor –
staden har omkr. 40 – förtjena särskildt nämnas
Bonifaciuskyrkan (byggd 1835–50 af Ziebland),
en fulländad efterbildning af de gammalitalienska
basilikorna från 5:te–6:te årh., Mariahilfkirche
i förstaden Au, med stora präktiga glasmålningar,
Johanneskyrkan i Haidhausen, bägge i gotisk stil,
samt Mikaelskyrkan, byggd 1583–97 i renaissancestil,
med Eugène Beauharnais’ grafvård af Thorvaldsen. Andra
anmärkningsvärda publika byggnader äro Glaspalatset
(i Botaniska trädgården), 240 m. långt, bygdt för den
stora utställningen 1854, samt Wittelsbachpalatset,
bygdt af Gärtner i engelsk medeltidsstil. –
M:s dyrbara samlingar förvaras i stilfulla och
ändamålsenliga byggnader, de flesta i den nya
Maximiliansförstaden n. om gamla staden. Der ligga
nära hvarandra det gamla och det nya Pinakoteket, det
förra bygdt af Klenze (se den närmare beskrifningen
under denne), det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free