Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mykale ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfällen en annan art, H. diana Br., funnits såsom
gäst under huden hos menniskor. – Förskräckliga
berättelser föreligga från Amerikas varmaste
trakter om härjningar af en der förekommande fluga,
Campsomyia maceilaria Fb. (Lucilia hominivorax Coq.),
som lägger sina ägg i näshålan hos menniskor med
stinkande flytning ur näsan. De ur äggen kläckta
larverna genomfräta alla mjuka delar och äfven de
tunnare benen i näsan och svalget samt förorsaka den
angripnes död. Jämväl i Europa hafva liknande fall
af myiasis muscosa inträffat genom den i Ryssland
(Mohilev) och äfven i andra land förekommande
Sarcophila Wohlfarti Ports. I Sverige hafva
åtskilliga gånger fall af M. muscosa intestinalis,
eller lefvande fluglarvers bortgång från mage och
tarmkanal, med säkerhet konstaterats. Dessa larver
hafva tillhört flere flugarter (Helophilus pendulus,
Eristalis tenax, Aricia scalaris och A. manicata
m. fl.). De under huden lefvande larverna förorsaka
betydliga olägenheter och smärtor genom att äta sig
fram i cellväfven och frambringa ömmande svulster,
hvilka flytta sig, alltefter som larven skrider
framåt. Om fluglarver i tarmkanalen förorsaka plågor
eller andra obehag är icke tillräckligt utredt,
men synes sannolikt. – Fluglarvers och annan ohyras
förekomst i orena, vanvårdade sår (»lussjuka») kan
också räknas till »flugsjuka». Vidunderliga historier
finnas äfven anförda i literaturen rörande afgången
under en längre tid af skalbaggar, uppgående till
hundratal, från menniskans tarmkanal, men hvad i dessa
berättelser från äldre tider kan vara sant eller bero
på felaktig iakttagelse eller bedrägeri är icke lätt
att afgöra. O. T. S.
Mykale (Lat. Mycale), bergig
halfö på Joniens kust i Mindre Asien, midt emot ön
Samos. I det omkr. 13 km. breda sundet mellan denna ö
och udden Trogylion vunno grekerna under Leotychides
och Xanthippos en ärofull seger öfver den persiska
flottan (479 f. Kr.).
Mykenai (Lat. Mycenae), grekisk forntidsstad,
belägen i landskapet Argolis på Peloponnesos
i nordligaste hörnet af den slätt, som upptager
mellersta och södra delen af detta landskap, och
på en från berget Tretos utskjutande ås. M. nämnes
i sagorna såsom pelopidernas herskaresäte och är i
synnerhet genom de homeriska sångerna frejdadt såsom
Agamemnons »välbyggda», »med breda gator försedda»,
»guldrika» konungastad. Efter den doriska invandringen
förlorade M. sin framstående betydelse och trängdes
i skuggan af det vid pass 10 km. sydligare belägna
Argos. Det qvarstod dock såsom sjelfständig stat
ännu på perserkrigens tid, och M:s män deltogo i
striderna vid Thermopylai och Plataiai. Men år 463
(enl. annan tidsbestämning 468) f. Kr. angreps det af
innevånarna i Argos och blef, sedan det genom hunger
tvungits att gifva sig, fullständigt ödelagdt. Den en
gång så mäktiga staden var under den följande tiden
så bortglömd, att en forntida författare (Strabon)
t. o. m. kunnat påstå, att intet spår återstod af
densamma. I sjelfva verket har dock M. ännu i dag
att uppvisa mera betydande fornlemningar än de flesta
grekiska städer. De väldiga »cyklopiska» (af kolossala,
delvis oregelbundet formade stenblock sammansatta)
murarna kring borgen eller öfverstaden (akropolis)
finnas ännu till större delen i behåll, likasom äfven
grundmurarna till åtskilliga inom denna ringmur
belägna byggnader. Hufvudingången till borgen är
på dess nordvestra sida och utgöres af den berömda
Lejonporten, så kallad med anledning af en öfver
porten anbragt kolossal reliefafbildning af två
upprättstående lejon på ömse sidor om en rund pelare,
ett af de allra äldsta grekiska skulpturverk, om
hvilka vi ega kännedom. Utanför borgmuren, således
i den nedre staden, ligga flere underjordiska,
kupolformiga grafkamrar, af hvilka den största
och bäst bibehållna sedan gammalt brukar kallas
Atrevs’ skattkammare, men af ortens befolkning
med en det rätta närmare kommande uppfattning
betecknas såsom Agamemnons graf. Den utplundrades
i början af 1800-talet af turkarna och har sedan
i fornforskningens intresse blifvit fullständigt
utgräfd. Den har en inre diameter af i det närmaste
15 m. och nästan lika stor höjd. Den dernäst
fullständigast bibehållna grafkammaren undersöktes af
H. Schliemann 1876–77. Långt mera betydande resultat
vunnos genom de samtidigt företagna gräfningarna
inom akropolis. Der påträffades förutom åtskilliga
byggnader, bland hvilka Schliemann med upptäckarens
hänförelse trott sig återfinna Agamemnons palats,
en af en låg ringmur eller stensättning kringhägnad
cirkelrund plats af omkr. 30 m. diameter, måhända
det forna M:s agorá, eller folkförsamlingsplats,
och på denna plats fem stora och djupa, i klippan
lodrätt nedhuggna grafvar, hvilka innehöllo förutom
åtskilliga mer eller mindre väl bevarade menniskolik
en stor mängd vapen och prydnader af guld, silfver och
brons, egendomliga ansigtsmasker af drifvet guldbleck
m. m. Dessa graffynd, hvilka efter all sannolikhet
äro att hänföra till en förhistorisk tidsålder, äldre
än den homeriska, men bildande öfvergången till denna
(antagligen mot slutet af 2:dra årtusendet f. Kr.),
äro af Schliemann sjelf beskrifna i verket »Bericht
über meine forschungen und entdeckungen in M. und
Tiryns» (1878). De hafva sedan framkallat en hel
arkeologisk literatur och äro på vårt språk behandlade
af O. Montelius: »Schliemanns upptäckter i Mykenae och
deras betydelse för den förhistoriska fornforskningen»
(i »Nordisk tidskrift», 1878) samt H. Hildebrand:
»Fynden från Mykenai» (i Antropologiska sektionens
tidskrift, 1878) och »Graffynden i M.» (i »Från äldre
tider», 1882). A. M. A.
Myklegård. Se Miklegård.
Mykologi (af Grek. mykes, svamp, och logos,
lära) kallas (special)vetenskapen om svamparna,
hvilken vetenskapsgren i våra dagar fått en
oerhörd vigt genom studiet af klyfsvamparna
(bakterierna), som på så många sätt ingripa i
menniskans och naturens lif och hushållning.
O. T. S.
Mykonos (Nygrek. Mykoni), en ö bland Cykladerna,
eparkien Syra, s. ö. om Tinos, i Egeiska hafvet,
86 qvkm., 4,466 innev. (1879),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
