- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
581-582

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mykale ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmåga uppstår redan dessförinnan. Såsom exempel
från den svenska rätten må följande anföras. Efter
fyllda 15 år eger hvar och en att råda öfver
hvad han sjelf förvärfvat och kan höras såsom
vittne inför domstol. Då må qvinna äfven träda i
äktenskap, fastän visserligen endast med samtycke
af giftoman, så länge hon är omyndig. Omyndig
kan äfven testamentera, derest han är eller förut
varit gift. Och hvad vidkommer aftal om personlig
tjenst, torde hvar och en, som grundlagt någon
sjelfständig ekonomisk existens, kunna förpligta
sig dertill med rättslig verkan (jfr Legostadgan §
18). I ett par fall kan t. o. m. full myndighet
uppstå före den vanliga myndighetsåldern. 1734 års
lag (Ä. B. 19: 3) stadgar nämligen ovilkorligt, att
enka råde öfver sig och sitt gods, en bestämmelse,
som i praxis anses hafva sin tillämplighet jämväl
för frånskild hustru. Och i öfverensstämmelse
med hvad som äfven annanstädes förordnats har
myndighetsåldern för konung och tronföljare
af politisk hänsyn satts lägre än den vanliga,
nämligen till 18 år (Regeringsformen § 41). Hvad
eljest beträffar utöfvandet af politiska rättigheter
och beklädandet af statsämbeten, hafva afvikelserna
från den vanliga åldern för myndigblifvande skett
i den motsatta riktningen. Sålunda fordras enligt
svensk rätt ända till 35 år för valbarhet till
riksdagens Första kammare samt 25 år för valbarhet
till Andra kammaren, kommunal- eller stadsfullmäktig,
ordförande i kommunalstämma eller kommunalnämnd
äfvensom för utöfvande af domareämbete eller
nämndemansbefattning. Dylika åldersbestämmelser
förekomma ofta under benämningen politisk
myndighetsålder.
– På detta vis talar man äfven om
en kriminel myndighetsålder, nämligen den ålder,
efter hvilken verkligt straff må kunna ådömas någon,
enligt vår lag regelrätt 15 och vilkorligen 14 år samt
i visst fall ändock med lindring i straffet för den,
som ej fyllt 18 år (Straffl. 5: 1–3). Det torde vara
alldeles riktigt att i berörda åldersbestämmelser se
utbrytningar från den civila myndighetsåldern. Ty ej
blott på det civila, utan äfven på det politiska
och kriminella området vanns ursprungligen med
uppnådd myndighet rättslig handlingsförmåga med
deraf följande rätt och förpligtelse. Under den
sociala utvecklingens fortgång har dock, såsom af
det föregående synes, denna enhet icke kommit att
upprätthållas. Uttrycken myndighet och myndighetsålder
hafva härvid företrädesvis fått sin användning med
afseende å civilrättsliga förhållanden och beteckna
således numera egentligen inträdandet af förmågan
att företaga rättshandlingar af privaträttslig
beskaffenhet. I annan mening användas de endast i en
öfverförd betydelse. A. W.

Mynheer, mijnheer [mejnher], Holl., min herre,
herr (= Fr. monsieur); skämtsam beteckning för en
förnämlig holländare.

Mynster, Jakob Peter, dansk biskop, född d. 8
Nov. 1775 i Köpenhamn, blef 1794 teologie kandidat och
tillträdde 1802 Spjellerups pastorat. I sin barndom
hade M. fått en sträng, pietistisk uppfostran,
hvilken aflägsnade honom från den positiva kristendomen, men hans varma
religiösa känsla sårades likväl i hög grad af tidens
ytliga och råa rationalism. Derför, då biskop Boisen
år 1806 framlade sitt afgjordt rationalistiska och
smaklösa förslag till förbättring af den offentliga
gudstjensten, slungade M. mot detsamma från sin
ensliga prestgård en kraftig gensägelse i konservativt
kyrklig anda, hvilken väckte stor uppmärksamhet och ej
ringa ovilja inom de ledande kretsarna, men kom planen
att stranda. Under de följande åren skref M. flere
lärda afhandlingar, såsom Om forfatteren af brevet
til hebræerne
och Om Justinus Martyrs brug af vore
evangelier.
1810 utgaf han sin första predikosamling
(4:de uppl. 1848), ett klart och vältaligt vittnesbörd
för evangeliets sanning. Utnämnd till prest vid Vor
Frue-kyrkan i Köpenhamn 1811, vann han stort anseende
och delar med Grundtvig förtjensten att hafva krossat
rationalismen i Danmark. Grundtvig verkade mera på
gemene man, M. på de bildade klasserna. År 1814
deltog M. i stiftandet af danska bibelsällskapet och
blef s. å. ledamot af kommissionen för granskningen
af öfversättningen af Nya testamentet samt inlade
största förtjensten om denna revision (1819). Såsom
medlem af direktionen för den högre undervisningen
(1817–34) bidrog han väsentligen till skolväsendets
utveckling. År 1815 utkom en ny samling predikningar
och 1823 en fullständig årgång (4:de uppl. 1845),
vidare Om begrebet tro (1820), Om drifterne (1826),
Grundrids af den almindelige psychologie (1830) och
Grundrids af der christlige dogmatik (1857, efter
hans död). M. utnämndes till hofpredikant 1826,
till k. »konfessionarius» 1828 och till biskop
öfver Själlands stift 1834. I sistnämnda ställning
verkade han i afgjordt konservativ riktning, var en
hårdnackad motståndare till grundtvigianismen och en
ifrig kämpe mot lekmannaverksamheten inom kyrkan. Hans
1839 framlagda förslag till ändring i ritualen mötte
i synnerhet från Grundtvigs sida starkt motstånd
och blef aldrig antaget. Samma spänning uppstod, då
M. 1843 enligt uppdrag reviderade den auktoriserade
psalmboken (från 1798) och dervid medtog blott en enda
af Grundtvigs psalmer. Äfven på det politiska området
lade han i dagen sin konservatism, i det han var en
af de tio, som på riksförsamlingen 1849 protesterade
mot grundlagen. M. afled d. 30 Jan. 1854. Bland hans
senare skrifter må nämnas Betragtninger over de
christlige troeslærdomme
(1833; 4:de uppl. 1855;
»Betraktelser», 1838–39), 6 predikosamlingar
(1846–53), Taler ved præstevielser (3 bd, 1840–51),
Leilighedstaler (efter hans död 1854) samt Efterladte
predikkener
(1875). Hans »Blandede skrifter» utgåfvos
1852–57 (6 bd). Meddelelser om mit levnet 1854, tvänne
samlingar Breve fra og til M. 1860 och 1862 samt
Nogle blad af M:s tid og liv 1875. Ehuru M. utöfvat
stort inflytande på det religiösa lifvet i Danmark,
var han likväl icke det oförfärade »sanningsvittne»,
som biskop Martensen kallade honom i sin likpredikan,
och öfver hvilken karakteristik Sören

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free