Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - München, konungariket Bajerns hufvudstad - Münchengrätz, stad i Böhmen vid Iserfloden - Münchhausen, Hieronimus Karl Friedrich von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare af Voit, med rika samlingar af
taflor, kopparstick, handteckningar och
vaser, samt Glyptoteket (af Klenze), som i
sina 13 praktfulla salar inrymmer de mest
framstående verk i bildhuggarekonsten. Midt
emot Glyptoteket, på andra sidan om Propyléerna,
står en byggnad i korintisk stil, för periodiska
konstutställningar. Bland M:s privata konstsamlingar
må nämnas von Schacks tafvelgalleri samt Kaulbach-
och Schwanthaler-museum. M:s vetenskapliga samlingar
täfla i rikedom med konstsamlingarna. Det af mer än
100 freskomålningar prydda Nationalmuseets historiska
samlingar äro i fullständighet och måttfullhet
öfverlägsna de liknande i South Kensington och Hôtel
de Cluny. Nämnas må ock etnografiska museet,
myntkabinettet, samlingarna af fossil, mineral,
fysiska och optiska instrument samt konstföreningen,
den äldsta i Tyskland. Främst bland vetenskapliga
inrättningar stå vetenskapsakademien (stiftad 1759),
hof- och statsbiblioteket, innehållande omkr. 1
mill. bd jämte en sällsynt rikedom på handskrifter
och inkunabler samt (i biblioteksbyggnadens
bottenvåning) riksarkivet. Observatoriet är utmärkt
väl utrustadt af den bekante instrumentmakaren
Fraunhofer. – Universitetet, grundadt i Ingolstadt
1472, flyttades 1800 till Landshut och 1826 till
M. Det har 5 fakulteter (utom de 4 vanliga äfven
en för nationalekonomi), omkr. 150 lärare och
2,500 studerande. I förening med detsamma stå ett
prestseminarium, åtskilliga medicinska anstalter samt
ett bibliotek med omkr. 300,000 bd. Bland M:s andra
undervisningsanstalter märkas en Polyteknisk högskola,
3 gymnasier, ett realgymnasium, en industriskola,
en handelsskola, en konst- och konstslöjdskola för
manliga och en dylik för qvinliga elever, en musik-
och teaterskola, lärarinneseminarium, krigsskola
och krigsakademi, veterinärinstitut samt ett stort
antal folkskolor och privata läroanstalter. Bland
de många monument, som pryda gator och torg, må
utom de båda nämnda anföras Ludvig I:s och kurfurst
Maximilians ryttarestatyer, Liebigs samt Göthes
och Schillers på Maximiliansplatz och en 32 m. hög
obelisk, rest åt minnet af de 30,000 bajrare, som
omkommo under Napoleons ryska fälttåg. Park- och
blomsteranläggningar omgifva den äldre staden,
och särskildt utgöra Gasteig nära Maximilianeum
samt Engelska parken, n. ö. om staden, vid Isar,
omtyckta promenadplatser. Sydvest om staden ligger
Theresienwiese, der folkfester hållas. Der ligger
Ruhmeshalle (se Klenze) med den framför stående
kolossala Bavaria (se d. o.).
M., som 1801 hade endast 48,885 innev., räknade
1885 261,981. Dödsprocenten är ganska hög (öfver 30
pr mille), beroende på den stora dödligheten bland
barn. Omkr. 85 proc. äro katoliker, och M. utgör
medelpunkten för katolicismen i Syd-Tyskland. Staden
är säte för ärkebiskopen af M.-Freising och för det
protestantiska konsistoriet för Bajern. Befolkningen
firar flere nationella fester, såsom Metzgersprung,
Schäfflertanz (hvart 7:de år) och den stora
Oktoberfesten på Theresienwiese. Folklifvet i M. kan
för öfrigt sägas koncentrera sig kring stadens
bryggerier och lagerbierkällare. – Staden har
länge varit känd för sin konstslöjd, såsom
bronsgjutning, glasmålning, guldsmeds- och
träsnidarekonst. Litografien, som uppfanns i
M. i slutet af 1700-talet, utöfvas ännu i stor
utsträckning. Andra industrialster äro papper,
jernvägsmateriel, maskiner, handskar och artificiella
blommor samt framförallt öl (årliga tillverkningen
minst 1 3/4 mill. hl. till ett värde af mer än 30
mill. mark).
M:s historia börjar med Henrik Lejonets regering,
hvilken 1158 gjorde Villa Munichen till myntort och
nederlagsplats för det från Reichenhall och Hallein
kommande saltet. Hertigarna af huset Wittelsbach
residerade der stundom, och 1255 gjorde Ludvig den
stränge staden till sitt residens, sedan han låtit
befästa densamma. Kejsar Ludvig bajraren gaf den
gamla staden efter en fruktansvärd eldsvåda 1327 det
omfång och utseende, som den behöll till början af
19:de årh. Den 17 Maj (n. st.) 1632 gjorde Gustaf
II Adolf sitt segerrika intåg i staden, som måste
betala en stor brandskatt, men i öfrigt behandlades
mildt. (Det hus konungen bebodde, bredvid nya
rådhuset, står ännu qvar och bär en inskrift rörande
tilldragelsen.) 1705–14 och 1742 var staden besatt
af österrikarna. 1791 raserades fästningsverken för
att bereda plats för den storartade utveckling staden
sedan undergått.
Münchengrätz, stad i Böhmen vid Iserfloden, 14
km. s. v. om Turnau. 3,643 innev. (1880). Vid
M. besegrade d. 28 Juni 1866 teterna af preussiska
1:sta och Elbe-arméerna österrikiska kåren
Glam-Gallas’ arriergarde.
Münchhausen, Hieronimus Karl Friedrich von,
friherre, tysk lögn-anekdotberättare, föddes 1720
på stamgodset Bodenwerder i Hannover, deltog,
såsom kavallerilöjtnant i rysk tjenst, i fälttåg
emot turkarna, befordrades 1750 till ryttmästare
och bodde derefter på sitt stamgods, hvarest han dog
1797. Passionerad jägare och gladlynt sällskapsman,
var M. i Hannover beryktad för sin klassiska
förmåga att vid glaset förtälja de mest grotteska
lögnhistorier från sina jagter och krigsäfventyr. Dessa
historier lupo under hans namn omkring bland
folket och tillgodogjordes af Rudolf Erich Raspe
(f. 1737, d. 1794), en afsigkommen hannoveransk
lärd, hvilken för stöld af mynt och fornsaker ur
honom anförtrodda samlingar måst rymma till England,
och som i London utgaf anonymt »Baron Munchausen’s
narrative of his marvellous travels and campaigns
in Russia» (1785). Af originalets 4:de uppl. utkom
1786 en tysk öfversättning (»Des freiherrn von
M. wunderbare abentheuer und reisen»), verkställd af
skalden Bürger, hvilken ännu i midten af 1800-talet
gick och gällde som bokens upphofsman. Arbetet
slog an ofantligt genom sin naiva lustighet och har
fortfarit att vara en folkbok i många land. Den äldsta
svenska öfvers. är af C. E. Carlheim-Gyllensköld,
1797. »Baron von M:s sällsamma resor och äfventyr till
vatten och lands» utkommer alltjämt i nya uppl. Dessa
komiskt öfverdrifna lögnanekdoter (»münchhausiader»)
funnos nästan alla till, innan M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
