- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
579-580

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mykale ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bildar en hög, kal och vattenfattig granitmassa, som
dock frambringar goda viner, sydfrukter och något
säd. Hufvudorten M. på vestra kusten hade 1879
3,374 innev.

Mykos (af Grek. mykes, svamp), svampsjukdom (se
d. o.).

Mylabris Fabr., zool., farmak., ett slägte
bland Meloidae (Cantharideae) af den grupp
bland skalbaggarna (Insecta, Coleoptera), som
har 5 leder på de båda främre och 4 leder på de
bakersta tarserna (Heteromera). Från de egentliga
s. k. spanska flugornas slägte, Lytta, skiljes
M. genom sina mot spetsen något förtjockade antenner,
sin brokiga, icke metallglänsande färg och sin
hårighet. Redan Dioskorides omtalar såsom den
kraftigast blåsdragande, efter all anledning en art
af detta slägte, M. cichorii Fabr., som har en hvälfd,
nästan puckelryggig kropp af 14–16 mm. längd, täckt
af gula skalvingar med 3 tvärgående sicksackformade
band af svart färg. Denna art är fortfarande använd
såsom dragmedel i Orienten och hela Asien bort
till Kina. Andra arter, t. ex. M. indica Fabr. och
M. pustulata Fabr., hafva likartad användning.
O. T. S.

Mylady [miledi], Eng., nådiga fru (fröken); nådig frun
(fröken), hennes nåd.

Mylai (Lat. Mylae), Se Milazzo.

Mylitta. Se Astarte.

Mylius, Otfried, psevdonm i för tyske författaren
Karl Müller.

Mylius, Karl Jonas, tysk arkitekt, f. 1839,
d. 1883, studerade vid polytechnicum i Zürich
under Semper samt vistades 1863–65 uti Italien,
hvarefter han slog sig ned i Frankfurt a. M. Han
arbetade der sedan 1871 i gemenskap med Bluntschli
och utvecklade en liflig verksamhet inom både privat
och offentlig byggnadskonst. Bland hans verk må
nämnas Diakonisshuset och Senckenbergska biblioteket
i Frankfurt.

Mylodon, paleont., fossilt trögdjursslägte, som står
mycket nära Megatherium, men är något mindre. Mylodon
har på framfötterna 5 tår, af hvilka de 3 inre
bära stora klor; bakfötterna hafva 4 tår. Bland
Mylodon-arterna är M. robustus (som blef öfver
3,3 m. lång), från Pampasleran, den mest kända.
B. L-n.

Mylonius. Se Biörenklou, M.

Mylord [milård], Eng., nådig herre, nådig herrn.

Myndighetsålder, den lagbestämda ålder, efter hvars
uppnående full rättsverkan tillägges en persons
derefter företagna rättshandlingar. I äldsta tider
sammanföll myndighetsåldern med manbarhetsåldern:
enligt romersk rätt 14 år för man och 12 för qvinna,
enligt germansk ursprungligen 12 år (Sachsenspiegel
och Helsingelagen) och senare i allmänhet 15 (våra
öfriga landskaps- och landslagar samt äldre dansk
och norsk rätt). I mån som förmögenhetsintressena
fingo större betydelse, framträdde dock en benägenhet
att utsträcka tiden för omyndighetstillståndet. I
den romerska rätten bibehöll man dervid den gamla
myndighetsåldern, men lät den myndigvordne i egenskap
af minderårig ännu någon tid (till hans 25:te år)
förblifva i en undantagsställning i rättsligt afseende. Så
anförtroddes bl. a. förvaltningen af hans förmögenhet
åt en kurator, och sjelf ställdes han sålunda under
kuratel. Full myndighet tillkom honom alltså först med
fyllda 25 år. Men förutom nämnda 14 och 12 år blefvo
äfven andra åldersgränser under 25 af betydelse
för vinnande af rättslig handlingsförmåga. Efter
fyllda 7 år kunde en person företaga för henne
ostridigt fördelaktiga rättshandlingar, och vid 18
år kunde qvinna samt vid 20 år man åt sig utverka en
myndighetsförklaring (venia aetatis) och befrias från
kuratel. Mångenstädes anslöto sig de moderna folkens
rättssystem i förevarande fråga till den romerska
rätten och satte 25 år såsom åldern för fullständig
myndighet. På andra håll gick utvecklingen åter i
en mera sjelfständig riktning. Myndighetsåldern
höjdes nämligen enligt regel till 21 år (England
och äfven Nord-Amerika; Sachsen; Sverige, 1721). Den
nyare rätten företer en mängd mäklingsförsök mellan
dessa olika anordningar och åldersbestämmelser. I
det hela synes det romerska systemet härvid
alltmera mista anhängare och utsigterna städse
tilltaga för en allmän fastställelse af 21 år såsom
myndighetsålder (Frankrike 1791; Norge 1869; Tyskland
1875; Schweiz 1881; äfvenledes Belgien, Italien och
Ryssland). Undantagsvis förekomma dock fortfarande
andra åldersbestämmelser i nämnda afseende (Danmark,
Spanien och Portugal 25, Österrike 24 och Holland
23 år). Och ej häller är det romerska kuratelet såsom
ersättning för förmynderskap alldeles försvunnet ur
den moderna rätten. – Förenämnda regler hafva närmast
sin tillämpning å män. Ända till den senare perioden
af det romerska kejsaredömet stodo enligt den romerska
rätten de qvinnor, som ej befunno sig i sina fäders
eller mäns makt och skydd, städse under förmynderskap,
ehuru de med uppnådd manbarhet eller, senare,
efter upphörd minderårighet, sjelfva kunde öfvertaga
förvaltningen af sin egendom. Äfven i germansk rätt
synas qvinnorna ursprungligen hafva, oberoende af
sin ålder, behandlats såsom omyndiga. Enkor åtnjöto
dock särskilda friheter och hade redan enligt våra
landskapslagar i det mesta samma förfoganderätt som
myndiga män. Men äfven ogifta qvinnor hafra tidigare
eller senare fått rätt att komma i delaktighet af en
liknande förmån. Stundom hafra dervid visserligen
särskilda förbehåll uppställts, såsom hos oss
exempelvis ansökan om att blifva myndig förklarad
(före k. förordn. d. 15 Juni 1858) och en derpå
utgående anmälan (före k. förordn. d. 16 Nov. 1863;
ännu i Finland för qvinna mellan 21 och 25 år)
eller en högre ålder (före lagen d. 5 Juli 1884: 25
år). Men numera råder i allmänhet full likställighet
mellan könen i dessa afseenden. Och särskildt är
myndighetsåldern för dem enahanda (i Danmark lag
1857, i Norge 1863 och i Sverige 1884). – Då den
äldre myndighetsåldern betecknade öfvergången från
brist på all handlingsförmåga till dess fullständiga
motsats, gäller detta deremot ej den yngre, mera
framskjutna myndighetsåldern. En viss rättslig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free